Statyernas liv och död

av Rainer Knapas

Vilka exempel kan man hitta i Finland historia på statyer som störtats, i vilka sammanhang har det skett och vad har det betytt? Rainer Knapas tar sig en titt på statystörtandets historia och politik.

En staty vill vara en symbol för något gemensamt, ett minne över stora män eller avgörande händelser. Att en staty störtas har varit ett tecken på kris i samhället, revolution, krig. Det är bara i fredliga länder som Sverige, Norge eller Danmark som statyerna har fått stå orörda. Finlands turbulenta historia har mycket gemensamt med de stora statystörtarländerna: Tyskland, Ryssland och Frankrike.

Ett exempel är Alexander II från 1894 på Senatstorget i Helsingfors. På 1920- och 1930-talen fanns en stark agitation mot allt som påminde om  den så kallade ryska tiden före 1917. ”Ut med ryssminnena” var parollen. Redan vid marsrevolutionen 1917 – då ryska flottans matroser drog ner dubbelörnen från Kejsarinnans sten på Salutorget – lade de rep om halsen också på Alexander II. Kejsaren fick stå kvar, men väckte fortsatt förargelse, nu bland finländarna.

En ryss och tolv judar

De tyskfascistiskt inspirerade kretsarna i vårt land föraktade bolsjeviker, ryssar och slaviska folk. Under debatterna om Alexander II:s öde lär den vise professorn Yrjö Hirn ha sagt, att om man i hundra år har stått ut med stora statyer av tolv judar på Storkyrkans tak så kan man väl tolerera en ryss nere på torget.

Sedan kom det efterlängtade tillfället 1941–1942 när finska trupper höll på att erövra Ryssland tillsammans med vapenbrodern Tyskland. Nu skulle rysskejsaren äntligen bort och ersättas med ett mausoleum över den okända soldaten. Planen gick om intet.

Utrensningen av Rysslandsorienterade minnesmärken kulminerade under de första självständighetsåren. I Viborg stjälpte man 1918 högtidligen den åtta år gamla fina statyn av Peter den store 1918 och transporterade den till Helsingfors för vidare befordran till Tyskland, att smältas ner till kanonmetall. Tyskland förlorade världskriget samma år och Peter återvände till Viborg. På hans tidigare utsiktsplats restes 1927 ett stort karelskt lejon, till tioårsminnet av Finlands självständighet.

Lejonet togs ner och Peter restes tillbaka efter den sovjetiska erövringen 1940. Han drogs omkull av finska trupper 1941 (se bilden), restes igen 1956 och står kvar tillsvidare, liksom den ungefär lika gamla statyn över Lenin på Rödabrunnstorget. Statyn över slottets grundare Tyrgils Knutsson försvann efter 1944 och återvände först efter Sovjetunionens fall 1993, hoplappad efter vistelsen i slottets källare.

Vandalism eller historiestyrning

Att resa monument är en allvarlig sysselsättning för samhällets ledande kretsar, samfund och enskilda donatorer. Att riva ner dem är lättare och kan ske enligt olika principer: av en lynchmobb eller av ädlare sinnade revolutionära folkmassor. Ett tredje sätt är politiska beslut – som i Polen, där man genom lagstiftning numera avlägsnat alla monument över kommunismen och Röda armén. Litet samma principer råder i Estland med flera ex-sovjetiska länder. Det är svåra fall: vem är det egentligen som skall bestämma över statyernas öde, när landets och folkets öden dramatiskt förändras?

Själva ordet vandalisme härstammar från 1794, från franska revolutionens mest destruktiva år då man förstörde allt som hade med kungaväldets historia att göra. Vandalerna var det germanska, icke-galliska folk som plundrade Rom år 455. Sprayfärger tjänar den privata vandalismen, men det finns också en statlig vandalism, som till lämpliga valda delar lägger om enskilda länders historia och kulturarv. Och reser nya monument: krigshjältar och helgon, som i Ryssland av idag.

Europas mest mångskiftande statyhistoria finns i Frankrike, med alla sina revolutioner, ockupationer och olika republiker. Och med nationalstoltheten över den egna historien och dess stormän, kungar och filosofer. Det finns mer än trettio ryttarstatyer enbart över Jeanne d’Arc, dessutom hundratals andra i mindre skala över nationalhjältinnan och helgonet från 1400-talet.

Monument, tid och namn

Finland har länge haft en medborgerligt stödd monumentpolitik. Vi har politiskt accepterade monument över alla presidenter, över Mannerheim, över vinterkriget i form av en rostfri figur, full av hål som en schweizerost, på Kaserntorget. Alla monument är dubbelverkande, framåt- och bakåtskådande. De är tillägnade någon eller något, men minst lika viktigt är att de står som minnesmärken över dem som har rest och bekostat dem.

Historiens minnesmärken består inte enbart av kungar, generaler och gubbar till häst eller till fots. Monument i vidare mening är också hela städer, byggnadsverk (Senatstorget igen!). Museer, arkiv, historiska källor eller litterära nationalverk som Kalevala, Fänrik Ståls sägner och Okänd soldat är minnesmärken i sitt slag. Alla historiska symboler, böcker och konstverk kan laddas upp med sprängstoff för dagsaktuella konflikter. Men varför – kan man inte försöka förstå dem som minnen från en annan tid, en annan värld? Det kallas minneskultur.

I dag vill man anklaga statyer – gamla bronsgubbar – för till exempel rasism eller kolonialism, döma dem och straffa dem med döden – åtminstone bildligt. Det beror kanske på en förändring av historieuppfattningen och dess begrepp. I stället för folk, nationer, krig eller stormän historiserar vi nu ras, kön och sexualitet. Reaktionerna på aktuella missförhållanden just i dessa frågor är blixtsnabba och motsvarande laviner av indignation förflyttas ledigt till att gälla historiska ting och för längesedan döda personer, med krav på korrigering och ursäkter. Men historien kan inte korrigeras genom att förstöra dess minnesmärken, även om också detta prövats många gånger. Uppfattningen om historien korrigeras genom forskning, inte fördömanden. På tyska heter minnesmärke Denkmal – något att tänka över.

Foto: SA-Kuva

Bilden: Den finska krigsledningen, Mannerheim, statsminister Rangell och president Ryti i Viborg i oktober 1941 inför
Peter den Stores staty, vandaliserad av de finska trupperna.

Lämna en kommentar


Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.