Tre frågor till Tiina Ollila, djurrättspartiets viceordförande.
Djurrättspartiet i Finland ställer i riksdagsvalet i april första gången upp kandidater, i skrivande stund har partiet fastställt tio personers kandidatur. Globalt finns det idag ett djurrättsparti i över tjugo länder.
1. Till vad behövs Finländska djurrättspartiet när det redan finns partier som Vänsterförbundet och De gröna som traditionellt värnat om djurens rättigheter?
Trots att vissa partier nämner djuren i sina program är den politiska verkligheten en annan. Djuren är till exempel ganska osynliga i De grönas verksamhet. De är ett rätt så stort parti och måste ta ställning till flera andra frågor vilket har lett till att djurens rättigheter spelar en sekundär roll i deras politik. För vårt parti är djurens rättigheter det centrala – vi vill avskaffa all köttproduktion och vi kräver ett stopp för pälsdjursuppfödning utan alltför långa övergångsfaser.
2. Hur ser ni på era möjligheter att verka som ett politiskt parti, till exempel i jämförelse med att arbeta utomparlamentariskt som en medborgarrörelse?
Jag vänder på frågan och undrar vem som i dagens läge skulle fråga om det behövs parlamentariskt påverkande i frågor som att förbättra mänskliga rättigheter, att skapa bättre arbetsförhållanden eller i arbetet mot diskriminering. Vi vill påverka beslutsfattandet där besluten tas. Vi vill vara djurens röst till exempel i fråga om utvecklandet av produktionsförhållandena. Det färska förslaget till djurskyddslag är ett verkligt bottennapp, det borde beredas om från början. Till exempel behövs det bindande lagstiftning så att kameraövervakning införs i slakterierna, så att djurskyddsmyndigheterna har tillgång till materialet.
3. Vilka risker och fördelar ser du i den situation där ni bildat ett valförbund bland annat med Finlands kommunistiska parti (FKP)?
Jag ser fördelar i valförbundet. Valförbundet (i Birkaland tillsammans med FKP och Feministiska partiet) har varit ett bra sätt för oss att få synlighet i medierna. Den centrala frågan är ändå att det är svårt eller nästan omöjligt att som ett nytt parti på egen lista få en ledamot invald i riksdagen. Av den anledningen går man i valförbund med andra. Vi vet att vi fått utstå kritik för att vi valt att göra så här, men vi hoppas att folk förstår hur svårt det är att som nytt parti ensamma bli invalda i riksdagen.
Foto Martti Komulainen
