som börjar jobba som Unga Teaterns konstnärliga ledare i januari.
1. Hur ser Unga Teaterns verksamhet ut under den närmaste framtiden, med tanke på coronaläget?
– När jag börjar arbeta som konstnärlig ledare i januari 2021, så har ju vårens program redan planerats, men jag kommer att sitta med i det konstnärliga rådet och planera programmet för hösten och nästa vår. Det som coronaläget har påverkat är att premiären för 60-årsjubileumspjäsen Spöket på Lillklobb har skjutits upp från den här våren till nästa vår.
2. Vilka är utmaningarna för barn- och ungdomsteater i dag?
– Svår fråga. Vi kan säga så här, att jag arbetar på det sättet att jag gör saker som jag tycker är roliga. Jag inspireras speciellt av barnlitteratur, som jag läser massor av – också av det visuella, om en bok är fin illustrerad. Men jag påverkas också av sådant som händer runt mig, och på det sättet blir det jag gör ”i tiden”. Men utgångspunkten är inte att göra teater som ”passar för barn”, utan jag litar på att om jag själv tycker att något är roligt att arbeta med, så blir det också roligt att se på.
3. Hur borde samhället från offentligt håll bättre stöda barn- och ungdomsteater?
– Barn- och ungdomsteater borde vara jämställd med vuxenteater, och jag har kämpat hårt för att barnteater inte ska ses som en mindre värdefull kulturform. Ofta då jag ser vuxenteater, tänker jag att ”det här kunde lika gärna vara barnteater”. De största orsakerna till att viss vuxenteater inte passar för barn är att den antingen har en rytm som gör att barn tycker den är tråkig, och då tycker för det mesta också vuxna att den är tråkig, eller att den arbetar med begrepp som är för komplicerade för barn. Jag är en person som aldrig vill sluta leka och bli vuxen, och hos barnteater har jag hittat det som jag tycker är roligt. Vill man kalla mig barnslig så får man gärna göra det, det tycker jag är positivt.
Foto: Anders Sundström