Yazidierna i Irak – Vad händer nu?

av Christin Sandberg

FN har kallat förföljelsen av yazidier sommaren 2014 för folkmord. Vad har hänt sedan dess?

Klockan fem på morgonen den 3 augusti 2014 började telefonen ringa hemma hos Vian Dakhil, dåvarande yazidisk ledamot i parlamentet i Irak. IS-soldater hade attackerat hennes födelsestad Sinjar och intilliggande byar, inte långt från Mosul i nordvästra Irak, i jakt på yazidier. De dödade de flesta män och kidnappade flickor och kvinnor.

– Efter det första samtalet var jag i chock och insåg inte vad som hade hänt, men jag förstod snart att det var bråttom och flög omedelbart till Bagdad, berättade Dakhil när hon tog emot i sitt hem i Erbil i irakiska Kurdistan i november 2018. Vian Dakhil är den enda yazidiern som suttit i Iraks parlament. Liksom en majoritet av yazidierna i Irak är hon född i Sinjar.

Dakhil säger att hon inte hade varit beredd på IS-attacken, men hon förstod att det låg på hennes axlar att göra något. I Bagdad samlade hon ihop de högsta regeringscheferna och internationella representanterna i landet, men det var svårt att få gehör, i det läget visste ingen hur de skulle kunna stoppa terrorgruppen IS. Två dagar senare höll hon ett känslomässigt tal i parlamentet. Det kom att spridas över världen, och det dröjde inte länge innan omvärlden kom till undsättning och flygbombningar inleddes. Hundratusentals yazidier var då på flykt i Sinjarbergen. En vecka senare kraschade den helikopter som Dakhil färdades i under en humanitär insats för att dela ut mat över Sinjarbergen, där barn och gamla dog av vatten- och matbrist. Piloten avled, men Dakhil kom mirakulöst nog undan med ett brutet ben.

Vian Dakhil.

Förföljd minoritet

Yazidierna tillhör en religiös minoritet bland de etniska kurderna. Deras religion förs framför allt vidare genom muntlig tradition. I centrum står påfågelängeln, Malak Taus, en av sju fallna änglar som utgör grunden för yazidiernas tro. Malak Taus förläts och återvände till Gud. Att yazidierna tillber Malak Taus har använts som förevändning för att kalla dem djävulsdyrkare. Inom islam anses de inte heller tillhöra bokens folk. Al Qaida utmålade dem därför som otrogna, och på samma sätt blev de senare måltavla för IS, som såg yazidierna som djävulsdyrkare och hade för avsikt att utrota dem.

Närmare 400 000 yazidier tvingades på flykt under bara några dagar när IS attackerade Sinjar sommaren 2014. Av dem beräknas cirka 90 000 ha lämnat landet och av dem som har stannat kvar är majoriteten fortfarande fast under usla förhållanden i flyktinglägren i norra Irak.

De yazidiska flickorna, som hade tagits tillfånga, kom senare att säljas som sexslavar på marknader. Uppskattningsvis 7 000 personer försvann och 5 000 mördades. I slutet av år 2018 var uppskattningsvis 3 000 flickor och kvinnor fortfarande saknade. Då berättade Dakhil att yazidiska familjer fortsatte att kontaktas av IS soldater som krävde lösensummor för att släppa kvinnor och barn ur fångenskap.

Att samma sak fortfarande sker framkommer i ett reportage i Al-Monitor i juli i år. ”Många kidnappade yazidiska kvinnor och barn hålls fortfarande kvar hos IS-grupper och andra extremistfraktioner i framför allt Idlib” säger Ali Hussein al-Khansuri, som själv lyckades fly efter att ha kidnappats år 2014 och sedan dess hjälpt till att få andra yazidier frisläppta. Han säger att yazidierna fortsättningsvis köps och säljs, ibland flera gånger inför frisläppandet.

Maysar al-Adani, presstalesperson på Kidnapped Yazidis Rescue Office säger till Al-Monitor att mycket pengar har betalats ut för att fria de kidnappade yazidierna och att man inte fått något stöd från centralregeringen i Irak. En del av de drabbade familjerna har fått finansiellt och psykologiskt stöd, men det är långt ifrån tillräckligt.

Bristande framtidsutsikter

Sex år senare kämpar 350 000 yazidier för överlevnad i de interna flyktinglägren i irakiska kurdistan. Framtiden för kvinnorna och flickorna är särskilt svår. Flickorna har varit utsatta för grovt sexuellt våld och upprepade våldtäkter, många har sett familjemedlemmar förnedras eller mördas. Många har försökt ta sitt liv. De bär på svåra lidanden och trauman och tillgången till hälsovård är bristfällig och professionellt psykologiskt stöd mycket begränsad.

Det råder bristande framtidsutsikter. I lägren är arbetstillfällena få och möjlighet till stimulerande aktiviteter likaså. Dessutom är yazidierna diskriminerade och har svårt att få arbete utanför lägren. Coronapandemin har försämrat läget ytterligare. En växande oro för coronaviruset har försämrat måendet hos de redan hårt prövade yazidierna. Det säger psykologen Jan Ilhan Kizilhan från universitetet i Duhok. Enligt Kizilhan har depressioner, oro, symptom på posttraumatisk stress och andra psykiska besvär inklusive självmordstankar ökat. I en färsk rapport från Amnesty International framkommer att cirka 2 000 barn som överlevt IS-fångenskapen och är djupt traumatiserade i princip lämnas åt sitt öde. Många av dem lider av aggressivitet, flashbacks och mardrömmar och har bestående hälsoproblem.

”Dessa barn utsattes systematiskt för skräckupplevelser i det dagliga livet under Isis, och nu har de lämnats att reparera skadorna själva” skriver Matt Wells, Amnesty Internationals biträdande chef för krishantering, i rapporten.

En läkare vittnar om att i stort sett alla flickor mellan 9 och 17 år som hans team behandlat har utsatts för sexuellt våld och nu lider av infektioner, oregelbunden mens och har komplikationer i samband med graviditeter. Amnesty kräver att barnen som överlevt får hjälp med att bygga upp sina liv igen, så att de kan återintegreras i sina familjer och i den yazidiska gemenskapen.

Riskfyllt återvändande

Yazidierna – som är kurder och en religiös minoritet – beskrivs ofta som en sluten grupp.

– Det skulle vara bra om vi öppnade upp oss mer, men jag kan samtidigt förstå att ett folk som har överlevt 73 folkmord är rädda och tenderar att sluta sig, säger Dakhil.

Enligt FN tvingades många yazidiska kvinnor att konvertera till islam i fångenskap, vilket tros ha skapat stor rädsla för att komma tillbaka hos många av de kidnappade kvinnorna. I Lalish, yazidiernas heliga stad, har den högsta andliga ledaren, kallad Baba Sheikh, tagit emot kvinnor som varit IS fångar med öppen famn. En del av dem har döpts på nytt som en symbolisk gest av välkomnande. Det har varit viktigt för många av kvinnorna, men alla har inte klarat det. Flera kvinnor har vittnat om att de har tvingats lämna bort sina barn som fötts i fångenskap, i utbyte mot att tas tillbaka in i gemenskapen.

Under historiens lopp har det yazidiska folket spritts ut, en del har lämnat landet och många vill lämna det. Allt detta påverkar minoritetsgruppens sammanhållning. Sedan 2018 har en del familjer försökt återvända till Sinjar och Sinjarberget. Sedan coronapandemin har antalet familjer som lämnat lägren för att ta sig till Sinjar ökat. Men de möts av fullständig förödelse. Alla hus, liksom el- och vattenledningarna och skolorna, ligger i ruiner. Dessutom är det långt ifrån tryggt. Många väpnade grupper bevakar sina intressen i området, som även är fullt med minor som IS lade ut.

De familjer som återvänder måste bygga upp sina liv på nytt och lever dessutom farligt i området. Ändå väljer en del att försöka, hellre än att stanna kvar i flyktinglägren. De familjer som valt att försöka stanna kvar har ockuperat trasiga hus och har sett skördarna brännas upp. Andra har försökt ta sig tillbaka till flyktinglägren, som de tvingats se som ett bättre alternativ. I stort sett alla vill lämna landet, uppger en person i Irak med insyn i yazidiernas situation.

Svårt att upprätta en internationell tribunal

FN har kallat förföljelsen av yazidier i norra Irak sommaren 2014 för folkmord. Fram tills nu har ingen åtalats för dessa brott.

– Det är ett internationellt svek. Det finns aktörer på plats, som FN-organet UNITAD, som utreder krigsbrott, samlar in bevis, lokaliserar massgravar, identifierar misstänkta IS-medlemmar och pratar med vittnen, säger Xoncha Nouri från den svenska myndigheten Centrum för våldsbejakande extremism. UNITAD har inte fått tillräckligt med resurser från nationella regeringar och det internationella samfundet, vilket visar på ett svalt intresse att åtminstone bidra finansiellt för att hjälpa yazidierna att nå rättvisa och upprättelse efter folkmordet.

En glimt av hopp har dock kunnat skönjas. I april ställdes en man, som identifierats som Taha Al-J, inför rätta som den förste anklagade för folkmord på yazidierna. Rättegången inleddes i Frankfurt.

Även Commission for International Justice and Accountability (CIJA), en internationell icke-statlig organisation med fokus på att utreda krigsbrott, håller på att samla in bevis i hopp om att kunna åtala (tidigare) IS-medlemmar för brott mot mänskligheten, krigsbrott och folkmord. Någon internationell tribunal ser det dock inte ut att kunna bli.

– Upprättandet av en internationell tribunal för att döma IS-medlemmar blir svår att få till separat utan att också den syriska regimens krigsbrott behandlas. De permanenta medlemmarna i FN:s säkerhetsråd, Ryssland och Kina, sätter stopp för en sådan tribunal på grund av geopolitiska intressen i Syrienkonflikten, säger Xoncha Nouri.

Lämnas åt sitt öde

I samband med att Nadia Murad – en yazidisk ung kvinna som hållits som sexslav hos IS – tilldelades fredspriset 2018 hördes upprop om att omvärlden måste stötta yazidiernas kamp. I själva verket ser det ut som yazidierna lämnats åt sitt öde. Varken regeringen i Bagdad eller regeringen i irakiska Kurdistan har hjälpt dem. Grannländerna, liksom resten av omvärlden, tycks ointresserade. Yazidierna själva litar inte på några väpnade grupper i landet efter det som hände sommaren 2014, då folkmordet möjliggjordes genom att alla väpnade grupper övergav dem när IS attackerade Sinjar.

– Alla sätter sitt hopp till omvärlden och letar desperat efter en möjlighet att lämna landet, säger en person med insyn i yazidiernas situation på telefon från Erbil i irakiska Kurdistan.

Foto: Christin Sandberg

Lämna en kommentar

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.