Förunderligt och glädjande

av Peter Nyberg

Två anekdoter följer mig vid läsningen av Peter Mickwitz nya diktbok 8 solen går ner det verkar omöjligt. Vid utgivningen av min andra diktsamling 1997 drabbades jag av gott självförtroende efter ett år på folkhögskola. Således bestämde jag mig för att infoga ”extranummer” i slutet av boken.

Under tio dagar skulle jag skriva tio prosapoetiska stycken som var exakt en boksida. Utan redigering. Även om jag föll till föga och språkligt borstade styckena lyckades experimentet och texterna publicerades. En månad efter utgivningen läste jag om dessa ”extranummer”. Och drabbades av djup skam, ett förgörande mörker, en form av sjukdomsinsikt. Hybrisens tid var över. Det tog nära två decennier av vankelmod innan en ny diktsamling låg klar 2016.

Peter Mickwitz skrivexperiment liknar mitt eget. Under åtta dagar har han skrivit åtta dikter om dagen. Texterna ska inte bearbetas utan direkt publiceras jämte en avslutande essä om experimentell dikt: ”Omöjligt möjligt: om att skriva solen går ner det verkar omöjligt”. Inte heller Mickwitz lyckas avhålla sig från att putsa, men han publicerar dikterna i den ordning de blev skrivna. Skillnaden mellan mig som 23-åring och Mickwitz är att den senare faller tillbaka på nästan 40 års erfarenhet som poet. En tekniskt skicklig sådan, måste tilläggas.

De 64 dikterna är i hög grad abstrakta och Mickwitz har en modernistisk attityd till grammatisk struktur, två faktorer som verkar till poetens fördel i experimentet. Det oslipade och slarviga skulle ha blivit tydligare med utarbetad konkretion och struktur. Nu finns inget att frångå eller bryta mot.

Abstraktionsnivån gör dock att det ibland är svårt att finna fästen i dikterna, de är undflyende, så som skisser är. Här och var märks att poeten har skrivit för att gå i mål med sitt uppdrag, vilket också titeln på samlingen antyder. Men en av njutningarna med att läsa Mickwitz arbete är just idérikedomen i det osorterade. Flera av dikterna innehåller grundstrukturerna till poetiska idéer och skulle ha kunnat bearbetas till något mer beständigt.

den livslånga drömmen

att kunna se varje löv

skilt för sig samtidigt se

detaljerna som upplöser

helheten att bli befriad

från björkar och björken

befriad från björkigheten

I den avslutande essän ”Omöjligt möjligt: om att skriva solen går ner det verkar omöjligt” berättar Mickwitz om sin process som poet. Det är i vanliga fall en mycket långsam sådan, där varje dikt skrivs om mellan 30 och 100 gånger tills dikten tycks få ett autonomt liv, avskilt från författaren. På det här sättet producerar han 15 dikter om året. Omställningen blir fullständig och ”I det som startat som ett lustprojekt fanns den åttonde dagen endast lite lust kvar. Jag fick uppbringa alla de resurser och kunskaper jag skaffat mig under mina nästan fyrtio skrivande år för att överhuvudtaget nå fram till dag åtta”.

Framför allt är det den språkliga konstruktionen som Mickwitz kämpar med. Och det är här diktboken skakar. Jag läser dikterna på två sätt, först på samma sätt som de är skrivna, med en forsande okritisk blick. Det går ganska bra. När jag andra gången läser texterna med en hårdare, mer analytiskt, smakande förhållningssätt framträder det oslipade, behovet av bearbetning. Dikterna framträder som de försök de trots allt är. 

Den avslutande essän avhandlar, utöver Mickwitz egen poetiska metod, också andra poetiska experiment. Här börjar poeten med att konstatera att det finns två kontrasterande attityder om skrivande som spelat in i hans experiment. Edgar Allen Poe ger uttryck för en cerebral logik när han i sin essä ”Kompositionens filosofi” berättar om hur han räknar ut och bedömer moment i sin berömda dikt ”Korpen”. Den motsatta attityden står Samuel Taylor Coleridge för i sin dikt ”Kubla Khan”, som han menade sig ha skrivit i ett drömlikt opiumrus i absolut inspiration.

Mickwitz, som ligger närmare Poe i sin attityd till skrivande, berättar i essän om det franska författar- och matematikkollektivet Oulipu och Raymond Queneaus fantastiska sonettverk Etthundra miljoner miljoner dikter. Kollektivet arbetade medvetet för att förgöra den romantiska idén om inspiration liksom alla former av slump och irrationalitet i sina verk.

I sitt sonettverk skriver Queneau tio klassiska sonetter med 14 rader. Tillsammans med matematikern Francois Le Lionnais konstruerar han ett spiralblock där var och en av de fjorton raderna är klippta i stripor. Genom att bläddra en stripa i taget kan de 10 dikterna med 14 rader kombineras i ett hundra miljoner miljoner kombinationer: 1014. Mickwitz tanke i essän är att begränsningar i formen skapar ny precision, nya förhållningssätt att spinna dikterna runt, för hans del vävs en närvarande författare som tillåts verka i dikterna in i boken. Det kan tyckas lite långsökt, till skillnad från Queneau och Lionnais ägnar sig inte Mickwitz åt något omvälvande. Han skriver åtta dikter om dagen i åtta dagar.

Den andra anekdoten som följer mig under läsningen är snarare en vandringssägen som applicerats på en lång rad konstnärer. En rik man går till en namnkunnig konstnär och ber om ett porträtt av sin dotter. Konstnären ber om en rundlig summa, som rikemannen accepterar. Dagen efter kommer rikemannen med sin dotter, hon sätter sig i ateljén och konstnären sätter igång. Tio minuter senare är han klar. Rikemannen är nöjd med porträttet men ifrågasätter det höga arvodet för tio minuters arbete. På det svarar konstnären: Tio minuter? Det tog mig 40 år att måla det här porträttet.

Samma attityd kan appliceras på Peter Mickwitz 8 solen går ner det verkar omöjligt. Trots det oslipade finns fina grunder att arbeta vidare med, sådant som griper tag. Medan jag läser tänker jag att det faktiskt ges ut betydligt sämre poesi utifrån betydligt mer ambitiösa satsningar. Därför är det förunderligt och mycket glädjande att det åtta dagar långa experimentet och de efterföljande tankarna får inhysas i en bok.

Foto: Marcus Floman

Peter Mickwitz: 8 solen går ner det verkar omöjligt. Förlaget, 2019.

Lämna en kommentar


Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.