Kulturverksamhet i ett skiftande samhälle

av Martin Nybacka

När människor rör sig i främmande sociala sammanhang får musik och dans ofta en viktig roll. Antologin Migration – Musik – Mötesplatser: föreningsliv och kulturproduktion i ett föränderligt samhälle ger exempel på vilka betydelser olika kulturformer har för människor i samhället och för integrationen av nya medborgare.

Migration – Musik – Mötesplatser: föreningsliv och kulturproduktion i ett föränderligt samhälle är en tvärvetenskaplig antologi från 2018. Redaktörerna Maria Westvall, Rolf Lidskog och Oscar Pripp har med ett par andra forskare sammanställt den här boken, som undersöker vilka innebörder och roller kulturverksamhet har för medlemmar i föreningar som bildas på etnisk grund i Sverige.

Fältarbetet som redovisas i antologin består av åtta stycken intervjuer och observationer från föreningar i storstäderna Göteborg, Malmö och Stockholm. Varje kapitel klargör de etniska gruppernas brobyggande till det svenska samhället. ”Vi kom till ett avlägset land utan att kunna språket. Vi var unga och bar alla på ett nära förflutet av krossade drömmar och hopp. […] Musiken blev vårt viktigaste verktyg och med våra musikinstrument kunde vi kommunciera med det nya landet.” Intervjuerna är ofta personliga och dessa får mest utrymme i hela boken. I flera fall är citaten långa, vilket visar att historien om varje person och förening är av största vikt.

Antologin beskriver kulturverksamheten hos etniska grupper med rötter i kurdiska, gambiska, finska, chilenska och balkanska områden. Utöver dessa tar forskarna med svensk folkmusik. Genom att inkludera mer traditionell, svensk folkmusik blir gemensamma nämnare mellan olika kulturer tydliga, fastän verksamheten i sig kan se annorlunda ut. ”Föreningsmedlemmarna är inte bara föreningsmedlemmar”, säger en informant från föreningen Kulturella Folkdansgillet. Där dansar, spelar och slöjdar medlemmarna i en unik fastighet med en unik historia. Självbilden kan liknas vid en ö, där dansen gör motstånd mot en oönskad samhällsutveckling. Ulrik­ Volgsten drar paralleller mellan sådant motstånd och rollen som dans, musik och sång får i den kurdiska föreningen som nämns i antologin; att göra motstånd mot samhällsutveckling som medför splittring och förtryck av ett folk.

Dåtid och nutid

Medelåldern stiger i föreningarna då nästa generation i familjen allt sedan födseln vuxit upp i det svenska majoritetssamhället. Flera medlemmar upplever att föreningarnas funktioner har förändrats och nostalgin ligger nära till hands för dem. En ledare i den kurdiska föreningen Komciwan uppfattar utvecklingen som något positivt: ”Alltså vi blir ju påverkade, vi växer upp i ett svenskt samhälle. Så jag tycker att det som är så fint är att vi kan blanda det från vår kultur med svenska danser, afrikansk dans, persisk. […] Vi tar det som vi lärt oss från våra tränare, blandar ihop det och hittar något sätt att dansa det och skapar våra egna danser.”

Kulturformer som växer fram inom föreningars väggar är en central del av personliga bildningsresor. Variationer och innebörder som medlemmar tagit från deras kulturella sammanhang ger en mångfacetterad insyn i den betydelse som föreningarna har. ”Man blir väldigt mycket som en stor familj. […] Det behöver inte vara barnets mamma eller pappa som knyter ens skor nödvändigtvis.” I en gambisk förening var den musikaliska blandningen total – folkmusiker från Balkan, romer, latinamerikaner och hårdrockare spelade tillsammans med afrikanska trumensembler. ”Det var verkligen integration, om vi någonsin kan prata om integration på riktigt så var det i de möten som vi hade i föreningens lokaler”, säger en grupp som Ove Sernhede träffade i Göteborg.

En finsk förening som Johan ­Söderman intervjuat ger exempel på hur vuxna utvecklar sin identitet även sent i livet och att musikalisk verksamhet kan främja hälsa. ”Dansen ger trygghet och gemenskap, man får alltid vara tillsammans och är liksom sammankopplade.” De upplever social bekräftelse genom att erkännas och stöttas, vilket bidrar till en känsla av mening, självbestämmande och självständighet. Berättelserna i antologin ger musik, när den står för skapande och befrämjande av identiteter, en djup betydelse. Idag trycker ändå beslutsfattare och andra ibland undan kulturarbetare, ännu mer på grund av den pågående pandemin. Jag tror att deras insats inte alltid har uppskattats eller ansetts påverka till den grad den uppenbart gör i många fall.

Lärorika tankeställare

Boken riktar sig till studerande med inriktning på samhällsvetenskap, humaniora eller konstnärliga ämnen som har intresse för vad kulturformer som musik och dans kan betyda för både individer och grupper. Föreningsaktiva och kulturledare får lärorika tankeställare och musikpedagoger gör sig mer bekanta med musikens olika former och innebörder.

Musik och kultur kan fungera som ett medel för majoritetssamhället att avradikalisera och normalisera minoritetsgrupper. Kulturverksamhet kan samtidigt fungera som ett effektivt verktyg för att folkbilda om samhälleliga, politiska och sociala frågor, som det chilenska exemplet i antologin visar: ”Vi experimentera’ när vi stod här […] och informerade om Chile till exempel under diktaturens tid […]. Då stanna’ knappast nån, dom tog inte ens flygbladen. Däremot, om vi börja’ spela då … och genom musiken förmedlade vilka vi var och varför vi hade kommit hit. Då hajade publiken, och vi förstod det här är rätt scen, så att säga.”

Foto: Marco Vilivojevic

Maria Westvall, Rolf Lidskog och Oscar Pripp (red.):
Migration – Musik – Mötesplatser: föreningsliv och kulturproduktion i ett föränderligt samhälle.
Studentlitteratur AB, 2018.

Lämna en kommentar


Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.