Motreklam: Finnair

av Jari Tamminen

”Med flyg vore du redan framme”

Också flygbolag går att marknadsföra grönt, trots att flygbranschens verksamhet baserar sig på ett bränsleintensivt sätta att förflytta sig och på en ökning av resandet, två faktorer som är snarast omöjliga att förverkliga miljövänligt. Trots att vi är medvetna om problemet, törstar vi efter upplevelser och erfarenheter och fortsätter flyga runt planeten.

Den genomsnittliga finländaren producerar drygt 10 000 kilo koldioxid i året. Målet för statsrådets klimatpolitik är att halvera det*. Men inte ens en halvering räcker längre. För att uppnå klimatmålet som slås fast i Parisavtalet för att stoppa den globala uppvärmningen vid 1,5 grader borde genomsnittsfinländarens koldioxidutsläpp årligen vara 3 000 kg, eller mindre.

Enligt Finnairs utsläppskalkylator är koldioxidutsläppen för en passagerare på en tur-retur-resa till New York 884 kg. Andra uppskattningar kommer till betydligt högre siffror.

Den Internationella civila luftfartsorganisationen ICAO kräver att tillväxten inom luftfarten efter 2020 måste vara koldioxidneutral. Det betyder att utsläppen inte får öka, även om vi flyger fler kilometer än förr. Men det räcker inte att stoppa utsläppsökningen, utan utsläppen måste börja minska.

”Flygtrafiken har ökat markant under de senaste decennierna. Branschens utsläppsmängder borde minskas, men enligt prognoserna kommer flygtrafiken att fortsätta växa också i framtiden”, konstaterar Johanna Niemistö- vid Finlands miljöcentral SYKE.

Niemistö påminner också om att flygtrafikens utsläpp i den övre atmosfären påverkar klimatförändringen betydligt mer än snarlika utsläpp vid jordytan.

Flygandets totala utsläpp är mindre än till exempel matproduktionens eller textilbranschens utsläpp. Men där vi alla äter och bär kläder, är flygandet globalt sett ett nöje för en rik elit. Vi finländare flyger till och med exceptionellt mycket.

Bränslet utgör i dag kring en tredjedel av flygbolagens operativa utgifter. Beskattning här skulle kunna vara ett fungerande sätt att komma åt problemet, men flygplansbränsle beskattas inte, och intrernationella flygbiljetter är momsbefriade. Att bränslet som används inom luftfarts- och fartygstrafiken ska vara skattefritt slogs fast redan 1944 i den så kallade Chicagokonventionen.

”Man skulle nog kunna beskatta bränslet som används inom luftfarten med bilaterala avtal, men inga sådana avtal har ingåtts”, säger Niemistö.

En skild flygskatt är däremot problematisk på många sätt, enligt Niemistö. Om skattens storlek till exempel baserar sig på flugna kilometer, sporrar det inte bolagen till att förnya sina flottor och på så sätt minska på utsläppen.

En flygskatt har – liksom många andra utsläppsbaserade skatter – kritiserats för att den skulle slå allra hårdast mot låginkomsttagarfamiljer, Vidare är den största delen av flygpassagerarna i Finland utlänningar som i och med en skatt kanske skulle välja en annan rutt eller ett annat resmål.

”Den stora majoriteten av all flygtrafik är internationell, så bredare kontrakt på åtminstone EU-nivå skulle troligtvis vara betydligt med effektiva än beslut som tas i enskilda länder”, konstaterar Niemistö.

Ett sätt att tackla flygandets utsläpp är att betala frivillig klimatkompensation. Det är ändå svårt att definiera vilken som är den rätta prisnivån. Till exempel har Finnair slagit fast en kompensation på en euro för inrikesflyg, två euro för flyg inom Europa och sex euro för resor mellan kontinenterna, men man kan också argumentera för att summorna borde vara tiotals gånger större.

Det som till exempel kan skapa diskrepans mellan uträkningarna är om man bara tar i beaktande koldioxidutsläppen eller också andra effekter av flygandet.

”Om kompensationen är underdimensionerad och konsumenterna antar att flygtrafikens klimatpåverkan är mindre än den i verkligheten är, kan det styra beteendet på fel sätt”, säger Niemistö. Hon påminner ändå om att underdimensionerad kompensation trots allt är bättre än ingen kompensation alls.

”Den bästa situationen skulle ju ändå vara den att det inte alls uppstod några utsläpp.”

Översättning Janne Wass

*Notera att texten är skriven 2018, innan den nuvarande regeringens klimatprogram publicerades.
Texten har tidigare publicerats på finska i Jari Tamminens bok Nauti tyhjyydestä ja muita vastamainoksia (2019, Into).

Lämna en kommentar

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.