FFC bjuder på vegansk ärtsoppa under fredagens klimataktioner, men uppmanar inte sina medlemmar att själva strejka. Enligt Anna Malinen på JHL bör facken aktivt vara med i klimatkampen, men klimatfrågan väcker ännu visst huvudbry på förbunden.
I morgon, fredag, inleds klimatveckans landsomfattande klimatstrejker runtom i Finland. Från fackligt håll har intresset för klimatstrejken ändå varit svalt, vilket delvis torde bero på att den strejkaktion som går av stapeln på fredagen inte fyller kriterierna för en klassisk strejk. Därför uppmanar facken inte sina medlemmar att strejka, även om många av förbunden är med “i andan”. En som efterlyst större aktivitet av facken i klimatfrågan är Anna Malinen som är sakkunning i medborgaraktivitet vid de offentligt anställdas fackförbund JHL. I ett blogginlägg på fackcentralen FFC:s webbsida skriver Malinen 19.9 att det inte finns någon orsak för facken att inte aktivare delta i utformningen av Finlands klimatpolititik.
Till Ny Tid säger Anna Malinen att fackrörelsen i Finland fortfarande inte riktigt har en klar uppfattning om vilken dess roll ska vara i fråga om kampen mot klimatförändringen.
– Men det är något som vi funderar på ganska mycket för tillfället, och jag tror att folk har börjat inse att klimatförändringen kommer att vara en av de viktigaste frågorna i framtiden också för arbetstagare.
Internationellt har fackrörelsen gått ut med ett brett stöd för den internationella klimatstrejken. I Finland har till exempel FFC:s sakkunniga i internationella ärenden, Pia Björkbacka, rekommenderat att facken inte i sig deltar i klimatstrejken, bland annat därför att den nuvarande regeringen i Finland har högt ställda klimatmål som är i linje med FFC:s egna ställningstaganden. Enligt Malinen är det strejkbegrepp som klimataktivisterna använder också något främmande för de finländska fackförbunden.
Men fackrörelsen har överlag inte hört till de synligaste debattörerna i klimatdiskussionen, trots dess i övrigt stora politiska och samhälleliga inflytande. I den offentliga diskussionen har ofta strängare miljölagstiftning och olika klimatåtgärder utmålats som något som i synnerhet drabbar “den lilla människan”, arbetaren, till exempel i form av miljöskatter, höjda bränslepriser, förlusten av traditionella industrijobb, etc.
– Det här är inte en inställning som jag tycker att skulle råda på JHL eller inom fackrörelsen mer än någon annanstans, utan reflekterar väl snarare den allmänna samhälleliga debatten, säger Malinen.
Hon medger att facken kanske tidigare till viss grad hållit klimatdebatten på armslängds avstånd, men att det här också förändras i och med att man inom förbunden insett betydelsen av klimatdebatten och behovet av åtgärder på hemmaplan, samt vikten av att analysera fackens roll i klimatfrågor.
– När folk får mer kunskap om klimataktivismen inser de också att klimatåtgärder inte betyder att alla bilar försvinner från trafiken eller att arbeten försvinner. Jo, visst kommer vissa arbetsplatser att försvinna, men på samma gång uppstår det nya.
Enligt Malinen är det i både fackens och arbetstagarnas intresse att ta en aktiv roll i planeringen av hur olika klimatåtgärder utformas.
– Det är viktigt att fackförbunden är med och ser till att vi får till stånd en förändring som är rättvis ur den arbetande människans synvinkel. Jag ser fackens roll som att de måste vara med i processen där det besluts hur de olika branscherna förändras och utvärdera till exempel de lagförslag som kommer från regeringen ur arbetarnas synvinkel.
Det här låter ju ändå som fackens roll skulle förbli något passiv?
– Jag vet inte riktigt om jag håller med om det. Facken påverkar ju också på lång sikt de lagförslag som kommer från regeringen.
– På ett personligt plan tycker jag att facken ändå kunde bli mer aktiva i klimatfrågan.
Vilka är då de rent konkreta frågor genom vilka facken i framtiden aktivt kan delta i kampen mot klimatförändringen?
– Det är en bra fråga, och en som vi funderar mycket på bland annat på JHL just nu. Åtminstone borde vi göra en medlemsutredning där vi skulle kartlägga hur våra medlemmar själva uppfattar klimatfrågan och fackets roll. En annan sak vi kan göra är erbjuda information och skolning för våra medlemmar.
Om facken uppmanade till deltagande i klimatstrejken, skulle det i teorin vara fråga om en politisk strejk mot den sittande regeringen, vilket Pia Björkbacka uppfattar som kontraproduktivt. Björkbacka konstaterar ändå att Fackcentralen FFC stöder klimataktionen och uppmanar sina medlemmar att på sätt eller annat aktivera sig i kampen mot klimatförändringen: “På en död planet finns det inga jobb.”
Fredagens huvudaktion går av stapeln framför riksdagshuset i Helsingfors mellan klockan 10 och 14 på fredagen, och demonstrationer ordnas också bland annat i Esbo, Åbo och ett tiotal andra kommuner. I de österbottniska jordbrukskommunerna verkar intresset för klimatstrejken dock vara lamt, enligt de uppgifter som Ny Tid kommer över, ordnas till exempel ingen klimatstrejk i Vasa. Fackcentralen FFC deltar i strejkerna genom att rulla ut soppkanonerna och bjuda deltagarna på vegansk ärtsoppa.
– Jag kommer nog själv också att dyka upp vid riksdagshuset i morgon, säger Anna Malinen.
