Jörn Donners senaste roman Blod är tunnare än vatten utspelar sig år 1918 i Terijoki, tätt intill den nya gränsen mellan det nyligen självständiga Finland – inbegripet i ett bittert och blodigt inbördeskrig där de borgerliga styrkorna med tysk hjälp mosar de sista resterna av sina röda motståndare – och Ryssland där tsaren nyligen avrättats och i vars inbördeskrig den röda sidan sakta befäster sin dominans. Mellan länderna råder ett svajigt och spänt fredstillstånd, och inom länderna ett blodigt kaos där väpnade skaror utövar ett godtyckligt envälde över civilbefolkningen.
Över floden Systerbäck till den finska sidan kommer den rysk-judiska flyktingen Alexander med roddbåt, och efter en blöt landstigning tar han sig stelfrusen och utsvulten fram till sitt eget hem, en datja på Näset. Där väntar honom en överraskning – huset är redan bebott av en kvinna som hotar honom med en pistol. Efter deras inledande konfrontation finner sig Alexander och Anna, som hon heter, tvungna att acceptera varandras närvaro. Läget är prekärt. Det vimlar av röda soldater på flykt, de vita styrkorna beter sig som en plundrande rövarhop, och de vita myndigheterna förpassar så många ryska flyktingar som möjligt tillbaka över gränsen till livshotande omständigheter. En slags makt- och kärlekstriangel utvecklas mellan den företagsamma Anna, Alexander, och Kaptenen, den vita kommendanten i Terijoki.
Det historiska bakgrundsarbetet är imponerande och skapar en stark känsla för den tid då romanen utspelar sig. Huvudpersonerna förblir däremot tunna och verket liknar mest ett slags idédrama där karaktärerna får representera olika positioner inom det historiska skeendet. Handlingen arbetar sig fram till en rad avslöjanden som känns en smula påklistrade.
Boken utkommer tätt efter Donners och Samu- Nyströms faktabok Märklig är nu världens gång (Schildts & Söderströms, 2017) som i ett urval av dagboksanteckningar och annat källmaterial skildrar Helsingfors under den tumultartade perioden 1917–1918. Blod är tunnare än vatten kunde betraktas som en slags spin-off i romanform till denna.
Donners bok blandar partier ur arkivdokument och dagböcker med den fiktiva handlingen, och bokens starkaste behållning är känslan av en vid omvärld. Romanen är en medryckande skildring av en liten avkrok av världen som ruskas om av väldiga historiska förlopp. Donner beskriver på ett närmast äckelrealistiskt vis det hårresande våld som döljer sig bakom historieskrivningen om den ryska revolutionen och inbördeskriget. Boken kommer lämpligt till jubileumsåret 1918, och kan läsas som en uppgörelse med en borgerlig historieskrivning som gjort sitt bästa för att hölja inbördeskrigets segrare i ett romantiskt skimmer. Sin vana trogen sparkar Donner jämlikt både höger- och vänsterut, men lägger sina egna synpunkter lite väl direkt i huvudpersonen Alexanders mun, vilket skapar en anakronistisk bild av en livrädd men småsur flykting som sitter med världshistoriens facit på hand.
Lasse Garoff
Jörn Donner: Blod är tunnare än vatten.
Förlaget, 2018.
