Gotisk rysare för mellanåldern

av Mikael Gros

Svenskfinlands deckardrottning Eva Frantz tar sig an den så populära mellanåldersrysaren i sin första barnbok Hallonbacken, en spännande skräckberättelse med inspirationen från den gotiska spökhistorien.

I det efterkrigstida Helsingfors bor Stina tillsammans med sin mor och fem syskon på Sjömansgatan. Far dog i kriget och nu trängs de alla i en liten enrummare. Det är Stina själv som berättar och hon har inga falska förhoppningar utan börjar rakt av med att proklamera:

”Jag heter Stina och jag ska nog dö snart. Det är ingen som säger det till mig, men jag är ju inte dum heller. Jag ser det på mors ögon. Och jag hör hur grann-fruarna tisslar och tasslar.”

Stina har tuberkulos. Och som fattig och lungsjuk har hon inte mycket att hoppas på i livet och inte tror hon det ska hjälpa mycket heller när hon plötsligt får möjligheten att åka till sanatoriet Hallonbacken långt ute i skogen. Men åtminstone kommer det att avlasta mor och syskonen och låta dem förbereda sig för det farväl som snart ska komma. På Hallonbacken vill läkarna göra tester och se hur frisk luft och sanatorieliv förbättrar tuberkulosen hos sjuka stadsbarn, eller ja, det är vad de påstår iallafall.

Hallonbackens sanatorium är en typisk fond för en skräckhistoria. Den slottslika byggnaden möter Stina med sina fyra våningar, torn och balkonger och med säkert över hundra fönster är det som ett riktigt slott i hennes ögon. Och gotiken tätnar stadigt. Det stora huset verkar nästan tomt på personal och patienter. Stina får en hel ödslig sovsal för sig själv och faktiskt verkar hela avdelningen vara tom. Det blir inte bättre av att de få sjuksköterskorna undviker hennes frågor, eller av den märkliga häxan som börjar prata om flyktvägar från sjukhuset så fort de träffas. Men Stina anpassar sig ändå ganska bra och verkar ta allt med en oblyg käckhet som ibland till och med tar udden av stämningen lite väl mycket.

Flera av sköterskorna verkar ändå helt okej och som sällskap i sin ensamhet har Stina sin Robinson Kruse, boken hon fick som avskedsgåva från brodern. Och så finns Ruben förstås. Ruben som smyger sig in om kvällarna för att läsa i hennes bok och som verkar veta allt som pågår på Hallonbacken. Ruben blir hennes guide och tar med henne på hemliga upptäcktsfärder i sjukhusets korridorer. Men han bygger också på skräckstämningen med sina spöklika försvinnanden och uppdykanden.

Franz har skrivit en finlandssvensk barnrysare som har det mesta: Ett gotiskt sjukhus, barnspöken, skrämmande gamla häxor, stränga sjuksystrar och så en frankensteinsk läkare såklart. Spänningen är jämntjock och driver intrigen framåt på ett ledigt vis som påminner om en deckare. Snart förstår både Stina och läsaren att hennes inbjudan till Hallonbacken kanske inte var så oskyldig trots allt.

Hur det sen går får ni läsa själva, eller ja, stick den hellre i handen på en 9–10-åring så får de säkert en ryslig kväll eller två.

Eva Frantz:
Hallonbacken.
Schildts &
Söderströms, 2018.

Lämna en kommentar

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.