Mustig Kalevala­tolkning i larssonsk tappning

av Lasse Garoff

Lagom till Kalevalas 170-årsjubileum och tjugoårsjubileet av Kalevala för lata gör skådespelaren och författaren Anders Larsson monologföreställningen Kalevala på trekvart på basen av sin bok. I Kalevala för lata som ursprungligen utkom på Schildts förlag 1999 sammanfattade Larsson handlingen i Finlands nationalepos på eget versmått och med en stor skopa humor. Kalevala på trekvart kunde beskrivas som en läsning ur minnet av verket, och därmed kan man säga att Larsson återvänder till eposets rötter som en muntlig berättarkultur snarare än nedskriven dikt.

Kalevala på trekvart beskriver det mytologiska Kalevala som lika stolt och grant som vilken liten ort som helst i världen, där invånarna för ett strävsamt liv och lever om mellan varven. Larsson ger träffsäkra gestaltningar av eposets centrala karaktärer. Väinämöinen är den gamla stjärnskalden som lever med ortsbornas beundran och små pikar mot hans stolthet – inte heller honom är det förunnat att vara profet i sin hemstad. Hetsporren Joukahainen utmanar i ungdomlig dårskap Väinämöinen i skaldekonst, förlorar och blir nedtrollad i ett träsk, och erbjuder sin syster Aino som hustru åt Väinämöinen för att bli hjälpt ur knipan. Men Aino dränker sig hellre, och lämnar karlarna åt sin fejd.

Och så följer hela resten av det färgstarka persongalleriet. Smeden Ilmarinen pressas att smida kvarnen Sampo åt gumman Louhi i grannorten Pohja, kvinnotjusaren Lemminkäinen envisas med att få Kyllikki till hustru. Den bistra Kullervo tar ut sin hämnd och går sitt öde till mötes. Kalevalahjältarna reser till Pohja för att röva Sampo tillbaka, och under den vilda striden sjunker kvarnen i sjön och går förlorad.

För min inre syn flimrar Akseli­ Gallén-Kallelas konstverk förbi med en förunderlig skärpa som ett slags mentala illustrationer.

Larsson levererar det som titeln utlovar. Det är Kalevalaeposet, återberättat på omkring fyrtiofem minuter. Historien berättas med ett lustfyllt ordvrängande, och i flödet av alliterationer tumlar de humoristiska och oväntade språkbilderna fram, som mot slutet då Väinämöinen blir utskälld av pojken Suomi med den ”lingonröda raggen rest på skallen som en retad utter”.

I sin version av Kalevala låter Larsson de legendariska gestalterna framstå med sina ack så mänskliga motivationer, som svartsjuka, avund och åtrå, dårskap och slughet, och uppfyllda av en impulsiv skaparvilja som spiller över i det gudomliga. En frejdlig galghumor slätar över bisterheten i materialet.

Kalevala på trekvart är en inspirerad föreställning. Den låter åskådaren repetera vad det egentligen är som står i Finlands nationalepos på ett tillgängligt personligt sätt, och erbjuder stundtals en gnistrande vision som förhöjer livet i Finlands gråa bygder till episka höjder.

Kalevala på trekvart.
Av och med Anders Larsson.
Turnéföreställning.

Lämna en kommentar


Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.