De stora protesterna i Ryssland handlar om mer än Aleksej Navalnyj. Ny Tid samtalar med en av de gripna demonstranterna, som med list och lite tur lyckades undvika ett längre straff. Han säger att det handlar om ett missnöje som byggts upp i tysthet under flera år.
Det är en fredagkväll i början av februari då jag återser min gamla bekant Vladimir Markov* i ett videosamtal.Föregående söndag har han tillbringat i en av de fullproppade poliscentralerna nära Sankt Petersburg. Hela det progressiva Ryssland upprördes över skenrättegången mot den ledande ryska oppositionspolitikern Aleksej -Navalnyj. Detta ledde till två landsomfattande protestvågor i slutet av januari. Tillsammans med Moskva stod den nordliga metro-polen Sankt Petersburg i spetsen för protesterna.
Att hamna i den ryska politiska orkanens öga hade aldrig ingått i Markovs planer.
– Jag är tillbaka i mitt fosterland, men jag har flyttat hit för att skriva.
Ursprungligen från norra Ryssland, har Markov tillbringat över tio år i Finland. Han fattade intresse för skönlitterärt skrivande efter att ha gjort värnplikt i Finland ett par år tidigare. Den ryska emigrantförfattaren Sergej Dovlatov har varit en av hans främsta inspirationskällor. Atmosfären i Ryssland påminner om 1970-talets Sovjet, varifrån Dovlatov förvisades till USA, säger Markov.
Markov var ändå väl medveten om hur situationen i Ryssland skulle kunna utvecklas. Det låg i luften och i samtalen. Särskilt tydligt blev det efter Navalnyjs förgiftning i höstas. Ändå såg Markov inga tecken på att just FBK (Navalnyjs projekt Fonden för bekämpande av korruption) skulle initiera årets första protester. Han tippade på att protesterna skulle bryta ut först nästa sommar.
– I höst blir det parlamentsval. Oppositionella politikers kampanjer brukar saboteras av regimen, vilket resulterar i protester.
Ingen Navalnyj-anhängare
Detta annars sannolika scenario saboterades av en deus ex machina, nämligen Navalnyjs plötsliga beslut att återvända till Ryssland. Efter att ha blivit förgiftad rehabiliterades han i Tyskland, och många trodde att han skulle stanna där. Hans återvändo till Ryssland resulterade i den omtalade skenrättegången, som i sin tur resulterade i två massiva protester i Ryssland och solidaritetsaktioner runtom världen. Folkets missnöje räckte inte för att rädda oppositionspolitikern. I skrivande stund befinner sig Navalnyj i Pokrov-fängelset som även har inhyst andra kända oppositionspolitiker.
– Jag har följt Navalnyj sedan 00-talet. Han och FBK gör ett viktigt arbete, men jag har aldrig varit deras anhängare, säger Markov.
Markov är inte ensam om att tro att de stora Bolotnaja-protesterna 2012 rann ut i sanden på grund av Navalnyjs frapperande passivitet. Precis som många andra ryssar har Markov undvikit att aktivt ta del i politiken och nöjt sig med rollen som åskådare, om än som en kritisk sådan. Det vill säga ända tills i år.
Som ett slags kronjuvel i FBK:s arbete, har utredningen Putins palats fått smått osannolika över hundra miljoner visningar på YouTube. Organisationen avslöjade i dokumentärfilmen Vladimir Putins groteska rikedomar, vilket fick mången annars neutral ryss att för första gången på allvar ifrågasätta sin inställning till statsledaren. Många tog sitt missnöje ut på gatan, också för första gången.
– Jag tvekade själv ända till sista minuten om att delta i protesterna. Sedan fick jag höra att flera av mina bekanta som har väldigt olika politiska övertygelser var på väg. Då insåg jag att det handlade om något större än Navalnyj.
Noggrann planering
Den orättvisa behandlingen av Navalnyj fick genklang bland mycket olika politiska rörelser. Personer som annars förhöll sig kritiska till både FBK och varandra steg alla den 23 januari ned i samma båt – möjligtvis för första gången sedan Bolotnaja.
– Vi såg representanter från hela det politiska spektret i Ryssland. Allt från det liberala Jabloko till kommunisterna i KPRF, Vänsterfronten och Det andra Ryssland, som också är kända som nationalbolsjevikerna.
Markov förhåller sig ändå skeptiskt till vissa parters engagemang. Detta gäller framförallt Jabloko, kommunisterna och LDPR (liberaldemokraterna) som alla är parlamentspartier. Han och många andra kritiskt inställda medborgare kallar dessa partier för systemoppositionen – partier som skapar en illusion av att vara alternativ till Putins Enade Ryssland.
– De flesta demonstranterna verkade ändå politiskt obundna.
Men att många av deltagarna i protesterna aldrig tidigare hade dragit ut på gatorna hade också följder. De flesta saknade erfarenhet och förståelse för hur man ska gå tillväga med polisen. Markov klarade sig igenom den första demonstrationen tack vare erfarna kompisar och sina egna kunskaper från tiden i den finländska armén.
– Innan vi for hade vi utforskat området och tagit reda på var det fanns möjliga utvägar. Dessutom kom vi i god tid och steg av en metrostation före den avtalade platsen. Detta tillfälle använde vi för rekognoscering – kollade hur många ”kosmonauter” (kravallutrustade poliser) som var på plats och var de stod.
I fällan
Hela S:t Petersburgs och dess närområdens polismanskap verkade ha mobiliserats till stadens centrum. Markov och hans kompisar lyckades ändå genomskåda polisens plan att isolera demonstranterna i små ”grytor” där de sedan skulle häktas. De försökte varna så många de kunde.
– Vi var säkra på att det fanns hemliga poliser bland folkmassorna. Vi hörde några av dem uppmuntra demonstranterna att gå direkt in i uppenbara fällor.
Markov och hans gäng fullföljde sin plan och deltog i demonstrationen så länge det gick. Vid ett tillfälle hamnade de på Amiralitetsplatsen där folkmassan bröt igenom polisens kedja. Innan det var för sent tog de sig ut ur området genom stadens labyrintaktiga innergårdar.
– Det var helt klart att vi skulle gå ut igen, men vi var medvetna om att polisen nu skulle ta till hårdhandskarna. Men vi var redo för att hamna i häktet.
Ändå bevittnade Markov några scener som tydde på polisens rädsla för ens litet större folkmängder. Tre ”kosmonauter” passerade Markovs följe på åtta personer som om de inte fanns. Trots liknande försiktighetsåtgärder även andra gången hamnade Markov tillsammans med ett dussin andra demonstranter i en fälla. En buss med poliser dök plötsligt upp ur ingenstans och tryckte dem mot husväggen.
– Vi gjorde inget motstånd och meddelade poliserna om detta. Ändå behandlade de oss med våld och slag. Runt 50 av oss packades in i en buss avsedd för högst 20 personer.
Lyckligtvis fanns bland de häktade en jurist från OVD-Info, en ideell förening som ger juridiskt stöd till personer som blivit åtalade. Eftersom Sankt Petersburgs poliscentraler var fullsatta fördes de till en småstad en och en halvtimmes bilfärd från metropolen. Där fick Markov och de andra häktade demonstranterna klara sig igenom det inferno av krånglig byråkrati, bysantinsk listighet och målmedveten illvilja, som även även känt som det ryska polisväsendet.
– De stängde in oss och vår advokat i olika rum. Några killar lät sig övertalas att skriva under sina häktesprotokoll för att släppas fria. De skrev under upp till 30 dagar i häktet.
Motståndet fortsätter
Tack vare några telefoner som polisen inte beslagtagit lyckades de gripna demonstranterna koordinera sina handlingar genom nyskapade Telegram-chattar. Markov fick själv leka katt och råtta med polistjänstemännen som förhörde honom. De försökte få honom att erkänna sig skyldig till att ha organiserat en otillåten demonstration.
– Jag var mycket försiktig i mina egna formuleringar och uppmärksam mot deras. Man måste vara på sin vakt till och med visavi vissa prepositioner. Det finns en stor tolkningsfrihet beroende på om man säger att någon var på väg ”till” eller ”mot”.
Markov lyckades undvika åtalet för organisering av otillåtna demonstrationer, som skulle ha resulterat i upp till en halv månads fängelsestraff. Istället fick han och många andra böter för brott mot coronabegränsningar på kring 100 euro. I Ryssland, med en genomsnittlig månadslön på 500 euro, är det inga småslantar. Kreml tystar ned en del genom att häkta dem och andra genom att utarma deras ekonomi. Hur effektiv är denna strategi? Ser man på Markov och andra vanliga ryssar som alltmer aktivt och målmedvetet engagerar sig i politiken, skulle svaret knappast tillfredsställa landets styre. N
*Namnet är fingerat för att skydda intervjupersonens identitet.
