Tweeten som fick dammen att brista

av Christin Sandberg

Snart fem år har gått sedan #metoo-upproret. Fastän forskning och aktivism kring sexuella trakasserier finns allt tillgängligare har inte rättssystemet hunnit ikapp.

Den 15 oktober 2017 twittrade skådespelerskan Alyssa­ ­Milano ”Om du har utsatts för sexuella trakasserier eller övergrepp skriv ‘me too’ som svar på den här tweeten.” Det blev startskottet för #metoo-uppropen som under hösten snabbt spreds via sociala medier i USA och över stora delar av världen. Det finlandssvenska #metoo-uppropet #dammenbrister kom kort därefter.

Sammantaget handlar det om tiotusentals vittnesmål om sexuella trakasserier och sexuellt våld som lades till varandra. Detta blottade det strukturella våld mot kvinnor som globalt råder både på arbetsplatser och i resten av samhället.

Nina Nyman är genusforskare och en av samordnarna för #dammenbrister, som startade som Svenskfinlands #metoo-upprop. #dammenbrister var också det första uppropet i Finland och därmed blev startskottet för hela #metoo-rörelsen i landet.

– När vi startade den slutna Facebookgruppen, där kvinnor kunde dela med sig av vittnesmål om sexuella trakasserier i en trygg miljö, visste vi inte vilket gensvar vi kunde förvänta oss, säger Nina Nyman i ett videosamtal från Ekenäs.

Gensvaret blev dock omedelbart. Bara under en vecka, från den 22 till 29 november, fick gruppen över 20 000 medlemmar och närmare tusen kvinnor i olika åldrar skickade in sina vittnesmål. Både det stora engagemanget och den mängd berättelser som faktiskt kom in överraskade organisatörerna.

Togs på allvar i Finland

Medan insamlingen pågick minns Nyman att hon läste en artikel i Helsingin Sanomat där det konstaterades att #metoo-vågen ebbat ut och mer eller mindre kunde avfärdas som passé.

– Men då vet inte redaktörerna att uppropet #dammenbrister är på väg, säger hon och fortsätter:

– Det här sammanträffade med debatten inför presidentvalet. SDP:s kandidat Tuula Haatainen höll anförande bådxe på finska och svenska i riksdagen och lyfte #dammenbrister och vikten av att diskutera sextrakasserier. Det gjorde att uppropet genast kom att tas på allvar och omedelbart fick ett stort genomslag, säger Nyman.

I Finland, till skillnad från i många andra länder där personfixering och kändisskap till viss del kom att stå i vägen för att synliggöra bredden i rörelsen, togs uppropet emot för vad det var, nämligen fakta och bevis på ett allmänt utbrett samhällsproblem, som alla är överens om att måste bekämpas.

– Åsikterna går dock isär kring vems ansvar det är att på riktigt göra något. Alla tycker att något måste göras, men få tycker att det är de som ska göra det, säger Nyman.

Det pågående arbetet kring en ny samtyckeslagstiftning har sitt ursprung i #dammenbrister och den andra metoo-aktivismen. Det var ur denna aktivism som kampanjen Samtycke 2018 föddes och ledde till det nya lagförslaget.

Nyman säger att eftersom #metoo plockades upp så snabbt av de formella institutionerna, uppstod aldrig någon stor gräsrotsrörelse, till skillnad från i många andra länder.

Hon menar också att samtidigt som det handlade om en global rörelse, så kom spridningen och betydelsen av #metoo lokalt snarare att bero på just den lokala kontexten och vilka strukturer som fanns på plats innan #metoo.

En handbok om #metoo

I dag forskar Nina Nyman i den politiska aktivismen som ledde till uppropet #dammenbrister. Hon skriver en bok om hur det gått till ett år senare och om arkiveringen av den känsliga dokumentationen.

– Jag undersöker beslutsprocesser, etiska ställningstaganden och tillvägagångssättet för aktivismen som hela tiden hade politiska mål, säger hon.

Nymans forskning är på sätt och vis ett komplement till en ny och innehållsrik bok om #metoo. Boken The Routledge Handbook of the Politics of the #MeToo Movement är det hittills största skrivna verket som producerats om #metoo-rörelsen.

Boken rymmer olika perspektiv på och kritik av rörelsen samt förslag för arbetet framåt. Också akademiska källor, som texter om hur rörelsen mottagits och diskrediterats, finns samlade i boken.

– Handboken är tänkt att fungera som referens för alla som vill arbeta inom området, säger Giti­ Chandra, som tillsammans med Irma­ ­Erlingsdóttir är redaktör för boken, i en videointervju från Reykjavik.

I en av de första essäerna skriver aktivistveteranen Angela Davis att ”våld mot kvinnor är den mest pandemiska formen av våld i världen.” Hon frågar sig även varför det gjorts så stora framsteg inom andra områden, medan det könsbaserade våldet har tillåtits fortgå i samma omfattning. Davis menar att ett av svaren handlar om tendensen att individualisera problemet:

”Eftersom vi tenderar att fokusera främst på enskilda förövare, som om de själva är början och slutet på detta våld, uppmanas vi sällan att reflektera över den strukturella och institutionella orsaken till våldet.”

Ett gerillakrig

#metoo borde göra det svårare att fortsätta betrakta det könsbaserade våldet som offrets fel eller bortförklara det genom att jämföra förövaren med ett monster. Men det har visat sig vara ett stort bekymmer för kvinnorna som trädde fram och vittnade, att de själva sedan kom att åtalas för förtal av de utpekade förövarna.

– Rättssystemet slog och fortsätter att slå tillbaka mot kvinnor. Det riskerar att återigen flytta tillbaka dem till en tystnadskultur, säger Giti Chandra.

I Sverige, där #metoo främst fokuserade på enskilda personer och kändisar, har flera kvinnor åtalats för förtal efter att ha berättat om övergrepp. Det har i sin tur lett till att en grupp feminister upprättat ”Förtalskassan”, som är en förening vars syfte är att ekonomiskt stödja kvinnor som fällts för förtal i samband med #metoo.

Det finns stora brister i rättssystemet i många länder när det handlar om att utreda och döma sexualbrottslingar. Därför lyfter Chandra fram vikten av att fördjupa kunskapen kring att uppnå rättvisa utanför rättssystemet i form av upprättelse och förändring – helt enkelt som ett alternativ till dem som inte vill anmäla och gå igenom en vanlig rättsprocess.

– För faktum är att rättssystemet misslyckas med att stötta och sviker på så vis kvinnor och överlevare på alla fronter, säger Chandra.

Själv har hon skrivit ett avsnitt som handlar om anonymitet och trovärdighet. Där framkommer det att då de första listorna över förövare publicerades i Indien och flera andra länder, var avsändarna anonyma kvinnor. Förövarna var främst framstående män inom akademin.

– Det ledde till en enormt stark motreaktion från äldre feminister som sade: ”Vi har ägnat våra liv åt att kämpa för att få tillgång till ett rättsligt förfarande. Det ni gör är illegalt, oansvarigt och får feminismen att hamna i dålig dager, säger Chandra.

Även trovärdigheten ifrågasattes. Om kvinnorna som namnger de välkända akademikerna är anonyma, varför ska vi tro dem? Backlashen blev dessutom hårdare eftersom unga kvinnor inte tycktes förstå och erkänna den kamp som tillgången till rättssystemet inneburit för den äldre generationen.

– Jag tror att det här delvis handlar om att varje generation feminister gör saker på nya sätt och bryter mot reglerna. De feminister som nu är upprörda bröt mot reglerna på sin tid, och nu har vi den här sortens gerillakrigföring, för det är vad som återstår när systemet inte skyddar dig. De äldre fortsätter hävda att vi måste använda oss av rättssystemet.

I själva verket är anonyma listor bara en form av offentliga hemligheter som kvinnor talat om med varandra under årtionden. Inte minst för att hjälpa och skydda varandra.

– Det är bara att när det sprids via sociala medier kan du stämmas för förtal. Det var bland annat på så sätt #metoo stoppades innan det knappt hade börjat i Australien. Den unga skådespelerskan, som pekade ut en äldre kollega som förövare, anmäldes för förtal och mannen vann i rätten.

Rättsväsendet först

Chandra anser att det tack vare #metoo har blivit svårare att låtsas som om det regnar. Hon tror att den ökade kunskapen och medvetenheten gör det svårare för polis- och rättsväsendet att ignorera eller göra anmälningarna till icke-frågor.

Det behövs så klart även mer djupgående sociala och kulturella förändringar. Men det, menar Giti Chandra, är så långa processer att vi först och främst måste fixa lag och ordning till skydd för kvinnor som utsätts för våld.

– Om det går att fortsätta att begå övergrepp ostraffat kommer män vara helt ovilliga att ändra på sitt beteende, säger hon.

Giti Chandra, Irma Erlingsdóttir (red)
The Routledge Handbook of the
Politics of the #MeToo Movement.
Routledge, 2021

Lämna en kommentar

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.