Den engelska kanal är en skandinavisk poesiantologi som utkommer en gång om året. Serien har publicerats av det norska Kolon Forlag sedan 2013, med författaren Jørn H. Sværen som redaktör. I årets brandgula utgåva Den engelska kanal 2018 samlas poesi av Jenny Tunedal, Gunnar Berge, Jean-Marie Gleize, Andreas Vermehren Holm, Bhanu Kapil, Martin Högström, Siw-Anita Kirketeig, Cecilie Løveid, Stéphane Mallarmé, Marie de Quatrebarbes, Claude Royet-Journoud och Peter Thörneby.
Bland de medverkande i årets utgåva finns en återkommande skara poeter och konstnärer för antologiserien. En följer därmed en grupp personer från skilda språkområden med liknande poetiska och litteraturhistoriska preferenser. Det är således frestande att kalla Den engelska kanal för en periodisk publikation, eller kanske en tidskrift. Liksom tidskriften upprättar denna antologiserie litterära rum och relationer, där det viktiga inte är att förpacka och presentera material – utan att kollektivt producera det. I förordet till den första utgåvan skrev även redaktören: ”Jeg savner poesi når jeg leser norske tidsskrifter. Den engelske kanal, en årlig antologi for inviterte forfattere, er et forsøk på å bøte på dette.”
Att publicera skandinavisk poesi på originalspråk gör också att Den engelska kanal 2018 skapar förbindelser över språkområden, samtidigt som flera av de medverkande skriver utifrån en relativt specifik, fransk poesitradition. Antologin börjar exempelvis med dikten ”Vintergys” av Stéphane Mallarmé, som både fungerar som inledning och historisk bakgrund. Detta formar en intressant dynamik som kommentarer på hur smal denna poesitradition är, men det pekar främst ut möjligheterna med att vidga detta fält. Bland annat genom att översätta och insistera på flerspråkighet. Att låta det ske parallellt i samma bokobjekt.
Ett bra exempel är hur två texter från Martin Högströms senaste bok Discours transposés, först publicerad på franska och här på svenska, nu presenteras för en skandinavisk publik. I Högströms poesi kombineras en stramt hållen syntax med små brott och rytmiserade element. Det börjar med ett block:
En kollaps klarar av mer. Frågans våld har
ätit sig in. Och urholkar, som en gruva. På
tomgång. Utan att svara. Utan att mätta ett
redan befintligt. På förhand laddad. Som
en spion, en förrädare letar. Lämnar ett
hål. Pekar ut en muskel som inte rör sig.
Inflammerar en död punkt. Som dödar.
Värjer. Försöker tala utan att svara. Har
slut på svar.
Första raden är så säker på sin sak att jag tanklöst accepterar den: k:et i ”kollaps” kommunicerar med k:et i ”klarar”. Allitterationen för samman orden och får dem att framstå som lika. Men de är de inte. Och diktens motstridiga öppning – ”En kollaps som klarar” – leder därför in mig i en lika konkret som kuslig terräng. Jag kan inte skaka av mig känslan av att raderna kränger kring faror som jag inte förmår fixera, men hela tiden kan ana. Punkterna är därtill hårt satta, definitiva. Men samtidigt förmår de frammana en stakande ton.
Att försöka skriva poesi utan utsmyckningar, att undvika representationen och få dikten operera utan bilder, är även något som Claude Royet-Journoud arbetar med. Royet-Journoud har medverkat i alla utgåvor av Den engelska kanal förutom den första, och framstår som något av en förgrundsgestalt i sammanhanget. Hans poesi kan beskrivas som formell, skriven i berättelsens periferier. Sällan expressiv, men likväl intensiv – främst sett till hur olika ord, citat, passager och påståenden arrangeras på boksidan, vilket genererar påtagliga spänningar inom dikterna.
Här finns även en affinitet mellan Peter Thörneby och Royet-Journoud. Styckena i Thörnebys svit ”VITRINER” är korta och koncisa. Jag tänker det som sekvenser och instruktioner. I början anvisningar till händelser, ett slags scenanvisning:
allting visas bara en gång
Men sedan, efter tre sidor, bryter en händelse igenom:
hon släcker ljuset
här, mitt på gatan
Den andra raden kommer som från ingenstans med sitt ”här”: ett ord som inbringar röst och fysisk närvaro. Poesins distanserande ton destabiliseras i en oväntad öppning emot ett slags surrealistiskt bildspråk. Det enstaviga ordet ”här” får en radikal verkan, ekandes tvärsigenom sviten.
Parallellt med ovanstående poeter har även en engelskspråkig samling medverkande varit verksamma i antologiserien genom åren. Den engelska kanal 2018 avslutas exempelvis med utdrag ur Bhanu Kapils Schizophrene, översatt till norska. Såsom flera poeter i antologin arbetar Kapil med språkets materialitet, men rör sig samtidigt mot en mer subjektsorienterad poesi – för när rasism, diaspora och trauma länkas samman startas även omförhandlingar gällande subjektivitet. Eller med Kapils ord: ”Jeg trenger en ny penn.”
Den engelska kanal 2018 är kort sagt en viktig och välkomponerad publikation, ett konsekvent utformat bokobjekt där poesin får äga rum.
Den engelske kanal 2018.
Red. Jørn H. Sværen. Kolon Forlag, 2018.
