Maffian i konsten speglar oss

av Ny Tid

I maffiaskildringar hittar vi våld och brottslighet, men främst är det en spegel för vår egen längtan.

Som samhälle fördömer vi brottslighet. Varje politisk sakfråga handlar i viss utsträckning om brott, oavsett om det rör sig om drogmissbruk, socialbidrag eller invandring. Trots vår kollektiva ställning till brottslighet kan vi inte dölja vår fascination. Det gäller fågelfria revolvermän i den vilda västern såväl som nutidens rapmusik.

Inget har fångat vår uppmärksamhet som maffian. Varför kan vi inte sluta följa berättelser om våldsamma män som vi skulle undvika i verkliga livet, men som vi hejar på när de visas upp på skärmen? Den främsta anledningen är friheten. Varje människa längtar efter frihet i sina vardagliga liv, inte bara i den politiska arenan. När maktens balansvåg väger ojämnt så önskar vi oss en befrielse från regler och sociala bojor men vågar inte slå oss fria, antingen på grund av att vi fruktar följderna eller för att vi inte har förmågan att agera.

Vi vill bli mästare över våra egna öden.

I Martin Scorseses mästerverk Goodfellas erkänner protagonisten Henry Hill att han fortfarande ”älskade livet” för att ”vi blev behandlade som filmstjärnor med muskler.” I tittarens ögon så har gangstrarna lyckats att uppnå drömmen om att vara fria män i en ofri värld. Sällan handlar en maffiahistoria om bossens tronarvinge, utan istället om någons karriär. I den tidigare nämnda Goodfellas så är Henry en vanlig siciliansk-irländsk pojke i USA som blir indragen i organiserad brottslighet. I The Irishman så är det andra världskrigsveteranen och lastbilsföraren Frank Sheeran som gradvis blir en lönnmördare. I tv-serien Narcos:- Mexico, baserat på riktiga händelser inom Guadalajarakartellen, är det den lokala Sinaloapolisen Miguel Ángel Félix Gallardo som når toppen. När man ser någon som har växt upp under tuffa omständigheterna, är det konstigt att vi stödjer David mot Goliat?

Men, säger ni kanske, är inte Michael- Corleone chefens kronprins? Inte från början. För Michael  så är den inte maffian som är huvudmålet, utan familjen. Svårigheten att skilja mellan de två är det som gör det till att bli en berättelse om krocken mellan individens vilja och plikten. Gudfadern är inte en maffiafilm utan en Shakespeariansk tragedi som utspelar sig inom maffian. Maktkampen mellan gäng är egentligen samma som den som pågår mellan politiker eller monarker och även syskon, skillnaden är bara mängden av blod.

Höga insatser

I boken Guds stad av kyrkofadern Augustinus berättar författaren om en pirat som Alexander den store hade fångat. När erövraren frågar varför piraten ofredar havet så svarar sjörövaren ”Jag gör det med ett litet skepp och blir stämplat en rånare, men när du gör det med en stor flotta så blir du kallad kejsare.” Vi som publik förstår instinktivt det här. Det spelar ingen stor roll vilken position figuren har eftersom att de alla befinner sig på ett spektrum. Draman inom maffian är en manifestering av en allmän mänsklighet och det är därför vi aldrig behöver att bära vapen eller smuggla narkotika för att förstå spänningen mellan individer. ”Vi är båda del av samma hyckleri, senator” som Michael Corleone hade sagt. Maffian är, först och främst, en scen.

Frågorna som ställs till en mafioso- är bara en variant av samma frågor vi kämpar med. Är vi lojala mot andra eller främst oss själva? Kan vi lita dem som är runt oss? Är det nog med det jag redan uppnått eller borde jag fortsätta trots riskerna? Skillnaden mellan dem och oss är att de har höjt insatserna. För oss kanske det handlar om en vänskap, för dem är det en fråga om liv eller död.

Det är så det börjar åtminstone.- -Illusionen, som är delvis sann, drar oss in men fasaden spricker långsamt. Draman är inte grundat i en mans uppgång utan i hans nedgång. En maffia eller en kartell är ett samarbete. Det är inte en samling av olika ensamvargar. Rädslan orsakat av oron över häktning eller förräderi skapar en intern isolering trots att en mafioso alltid är omgiven av andra. Motsägelsen byggs upp och det är där vi hittar det som fascinerar oss.

Vi lever i maffians värld

Maffian liknar staten och påverkar allt inom sitt närområde. Vetenskapsmannen Isaac Newton observerade att varje aktion har en reaktion – det gäller även maffian. Korrumperade domare och skrämda kiosk-ägare är maffians biprodukt. På ytan verkar den som en hemlig och underjordisk organisation, men i verkligheten är den helt integrerad med världen. När vi ser Tony Soprano så ser vi en man som både står nära och långt borta från oss tittare.

Sammanvävningen mellan organiserad brottslighet och omvärlden visar på en ambition som tittaren kan beundra även om han eller hon avskyr metoden och resultatet. I den engelska tv-serien Peaky Blinders lyckas Tommy Shelby med att omvandla sig själv från en vanlig gatukriminell vadslagare till en folkvald politiker. Att inte tillåta något eller någon från att hindra sig att uppnå sina mål är det som gör människor som Shelby, eller Napoleon för den delen, till att bli större än livet.

Relationen mellan brottslighet och politisk makt visar en mänsklig egenskap: viljan att hitta brister hos andra. Man kan inte bli arg på mafioson som korrumperar samhället, för att hans handlingar är ärliga – han kränker inte sin egen moral med sina handlingar. Men då maffian är en kraft som som agerar underjordiskt så blir vi ännu mer nyfikna. När Joseph Kennedy, presidenten Johns fader, presenteras i Boardwalk Empire år 1931 så tittar vi intresserade. Inte för att han är viktig i denna stunden, utan för vi vet att namnet blir relevant trettio år senare i verkligheten. Att hela industrier, till exempel casinobranschen i filmen Casino, är styrt illegalt, trots dess synlighet, visar oss att även när vi inte ser maffian så lever vi, möjligen, i maffians värld.

Maffian föddes på Sicilien och fascinerar en hel värld. Det faktum att samma typ av berättelse kan utspelas inom kinesiska triader, den japanska yakuzan eller mexikanska karteller bevisar att vår fascination med maffian är djupare än själva maffian. Även en polis kan njuta en bra maffiafilm.

Naman Breitenfeld

Lämna en kommentar


Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.