Att få människor med olika tro att samarbeta i Mellanöstern har varit historiskt svårt, men i Jordanien verkar en liten organisation ha lyckats. Genom att understryka den religiösa och historiska betydelsen av Jordanfloden har de fått jordanier, palestinier och israeler att jobba tillsammans för att återställa den viktigaste vattenkällan i regionen, i en småskalig version av hur fredssamtalen borde gå till.
När Israel på 1960-talet började hämta vatten från Tiberiassjön och ströp Jordanflodens flöde genom att bygga en damm och ett avloppssystem visste de antagligen inte vilka effekter det skulle ha. Det gjorde inte Jordanien heller när de byggde King Abdullah-kanalen, men tillsammans med mineralutvinning på båda sidor floden har det varit förödande för Jordandalen. Döda havets vattennivå har sjunkit med mer än en meter per år, 2017 såg Tiberiassjön sin lägsta nivå någonsin och 98 procent av flodens vattenflöde är borta. På många ställen återstår bara torra flodbäddar.
– Det kvarvarande vattnet är dessutom avloppsvatten eller förorenat på annat sätt, och halva biomångfalden är borta, säger Anwar Abu-Hamour, external affairs manager på EcoPeace.
Den jordanska organisationen föddes ur fredsavtalet mellan Jordanien och Israel från 1994. Grundarna såg allvaret i situationen och insåg att om det är någonting som kan föra folk samman så är det något vi inte kan leva utan, och det är vatten. De startade en kampanj för att återuppliva floden och Döda havet genom att få människor med olika tro från Palestina, Israel och Jordanien att arbeta tillsammans.
– Floden och de här sjöarna är av historisk och religiös vikt för judar, kristna och muslimer. De är helt enkelt betydelsefulla för halva mänskligheten och när vi återupplivar dem kan hela dalen blomstra, på båda sidor.
2013 såg floden sina första droppar färskt vatten på väldigt länge. Jordanien och Israel kom överens om att allokera 30 miljoner kubikmeter färskt och återvunnet vatten per år i fyra år. EcoPeace fick också den israeliska regeringen att ta bort avloppssystem och bygga ett vattenreningsverk för att behandla och allokera vatten som kommer från jordbruk. Israel har nyligen också vänt på processen och börjat hämta färskt vatten från sina två avsaltningsanläggningar vid Medelhavet för att fylla på Tiberiassjön.
– Vi jobbar med åtta samhällen i dalen, unga och vuxna, borgmästare, religiösa ledare och premiärministrar. Vi organiserar läger och workshops där lärare och studerande från alla tre länder jobbar tillsammans för att öka medvetenheten kring miljö och hur man sparar vatten. Vi praktiserar fred.
Vänskap formas
Det kallas för Good Water Neighbor Project och det är mer eller mindre än miniatyrmodell av hur de politiskt vuxna i rummet borde föra sina fredssamtal.
– Skillnaden är att det finns ett gemensamt mål här, säger Frank Dabba Smith.
Han är en amerikansk rabbin som bor i London och en av de religiösa ledare som har blivit involverade i EcoPeace. 2012 höll han i sin första resa för människor med olika tro till regionen. För honom är nyckeln att uppnå förståelse för varandras religion och kultur.
– Vi ser små byar i Israel, Palestina och Jordanien som samarbetar i olika restaurationsprojekt med en känsla av delat egenintresse. Föroreningar respekterar inte gränser eller vattendrag och när det finns egenintresse behöver man inte älska varandra till att börja med, tilliten kommer efterhand. Jag har sett mycket värme och humor i aktiviteter över gränserna, och vänskaper som formats genom åren.
På en av dessa resor besökte hans grupp en 1 100 hektar stor ekopark som EcoPeace har stängslat in för att återupprätta biomångfalden i Jordandalen. Med honom var den muslimske prästen Mustafa Abu-Rumman,- som också jobbar med organisationen.
– Vi tillbringade två dagar tillsammans, berättar Abu-Rumman. Vi besökte olika platser och diskuterade projektet men också andra saker. Jag har även pratat om det här på mina fredagsmässor, inför både kristna och katoliker i deras respektive kyrkor och människor av olika tro på universitet.
Han har dessutom låtit sig bli intervjuad av israeliska journalister, vilket kanske inte känns så märkvärdigt för oss, men i den regionen är det. I grannlandet Libanon är det till och med olagligt att bli citerad i israelisk media, så prästen har blivit anklagad av sina egna för att normalisera konflikten.
– Det finns svårigheter när man har att göra med olika religioner, förklarar han. Ett steg framåt kan betyda två tillbaka, så man måste vara försiktig. Om man sträcker ut en hand till människor av annan tro kommer andra att attackera en, särskilt om man är muslim och samarbetar med en judisk person, men jag bryr mig inte. Det är del av min religion. Många har fel uppfattning om vad islam är. Jag anser att vi ska arbeta tillsammans, inte motarbeta varandra.
Dabba Smith håller med.
– Jag kan bara säga samma sak om de extrema högerisraelerna, bosättarna. Jag har anklagats för att vara en självhatande jude, men de missbrukar judendomen för sina egna syften.
Men hatarna är ändå relativt få. Fler är de som tänkt om.
– Många människor som var mot oss är nu på vår sida, säger Abu-Hamour. De har insett att vi måste samarbeta över floden för att det här ska fungera.
Planer på solenergi
Med vattentillgång i fokus är tanken att lyfta byarna i dalen genom att utbilda folk i hållbar vattenrening och bekämpa allt från biomångfaldens avtagande till fattigdom och arbetslöshet. EcoPeace har till exempel skapat en konstgjord våtmark som ett slags grönt filter för att behandla avloppsvattnet från ekoparken, vilket gör det möjligt för djurlivet att vistas där året runt. De försöker också övertyga den jordanska regeringen att bygga solpaneler för att driva vattenreningsverk och producera energi som även Israel och Palestina kan dra nytta av.
– Vi vill skapa ett hälsosamt beroendeförhållande mellan de tre länderna, säger Abu-Hamour. Eftersom de inte har samma öppna områden som vi har de inte samma möjlighet till energiproduktion, och i retur kan vi få vatten från Israel.
USA:s fredsplan oroar
Utan lösning på Palestinakonflikten i sikte och med ökade ansträngningar i det jordansk-israeliska förhållandet efter att den jordanska regeringen nyligen bestämde sig för att inte förnya ett annekteringsavtal för israeliska jordbrukare, är EcoPeaces modell kanske mer aktuell än någonsin. Lägg därtill Donald Trumps så kallade fredsplan, som har fått nästan hela Mellanöstern att oroa sig för framtiden.
– Det finns ordentligt med ångest, säger Dabba Smith. Jordanien vill inte bli tagna för givet av västvärlden. De har en och en halv miljon flyktingar. Att ta hand om dem med nästan inget vatten och inga pengar gör dem oroliga över deras egen stabilitet och välmående, och då ska Jordanien vara det stabila landet i regionen.
Abu-Hamour är dock optimistisk. Världsbanken har visat intresse i den övergripande plan de skapade 2012 tillsammans med experter från Israel, Jordanien och Palestina.
– Om vi kan få fram ett avtal mellan alla tre länder att prioritera åtminstone några av dessa projekt kommer de att sätta av medel för det. Så vi har samlat ihop 13 olika projekt från de tre länderna i ett samförståndsavtal som vi hoppas att de ska skriva på snart… Inshallah.
Foto: Simon Lundh
Jordanflodens symboliska betydelse
- Enligt kristen tradition ligger Jesu dopplats vid Jordanfloden.
- Profeten Lut (i den islamiska traditionen) eller Lot (i den kristna), som skickades till Sodom och Gomorra, bodde enligt sägen här och det var även många av Muhammeds följares hem.
- Det finns många kopplingar till Moses. Gud uppges ha visat sig för honom vid berget Nebo intill floden, och Moses kommenderade enligt sägen Josua att korsa Jordanfloden med de israelitiska stammarna till det förlovade landet. Tiberiasjön var skådeplatsen för det mytologiska mötet mellan Moses, Josua och Khidr (en muslims variation på Sankt Göran), och det var också här som Jesus ska ha gått på vatten.
- Det var också vid Jordanfloden som Johannes döparen sägs ha uppenbarat sig.
- Under den stora expansionen av islam var området ett centrum under kalifen Umar/Omar.
