SKADEOMRÅDE
inbegriper inte nattliga svettningar
eller klökningar vid lukten av grillkött
Citatet hämtas ur Ida Börjels och Jennifer Hayashidas översättning av Solmaz Sharifs uppmärksammade debutdiktsamling Look. Boken utkom 2016 i USA, och utsågs till årets bästa diktsamling av Washington Post. I boken använder sig Sharif av varierade textformer – listor, brev, protokoll, etcetera – för att skriva fram människors fragmenterade berättelser i krigens efterdyningar. Dikterna skildrar därtill krigets spatiala och temporala utsträckningar i en samtida globaliserad värld, där det står klart att våldsamheterna inte stannar där eller när det inträffar.
I läsningen av Look minns jag plötsligt en mening ur Hanna Hallgrens Det som övar annorlunda likt ett hjärta (2017):
Hur elden går oskadd igenom oss.
Jag fastnar vid implikationen av den omkastade bilden: hur fantasin om människan som går oskadd igenom elden vänds ut och in, att det istället gäller elden som går oskadd igenom människan. Under läsningen av Look associerar jag ”elden” till ödeläggelse och krig – och i en lite vagare efterföljd ”oss” till en kapitalistisk västvärld som efterfrågar och profiterar på krig. Jag tänker vidare på hur det otänkbara blir tänkbart, processer som tar ansats i språket – märkbara i form av betydelseförskjutningar som långsamt lägger grunden för något som innan varit otänkbart. Och jag tänker att ”elden går oskadd igenom oss” i detta sammanhang bildliggör en kapitalistisk fantasi: att kriga utan krig, att obemärkt låta elden gå igenom det egna majoritetssamhället. Men hur verklig fantasin än blir är den falsk. Marginaliserade subjekt skadas ständigt. Köttsligt som själsligt, direkt som indirekt.
Samtidigt är Look en diktsamling som, i alla fall delvis, skrivs utifrån en diskurskritisk tradition, vilket blir tydligt i hur dokumentärt textmaterial byggs in i poesin. Det är främst frågan om den amerikanska militärens ordbok United States Department of Defense´s Dictionary of Military and Associated Terms, från 2007 (medan översättarna stödjer sig mot Militärordbok på engelska och svenska). Sharif arbetar med det militäriska språket som sönderdelade språkelement – lösryckta termer, satta i kapitäler, som framträder mot diktens gemener. Inledningsvis ställs militärtermerna bredvid egna poetiska framställningar av begreppen – liksom i citaten ovan, där dikternas utformning liknar en ordboks sättning: en språklig beteckning (vänster) förklaras med andra betydelseuppgifter (höger).
Sidoställningarna är initialt enkla och exakta, men kompliceras snart när termerna förs in i dikterna. Därtill börjar gemener fästa sig vid militärtermerna och böja dem; till bestämd form: ”STIMet”. Eller så förändras ordets hela innebörd: ”BEHÄRSKAd”. Det avslutande d:et byter den militära termen ”BEHÄRSKA”, som kan tänkas beteckna kontrollen av ett geografiskt territorium, mot ett ord som benämner ett beteende. Ett slags överföring från institution till individ som pekar på den kritiska potentialen i inkorporerandet av de militära ordbokstermerna i Look. Kort sagt, dikterna gör termerna till sina genom att införliva sinnlighet, subjektivitet, lidande och sorg i dem.
Det är ett lika sinnrikt som effektivt sätt att sönderdela den militäriska diskursen på. Ordbokstermerna tvingas underkasta sig den poetiska framställningsformen: termernas betydelser förskjuts och utbyts, samtidigt som ursprungskontexten aldrig riktigt försvinner, vilket skapar ett poetiskt och politiskt tryck.
I läsningen påminns jag ständigt om det faktum att språket aldrig är statiskt, och hur instabilt förhållandet mellan militärt (kapitäler) och civilt (gemener) språk är. Särskilt vad det gäller den amerikanska kultur- och underhållningsindustrins relation till militären. Och när Sharif listar ett urval historiska kodnamn av amerikanska militära operationer blottläggs de band varav militären sammanflätas med den amerikanska kultur- och underhållningsindustrin. Liksom hur pass intrasslade och invecklade dessa förbindelser faktiskt är:
• SUICIDE KINGS • GUN BARREL CITY • GOD HELP US (ALA ALLAH) • ARMY SANTA […] SPRING BREAK • ROCKETMAN • GLADIATOR • OUTLAW DESTROYER • DIRTY HARRY • GOLD DIGGER •
Kodnamnens karaktär visar hur militärens perversa frånsidor – som även kommer till uttryck i marschsånger, pennalism och initiationsriter – inte utgör några avsteg eller undantag från praxis, utan tvärtom är konstitutiva för institutionens varande. Kodnamnen är en konkret del av de traderade patriarkala, rasistiska och sociala uttryck som syftar till att producera ett visst subjekt, som i sin tur fordras att reproducera systemet. I sammanhanget demonstrerar Sharif hur språkligt och symboliskt våld inte är sekundära företeelser. Det kommer inte efter det fysiska våldet, utan utgör dess förutsättningar. Utifrån Hallgrens bild tänker jag mig språkets våld såsom underjordiska glödhärdar: bränder i rötter som tar lång tid att släcka, som utgör en kommande skogsbrands grogrund.
I den oöversatta förteckningen över kodnamn antyds dock vissa problem med den svenska översättningen. I bokens avlutande noter och kommentarer står det klart att en svårighet i översättningsarbetet gällde hanterandet av militärtermerna. Å ena sidan eftersom den svenska militärens språkbruk inte innehåller samma mängd ”sex, statligt våld, populärkultur, sport, nationella myter och chauvinistisk imperialism som genomsyrar den amerikanska ordboken”. Å andra sidan eftersom de svenska stickorden tenderar att ”vara av tämligen grå materia: byråkratiska, tekniska, neutraliserade”, och att varje term översattes med hänsyn till motsvarigheter inom svenskans militära språkbruk, dagligt tal, kulturella koder, etc.
Men trots många förtroendeingivande förklaringar kvarstår problemen: det blåses inte nog med liv i svenskans grå materia. I jämförelse med originaltexten är den svenska översättningen kargare och mer korrekt i sin framtoning. Dikternas muntliga och melodiska lätthet tyngs ned, framförallt i de kursiva partier som markerar tankar och uttalanden.
Filip Lindberg
Solmaz Sharif: Look.
Rámus förlag, 2017.
Översättning: Ida Börjel och Jennifer Hayashida
