En man som nyligen avtjänat ett långt straff i fängelset går omkring på gatan i sin gamla hemstad med en kniv i fickan. Han har bara en tanke i huvudet: att han ska döda någon. Han letar efter ett lämpligt offer. Jag kommer att döda någon av Firat Ceweri är precis lika dramatisk som titeln och texten på baksidan låter ana. Romanen är ursprungligen skriven på kurdiska och kom ut i Turkiet år 2008. Ceweri har bott i Sverige sedan 80-talet och översatt bland annat Astrid Lindgrens, Hjalmar Söderbergs och nyligen Edith Södergrans böcker till kurdiska.
Från och med första sidan får läsaren krypa under Temos skinn. Han är en modern Raskolnikov som anser sig berättigad att ta livet av en annan människa då mordet enligt honom har ett högre syfte. Läsaren får känna av förvirringen och vreden som frätt sönder Temos psyke. Läsaren får också ta del av dysfunktionaliteten i förhållandet till mamman och betrakta den forna hemstaden genom hans uppgivna, härjade blick. Det här kan bara sluta på ett sätt, förstår man rätt snabbt:
Ännu har jag inte fått blod på händerna, men innan solen hunnit gå ner kommer jag att ha dödat någon. Och då får jag återvända hem som en mördare till en gammal kvinna som ängsligt väntar i köket på sin son.
Det är skickligt gjort, Ceweri går rakt på sak. Intensiteten är uppskruvad, språket väller fram som blod i takt med att berättelsen vecklas upp. Författaren har läsaren i strypgrepp. Sen händer det plötsligt något. Historien slår kullerbytta, skiftar perspektiv. I andra delen är det en författare som besöker staden som har ordet. Febern avtar, tempot skruvas ner.
Ceweri behandlar stora teman i sitt skrivande. Det personliga är politiskt. Författaren illustrerar hur den lilla människan är en liten kugge i ett enormt intrikat maskineri. Han plockar isär maskinen för att sen pussla ihop den på ett nytt, överraskande sätt.
Rent stilistiskt är Ceweris roman en liten pärla. Här finns ingen extra fyllning, språket är rått och avskalat. Samtidigt inser man att författaren vill mycket med texten. Detta märks speciellt i den andra delen i vilken tonfallet blir onödigt högtidligt. Man slungas plötsligt från gatan till ”bildningens tempel”. Den förnumstiga författaren är ointressant jämfört med den plågade Temo, som läsare hade jag gärna stannat i gatstenen och Temos perspektiv. Han är katalysatorn i historien.
Med i romanen finns också en prostituerad kvinna. ”Den mystiska och vackra Diana”, som hon beskrivs på baksidan av boken. Man förstår att texten genom kvinnan och hennes fruktansvärda öde vill belysa patriarkala strukturer, men skildringen av henne lämnar mycket att önska. Visserligen får hon ordet för att berätta sin historia, och vi får veta hur illa hon farit redan sedan barnsben till följd av politiska konflikter. Men hon förblir ändå i bakgrunden. Hon lyfts fram och föds till liv endast genom männens blick och hon har en tydlig uppgift i romanen. Att binda samman männens berättelse.
Text Kira Nalin
Firat Ceweri:
Jag kommer att döda någon. Storge förlag, 2018.
