Glöden som aldrig slocknar

av My Lindelöf

Rönn-Lisa Zakrisson från Kiruna är poet, queeraktivist och spoken word-artist. Den debuterade med sina dikter 2019 och tog hem titeln som norrbottens mästare samt en andra plats i Svenska mästerskapet i poetry slam. Rönn-Lisas dikter handlar mycket om kolonialismen i Sápmi och norra Sverige, men också om gruvan, naturen, queerhet, sex och politik.

Rönn-Lisa jobbar för närvarande på Giron Sámi Teáhter och skriver vidare, med siktet inställt på att komma ut med en diktsamling i sinom tid.

Förutom skrivande poet är du också spoken word-artist. På vilket sätt skiljer sig din muntliga poesi från den skrivna? 

– Jag försöker att inte göra en stor skillnad på den skrivna och den muntliga poesin, men det blir ju automatiskt det ändå. Jag tänker att när jag står på scen så får jag med mig min egen tolkning mer. Jag kan använda min röst och kropp på ett sätt som jag inte kan i den skrivna poesin.  Men jag föredrar själv att läsa poesi hellre än att se och lyssna för i den skrivna poesin har läsaren större utrymme för egna tolkningar och det blir mycket mer fint på något vis.

Du skriver på svenska, inte på samiska. Gäller det också spoken word? Var det ett självklart val för dig? 

– Precis, jag kör på svenska både när jag skriver och när jag står på scen. Det var helt självklart från början. Både för att jag inte känner mig nog trygg i det samiska språket för att kunna prata det på scen, men också för att många av mina texter handlar om kolonialism och andra problem som det samiska samhället har, och det känner samer redan till. Det är svenskarna som inte har koll på vår historia och därför läser jag texterna på svenska.

Hur förhåller sig spoken word till den muntliga berättartraditionen? Finns där någon koppling? 

– Jag tror att det beror helt på vem man frågar. Jag jobbar mycket med berättande i mina texter och tycker att det är så viktigt att vi för vidare berättelser och kunskap från förr, det är ju så den samiska kulturen har lyckats hålla sig vid liv.

Vad betyder den samiska kulturen och identiteten för dig?

– Den samiska kulturen är ju den jag är. Det är den tillsammans med Tornedalen som har format mig, både som konstnär och människa.

Vad handlar din poesi om? 

– Jag tycker att det alltid är lite svårt att säga exakt vad min poesi handlar om, det skiljer ju sig från dag till dag. En dag skriver jag en text om kolonialism, förtryck och gruvan och en annan dag skriver jag en text om en bra pinne jag hittade på marken, och i långa perioder handlar mina texter bara om sex eller kändisar. Jag tänker ofta att min röda tråd i det hela är norra Sverige, Sápmi, Tornedalen och queerhet men jag vet inte. Precis som allt runt omkring oss så är ju poesin också flytande och förändrar sig hela tiden.

Har du någon dröm eller förhoppning beträffande framtiden?

– Just nu är väl min dröm att den här satans pandemin ska gå över så att vi får återgå till scenkonst igen och så att alla som jobbar inom sjukvården får tid att läka och vila.

Utöver det så ser jag ganska försiktigt på framtiden, jag hoppas på att kunna ge ut en poesibok och samla mer mod i det samiska språket för att kunna skriva mer samiska texter, men vi får se vad som händer.

Foto: Nora Fjällborg

I det senaste numret av Ny Tid i tryckt form kan du läsa två dikter av Rönn-Lisa Zakrisson. Klicka här för att se var du kan köpa lösnummer!

Lämna en kommentar

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.