Djurhållningen i Finland innebär systematisk grymhet

av Nana Blomqvist

– Det är vår skyldighet som människor att beakta även andra levande varelser än oss själva. Vi måste ta oss ner från den piedestal vi satt oss på och börja tänka om, säger Birgitta Wahlberg, en av landets främsta experter på djurrätt och en av dem som i skarpa ordalag kritiserat förslaget till en ny djurskyddslag.

Förslaget till den nya djurskyddslagen ska behandlas i riksdagen nu under våren, och lagen ska träda i kraft 2020. Den djurskyddslag som gäller nu är över tjugo år gammal. Lagförslaget har väckt mycket kritik och bland annat Finlands djurskyddsföreningarnas förbund (SEY) är kritisk mot den nya lagreformens innehåll. Pälsdjursnäringen nämns till exempel inte alls i det nya lagförslaget, påpekar man på SEY. Man har inte åtgärdat garantin att djuren måste ha ständig tillgång till vatten. Man har inte heller tagit med frågan om obligatorisk märkning eller mikrochips.

Den nya djurrättslagen innehåller bland annat följande förändringar:

  • Kastrering och avhorning av djur utan bedövning förbjuds.
  • Att ständigt hålla djur i ett läge där de inte kan röra sig förbjuds. Här finns dock ett par signifikanta undantag: att hålla mjölkkor och kvigor ständigt fastbundna, samt att hålla suggor i grisningshäckar där de inte ens kan vända sig om, förbjuds inte. Dräktighetshäckar förbjuds, men med en övergångstid på 15 år.
  • Elektriska halsband för hundar förbjuds.
  • Slakt utan att först söva ner djuret förbjuds.

Från tidigare har det redan bland annat varit förbjudet att:

  • Tvångsmata djur och flå djur levande.
  • Utföra medicinska ingrepp, operationer och medicinering som inte har hälsofrämjande effekt för djuret. Djur som används i undervisnings- och forskningssyfte utgör dock undantag.
  • Överanstränga djuren, misshandla dem, eller stympa dem i syfte att förändra deras utseende eller för att göra dem stumma.

Djurens egenvärde förbises

Birgitta Wahlberg, politices doktor i offentlig rätt och en av landets främsta experter på djurrätt, kritiserar i skarpa ordalag innehållet i det nya lagförslaget. Till skillnad från djurskyddsföreningarna, som fokuserar på att kritisera enskilda brister, menar Wahlberg att utan att i grunden förstärka djurs svaga rättsliga status kommer vi inte att kunna råda bot på det lidande vi utsätter dem för.

– Utgångspunkten för dagens djurskyddslagstiftning är djurets användningsvärde för människan, inte djurs välbefinnande eller egenvärde som kännande varelser med egna intressen, påpekar Wahlberg.

I lagförslaget bekräftas Wahlbergs kommentar konkret i formuleringen:

”Strävan måste vara att skydda djur mot men för deras välbefinnande. Hållande och användning av djur orsakar dock i allmänhet något slags men för djurens välbefinnande, och det är inte alltid möjligt att undvika dessa men. I allmänhet måste man begränsa till exempel djurs rörelser och fortplantning för att djurhållningen ska vara möjlig. Men djurs välbefinnande kräver emellertid alltid etiskt övervägande beträffande vilka slags men som är godtagbara i förhållande till nyttan med att hålla och använda djur. När det gäller produktionsdjur inverkar samhälleliga och ekonomiska faktorer på detta övervägande. Även vid annan djurhållning måste de rådande samhälleliga och ekonomiska förhållande beaktas tillräckligt.”*

Denna formulering artikulerar utgångspunkten för den finländska djurskyddslagstiftningen. Djurskyddet och djurs behov körs över av människans intressen och enligt det nya lagförslaget har man egentligen inte för avsikt att ändra på den uppställningen.

Så som det är nu, har djur status som objekt, inte som subjekt i lagstiftningen.

Grundläggande rättigheter

– I avsikt att kunna balansera människans och djurens intressen både i lagstiftningen och i praktiken, bör djurens rättsliga status förstärkas både genom att ta in grundläggande djurrättigheter i Finlands grundlag och genom att djurskyddslagens syfte och innehåll byggs på dessa, säger Wahlberg.

Hon använder husbygge som metafor:

– Finlands grundlag är som grunden i ett hus, den ska vara stabil och rak. Djurskyddslagen som riksdagen stiftar och den lagstiftning som utfärdas med stöd av den, utgör husets tak, väggar och  fönster. Alla känner till vad en svag eller sned grund leder till. Man kan alltid täppa till här och där och försöka räta upp väggar, tak och fönster, men utan att rätta till grunden förblir huset dysfunktionellt.

– Ifråga om djurskyddslagstiftningen innebär det att vi har mer lagstiftning för att skydda djuren än någonsin förut, samtidigt som vi använder och dödar djur mer än någonsin tidigare under vår gemensamma historia. Därför måste vi förstärka djurens rättsliga status genom att ta in dem i vår grundlag, och samtidigt utmana vårt tänkande och agerande gentemot andra kännande varelser som vi delar jorden med, säger Wahlberg.

Det nya lagförslaget som nu är aktuellt i riksdagen ska uppdateras till att vara förenlig med grundlagen. Detta har dock inget att göra med att djurens rättigheter borde inbegripas i grundlagen. Wahlberg förklarar att den nuvarande grundlagen stiftades senare än djurskyddslagen och att man nu ska uppdatera djurskyddslagstiftningen till att vara förenlig med till exempel de grundläggande fri- och rättigheterna. Det handlar med andra ord mera om skydd av människor än av djur.

Vi måste tänka om

– Den nya djurskyddslagen kan göra skillnad för enskilda djur, till exempel om kravet på bedövning och smärtlindring av grisar vid kastrering går igenom och blir en bestämmelse i lag, påpekar Wahlberg.

– Men vi ställer oss inte den mera grundläggande frågan, med vilken rätt vi överhuvudtaget kastrerar grisar? Den frågan är inte möjlig att ställa på ett rättsligt hållbart sätt utifrån den nuvarande grunden för djurskyddslagstiftningen. I den nuvarande systematiken är det inbyggt att till exempel ekonomiska intressen med lagens stöd regelmässigt tillåts göra övertramp på djurens välbefinnande och skydd. Det här är en av de största svagheterna i djurskyddslagstiftningen och det rättar man inte till med innehållet i det nya lagförslaget, säger Wahlberg.

– Det är vår skyldighet som människor att beakta även andra än oss själva och att leva på ett sådant sätt att även kommande generationer har en möjlighet att njuta av en samexistens med djuren. Vi måste ta oss ner från den piedestal vi satt oss själva på och börja tänka om. I en rättsstat korrigerar man grundläggande snedvridningar genom lagstiftning, understryker Wahlberg. N

Text & foto: Nana Blomqvist

*)Läs hela förslaget till den nya djurskyddslagen här

Lämna en kommentar


Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.