Repressionen i Belarus trappas upp. Oppositionella torteras och klappjakten på regimkritiska journalister antar alltmer bisarra former. Enligt forskaren Kristiina Silvan vid Utrikespolitiska institutet är det ändå en tidsfråga när Lukasjenkas
diktatur faller.
Situationen i Europas sista diktatur Belarus har förvärrats sakta men säkert det senaste året. Den 23 maj beordrade Belarus president Aljaksandr Lukasjenka landets flygvapen att eskortera ett Ryanair-flygplan till Minsk för att gripa den regimkritiske journalisten Roman Protasevitj.
– Nu är det framför allt medborgaraktivister och oberoende journalister som råkar illa ut i Belarus. Syftet med häktningen av Protasevitj är att statuera ett avskräckande exempel och signalera att ingen oppositionell längre går trygg i landet, säger Kristiina Silvan, forskare vid Utrikespolitiska institutet.
Många hoppades på ett regimskifte i samband med de massiva demonstrationer som följde efter valfusket i augusti i fjol då Lukasjenka blev omvald som president under tvivelaktiga omständigheter. Till omvärldens stora besvikelse lyckades Lukasjenka kväsa demonstrationerna.
– Belarus förtrycksapparat, alltså poliserna, säkerhetsstyrkorna och landets väpnade styrkor, var med några få undantag lojala mot president Lukasjenka under demonstrationerna i fjol, vilket bidrog till att hans maktställning inte var hotad.
Rysslands stöd avgörande
Rysslands uppbackning har likaså hjälpt Lukasjenka att klamra sig fast vid makten. Till exempel den ryska och belarusiska säkerhetstjänsten har ett tätt samarbete.
– I statsägda ryska medier har demonstrationerna i Belarus framställts som västvärldens försök till infiltration och statskupp. Ryssland upprepar därmed Lukasjenkas narrativ, säger Silvan.
Det mest bisarra exemplet på samarbetet var Rysslands beslut att skicka hundratals journalister från det statligt styrda tv-bolaget RT till Belarus för att fylla det tomrum som uppstod när rundradiobolaget Belteleradios reportrar gick i strejk eller sade upp sig i september i fjol i protest mot Lukasjenkas sätt att behandla och bemöta fredliga demonstranter.
Utöver hjälpen med statlig propaganda har Rysslands president Vladimir- Putin också utlovat militärt stöd till Belarus om demonstrationerna spårar ur och hotar landets ”stabilitet”.
– För Ryssland handlar det framför allt om att se till att ett rysksinnat grannland inte glider över till västvärldens intressesfär. Putin vill också gardera sig mot en situation där demonstrationer och protester banar väg för ett regimskifte. Han är rädd för att protestyttringarna sprider sig också till Ryssland, säger Silvan.
Ekonomisk kräftgång underblåser missnöje
Enligt Silvan har den ekonomiska situationen i Belarus bidragit till det utbredda missnöjet med Lukasjenkas diktatur, vilket bäddar för fler protester framöver.
– Lukasjenka borde ha genomdrivit ekonomiska reformer för länge sedan. Han har istället förlitat sig på en kolchosekonomi enligt sovjetiska förebilder, vilket har lett till ekonomisk stagnation.
Gripandet av journalisten Roman Protasevitj var ett trendbrott. Belarus tvekar inte längre att bryta mot folkrätten för att gripa oppositionella regimkritiker.
Hur sannolikt är det att Belarus försöker gripa oppositionella utanför landets gränser?
– Det är tveksamt om de senaste händelserna kommer att leda till en eskalering av våldet, men det är inte uteslutet att våldet sprider sig utanför Belarus. Den belarusiska regimen har bland annat prickats för planer på att mörda två oppositionella i Tyskland.
En stor del av den belarusiska oppositionen är i dag bosatt i grannländerna Polen och Litauen. Silvan tror inte att de oppositionella i dessa länder nödvändigtvis lever farligare än tidigare efter gripandet av Protasevitj.
– Förtrycket i en diktatur följer inte logiska mönster. Det är inte givet att Lukasjenkas regim nu går in för en systematisk förföljelse av oppositionella utanför landets gränser. Tjänstemän på landets ministerier som läcker information till omvärlden kan utgöra ett större hot för Lukasjenka än regimkritiska journalister i exil.
EU ligger lågt
EU:s sanktionspolitik mot Belarus har tills vidare varit mycket pragmatisk. Trots valfusk, förföljelse av oppositionella, tortyr och flera dödsfall i samband med fjolårets demonstrationer har EU nöjt sig med att blockera inträdet för 88 belarusiska makthavare och införa sanktioner mot diverse statliga organisationer. De tuffa ekonomiska sanktionerna har däremot låtit vänta på sig.
Inom ramen för det östliga partnerskapet har EU i stället låtit pengarna rulla till behjärtansvärda ändamål i Belarus. EU har pumpat in 170 miljoner euro till Belarus under de senaste sex åren samtidigt som Europeiska investeringsbanken har beviljat lån till projekt till ett sammanlagt värde av 530 miljoner euro.
På listan över EU-finansierade projekt finns bland annat investeringar som främjar energieffektivisering, social- och hälsovård och företagsamhet. Landet fick i fjol 60 miljoner euro som EU-stöd för att lindra coronakrisens effekter. Lukasjenkas syn på pandemins negativa hälsoeffekter har inte följt vare sig WHO:s eller den Europeiska läkemedelsmyndighetens manuskript. I april i fjol ansåg Lukasjenka att coronapandemin kunde bekämpas med hjälp av vodka och bastubad.
– EU:s värderingar liksom synen på rättsstaten och de mänskliga rättigheterna har fått vika för en pragmatisk politik där man istället eftersträvar stabilitet i grannländerna. Man vill inte driva Belarus i famnen på Putin genom att införa tuffare sanktioner. Därför är det mjuk diplomati som gäller.
Enligt Silvan utnyttjar Lukasjenka det här manöverutrymmet till sin egen vinning.
– Lukasjenka vet att EU inte kommer att tillgripa hårda sanktioner. Därför vågar han sig på dumdristiga kapningar av flygplan.
Lukasjenka hade knappast räknat med att EU skulle förbjuda belarusiska flygplan att använda sig av EU:s luftterritorium, vilket nu blev följden av tilltaget.
Har Ungerns och Polens auktoritära regimer påverkat EU:s pragmatiska förhållning till Belarus?
– Nej, det tror jag inte. Trots att människorättssituationen har försämrats i Polen har landets regering jobbat aktivt för att stödja demokratiseringen i Belarus. En av orsakerna till detta är att Belarus förföljer den polska minoriteten i de västra delarna av landet. Bland annat den katolska kyrkan har varit involverad i kampen för den polska minoritetens rättigheter.
Utöver EU och Ryssland utövar även Kina inflytande i Belarus.
– Som jag ser det vill Kina främst främja sina ekonomiska intressen i Belarus medan den kinesiska regimen inte vill påverka landets politiska utveckling.
Hur kommer det att gå för demokratiseringsprocessen i Belarus?
– På kort sikt är jag pessimistisk. Det kan mycket väl bli en ny våg av demonstrationer med hårdare statliga motreaktioner som följd. På lång sikt är Lukasjenkas dagar ändå räknade. Jag utgår från att hans diktatur kommer att falla inom de närmaste åren. Men det är inte sagt att demokratin vinner. Lukasjenkos efterträdare kan också vara auktoritär, säger Silvan.
