Konstkollen: Konceptuellt – tankens och bildens oförmodade möten

av Pontus Kyander

Working On It (grupputställning).
Helsinki Contemporary, Bulevarden 10, Helsingfors. Till 2.2 2020

Alldeles ovanför trappan upp till galleriet står en vit och blå boj farligt nära min snubbelbana. Axel Straschnoy har i ett långsiktigt projekt följt upptäckarerans polarforskare i spåren – i all synnerhet den olycksdrabbade svensken Salomon August André som med sina expeditionskamrater dog på Vitön inte så långt från där de startade sin expedition. En likadan boj – en nära replik av en boj som användes av André – har förra året sjösatts utanför Lofoten för att på egen hand – kanske – förflyttas med isarna till Nordpolen, så som norrmannen Fridtjof Nansen tänkte sig att hans båt Fram skulle göra vid förra sekelskiftet.

När utställningsåret brakar loss gör Helsinki Contemporary en grupputställning som möjligen pekar ut hur man tänker sig tiden framöver. Eftersom den inte bygger på någon överbryggande tematik står det oss fritt att plocka russinen ur kakan. Dit hör definitivt Straschnoys arbete, men också måleri av brittiska Onya McCausland, som i plangeometriska dukar återanvänt järnoxidhaltigt slam från brittiska kolgruvor. Målningarna i toner av ockra får en märklig laddning, inte minst när deras modernistiskt vackra uppsyn bryts mot en miljömedveten eras motvilja mot fossila bränslen. Också isländska Birgir Birgissons målerier i nyanser som knappt märkbart avviker från den vita grunden tilltalar mig starkt – att fotografera dem visar sig lönlöst. Roland Persson har i gjutet silikon avbildat Sigmund Freuds berömda schäslong med kuddar och en orientalisk matta över, ett slags monument över ett tankesystem som börjar bli allt mer historiskt. 

Emma Rönnholm: EGOSCOPE 2020 – Philosophical Toys for Our Time
Galleria Sculptor, Södra Kajen 12, Helsingfors. Till 26.1 2020.

Det är en fantastiskt spännande utställning, men vill du veta mer om Emma Rönnholms arbeten med vardagsmaterial och ljus kan du utöver själva utställningen på galleri Sculptor läsa en längre recension separat här i Ny Tid.

Ismo Kajander.
Galerie Forsblom, Georgsgatan 22, Helsingfors. T ill 10.2 2020

En tidig definition av surrealism löd ”det oförmodade mötet mellan ett paraply och en symaskin på ett dissektionsbord” (ett citat från poeten Isidor Ducasse, mer känd som Comte de Lautreamont). Ismo Kajander (se bild) arbetar i förlängningen av surrealismens tradition av att kombinera föremål till montage eller assemblage där nya betydelser uppstår genom att vi som betraktare leds att associera, ofta var för sig vardagliga, ting i riktning mot fundamentala mänskliga utmaningar och behov. Ofta handlar det om sexualitet och död, i Kajanders fall mer det senare än det förra – vilket sätter honom i stark kontrast till en konstnärlig frände, dansken Wilhelm Freddie, och nära en annan, amerikanen Joseph Cornell. Utställningen på Galerie Forsblom för samman arbeten från ett långt konstnärskap – Kajander har passerat de 80, förvånande nog ofta en mycket fertil ålder för en konstnär. Gärna sker de surrealt oförmodade mötena mellan djur och musikinstrument, sammanställningar som bäst beskrivs som ett slags poetiska metaforer. Samtidigt visar Kajanders verk vilken formsäker skulptör han är. 

Sheung Yiu: The Twinkling of an Eye.
Hippolyte, Georgsgatan 8-10, Helsingfors. Till 26.1 2020.

Dripp, dropp. Att förstå och beskriva något så vardagligt som fallande vattendroppar var en utmaning för vetenskapen innan fotografiet utvecklat verkligt korta exponeringstider. Fysikern Arthur Worthington använde – för att uttrycka det enkelt – den subjektiva efterbild som uppstår när en blixt avfyras samtidigt med att en droppe faller. Baserat på detta tecknade han dropparna.

Det är en paradox idag att vetenskapens krav på exakthet möttes med en metod helt baserat på en visuell tolkning av något så svårverifierat som en tillfällig retning av retina.

Sheung Yius utställning The Twinkling of an Eye mediterar över vatten och ljus med utgångspunkt i detta. Här finns en annan typ av poetiskt närmande än i Emma Rönnholms på många sätt liknande utgångspunkter. Här är själva fenomenet och materialiteten underordnade. Med vatten, fotografier, plast och glas konstrueras små tablåer som både har drag av vetenskapens nära observation och en poetisk – och fortfarande precis – strävan att skapa nya kluster av betydelser.

Kino Club: Expanded Cinema (grupputställning)
Exhibition Laboratory, Sjömansgatan 36C, Helsingfors. T ill 2.2 2020.

Efter all denna exponering för konceptkonst i alla de vida betydelser begreppet kan ha är det riktigt skönt att titta in på Kino Clubs ganska improviserade grupputställning Expanded Cinema. Här associeras det rätt friskt kring vad filmmediet kan vara, med utgångspunkt från nio studenters arbetssätt. Film blir rum och handling i utställningen, och den som vill kan ge sig in i lite våldsam interaktion med slägga på en vid det här laget ganska bucklig bil (Dorian Bajramovic). Men jag fastnar alldeles särskilt inför Paula Guzmán Figueroa generösa gest att bjuda in oss alla i sitt scenografiska café (gratis kaffe inkluderat), där den som vill kan låta spansk pop dåna mellan borden. En poetiskt fin och visuellt enkelt berättad film om snö, Finland, kyla och existentiell utsatthet av Chen Yi-Wen är ett annat verk som talar direkt åtminstone till mig. På lördag 18 januari blir det en liten videofestival och disco, för den som är hågad.

 

Lämna en kommentar


Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.