Underhållande om undergång

av Kim-Erik Berts

Wasa teaters AYN – en katastrofal kontorskomedi är en föreställning där skrattet fastnar i halsen. Pjäsen är en till komedi förklädd undergångsberättelse. Företaget Fountainhead ska idka gruvdrift på asteroiden Ayn. Pjäsens anti-hjälte Pontus Torvalds (Jan-Christian Söderholm) anställs för att programmera en rymdraket efter att företagsledaren Carl Bjurfors (Markus Lytts, se bilden) har förväxlat honom med linux-skaparen Linus Torvalds. Pontus Torvalds, som är mera hemma i Excel än programmering, råkar däremot knuffa Ayn på kollisionskurs mot jorden.

Både asteroiden och företaget har lånat sina namn från Ayn Rand (1905–1982) och hennes roman The Fountainhead. Hon förespråkade en extremform av individualism och försvarade egoismen som etiskt ideal. ”A man’s ego is the fountainhead of human progress” är en devis som tillskrivs Rand. Detta uppfattas ofta som en rent ondskefull etik, men den har också fått ett enormt politiskt genomslag. Institutet i pjäsen som bär hennes namn jobbar för att sprida idén om rationellt egenintresse tillsammans med laissez-faire-­kapitalism.

Den samhällskritiska dimensionen av pjäsen känns obehagligt aktuell med uppenbara paralleller till klimatförändringen. Det är bara tidsförloppet som är kortare och hotet, asteroiden, som är mera konkret i pjäsen. Att avvärja hotet avfärdas som orimligt eller för dyrt – om faran inte helt enkelt förnekas. Också Torvalds varningar avfärdas med att han är galen.

Torvalds flyr verkligheten i gamla inspelningar av Naturväktarna. Den lugna radiorösten och ämnet understryker det orimliga i Fountainheads och Carl Bjurfors framfart – han som utnämner sig själv till en kung Midas och får fler och fler gulddetaljer i sin klädsel och som skjuter upp raketer till tonerna av Richard Strauss Also sprach Zarathustra.

En liknande kontrast utgör programmerarna Alf ”Gandalf” Björkman (Jonas Bergqvist) och Ann-Britt ”Seven” Jåfs (Tinja Sabel) på teknologiavdelningen. De beskriver sin lilla hörna som Fylke medan resten av företaget är Mordor. Medan kaffebryggaren alltid står påslagen i deras med nördiga prylar färggrant inredda hörna, jagas kvarglömda koppar på de sterilt vita borden på resten av kontoret. Här gör Johan Aspelin en fin gestaltning av den neurotiska mellanchefen Jean Lassfolk som befinner sig i en omöjlig sits mellan ledningens fantasier och verklighetens begränsningar. Så väl är ledningens maktutövning internaliserad att han börjar kallsvettas och måla upp samarbetsförhandlingar då något går fel eller någon gör det enda som verkligen är förbjudet på Fountainhead: ber om ursäkt.

Wasa teaters AYN för tankarna dels till kontorskomedier som Office space eller The Office, dels till undergångsskildringar som Lars von Triers­ Melancholia. Den utgör en intressant kritik av Rands ofta pompösa beskrivningar av den ideala individualisten genom att med humorns hjälp visa på det löjeväckande i avsaknaden av självkritik. Det är också intressant att se teatern ta ställning och peka ut orimliga drag i vårt samhälle och ekonomiska system, låt vara att det i humorns namn görs med hjälp av överdrifter.

Foto: Frank A. Unger

AYN – en katastrofal kontorskomedi. Text och Regi: Andreas Westerberg. Scenografi och kostymdesign: Anders Karls. Ljuddesign: Dennis Lindén. Ljusdesign: Kristoffer Svenn. Mask- och perukdesign: Anna Vesterback. Musik: Ralf Nyqvist. Animationer: Richard Björklund. På scenen: Markus Lytts, Carola Saren, Johan Aspelin, Lina Ekblad, Jonas Bergqvist, Tinja Sabel, Jan-Christian Söderholm, Maria Udd. Wasa Teater.

Lämna en kommentar

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.