It’s the economy, stupid!

av Mio Lindman

Begreppet ’ekonomi’ har en klurig roll i den politiska retoriken. Mio Lindman skriver om ideologi, gränsdragningar och retoriska finter.

SDP och De Gröna måste tala ekonomi – annars blir det ny förlust i riksdagsvalet”. Så rubriksätts en text (15.6) av Hufvudstadsbladets nya chefredaktör Erja Yläjärvi.

Hennes poäng är att De Gröna med sin klimatpolitik har en för smal agenda. Socialdemokraterna, menar hon, lyfter å sin sida inte fram vardagliga ekonomiska förbättringar. ”Samlingspartiet är nu ensamt om att tala ekonomi, och det syntes i valresultatet – de vann.”

Uppmaningen – att tala mer om ’ekonomi’ – läggs fram som något otvetydigt. Alla vet väl vad ekonomi betyder. Yläjärvi fortsätter: ”Kommunalvalet visade också att oberoende av politiska värderingar vill finländska väljare ha en tydlig linje när det gäller ekonomi.” Det är frestande att tänka att ’ekonomi’ utgör en avgränsad del av den politiska paletten. Näringspolitik i form av företagande, export och industri; arbete; skatter, understöd, avdrag.

’Ekonomi’ antas landa i våra plånböcker. Jag kommer att tänka på det inslag som alltid dyker upp i rikssvenska medier inför politiska val: ”Så påverkar partiernas vallöften din plånbok”. Gäller alltså att stämma av vallöften mot den egna plånboken, inga konstigheter. Här tycks ekonomi stå i kontrast till sådant som kultur, klimat, hälsovård (”mjuka värden”, ni vet). Som Yläjärvi formulerar det: Socialdemokraterna förmår inte fästa sin uppmärksamhet vid hur väljarna kan förbättra sina ekonomiska förhållanden i vardagen. Fram med tydligt plånbokssnack, med andra ord.

Ideologiska drag
Fiskar jag efter att allt egentligen handlar om pengar? Nja. Kanske kan man säga: eftersom vi under århundradena inrättat ett samhälle som styrs av abstrakt ekonomiskt värde är det svårt att hålla tankarna i styr när det gäller ekonomi. Eftersom ekonomiska relationer är komplicerade (att min egen förmodat konkreta ”plånbok” är länkad till ekonomiska förhållanden runtom i hela världen) är det så lockande att tänka sig att ekonomi utgör en viss sektor i samhället som kan kokas ner till handfasta jämförelser i nivå med barnens spargrisar.

Dragen som görs genom att åberopa att något handlar om ’ekonomi’ (i kontrast till…) är ofta intrasslade i ideologiska agendor. Tänk bara på detta med ekonomi och klimat. Ett vanligt sätt att resonera är att statens finanser måste sätta ramarna för hur ambitiös klimatpolitiken kan tillåtas vara. I hur stor utsträckning har vi råd med klimatpolitik? Det här är dock ett sätt att tänka som utmanas hela tiden, inte bara av den gröna kapitalismen utan också av dem som ställer planetens tidsperspektiv mot kvartals- och budgetekonomins – hur ska man alls utifrån en sådan tidsclash tänka kring ’ekonomi’? Här, om någonsin, blir det uppenbart att vad vi menar med ekonomiska perspektiv inte är hugget i sten.

Ekonomi och ekonomikritik
Ett klassiskt sätt att beskriva ekonomi är att utgå från att begreppet betyder hushållning med knappa resurser. Ekonomins rationalitet tycks då emanera ur tillvarons grundbultar, som om det finns lagbundenheter som präglat tillvaron i alla tider. Att ett sådant antagande inte alls är oskyldigt, och att det bortser från det drastiska sätt på vilket kapitalismen har om/format samhället, för att inte tala om naturen, har den ekonomiska vetenskapens kritiker påpekat allt sedan Marx.

Sedan länge har också den hävdvunna idén om knappa resurser granskats ur ekologisk synvinkel. Om knapphet framför allt förstås utifrån naturresursernas realiter på en planet som människan håller på att förstöra kommer, som filosofen Ville Lähde påpekat, konsumtion och produktion att ses i ett nytt ljus. Här är det konsumtionens och produktionens överflöd som är problemet. Knappa resurser i nationalekonomins mening, som utgår från människans användning och intressen, låter oss inte förstå den sortens knapphet som en global ekokatastrof gör ännu mera akut. Som sagt: att särskilja ’ekonomi’ från ’klimat’ låter sig inte göras på ett enkelt sätt, det viktiga vore snarare att på djupet omvärdera våra perspektiv på det ekonomiska, på hushållning och sparsamhet. Att i kontrast till, kunde man säga, den plånbokscentrerade ekonomin få en klarare blick för hur människan är delaktig av en större ämnesomsättning.

Gränsdragningar
Ekonomi utgör lika lite som arbete, eller religion för den delen, ett livsområde som är avgränsat en gång för alla. Begrepp som dessa tre är historiskt föränderliga men utöver det är de också inslag i en levande språklig väv där sammanhanget är avgörande för att förstå betydelsen.

Liksom man strider om definitionen av arbete (vad är hederligt arbete?) och religion (vad är att betrakta som irrläror) ifrågasätts också begreppet ekonomi, trots att detta inte är så uppenbart, bland annat eftersom det fått en air av strikt vetenskaplighet.

De mänskliga aktiviteter som vi i olika sammanhang kallar ’ekonomiska’ är brokigare än vi tänker oss. Sociologen Patrick Cockburn har undersökt vad som anses ligga utanför och innanför ’ekonomin’ och hur detta avspeglar olika idéer om oberoende eller beroende. Han har utgått från ett antal olika samhällsdebatter (bland annat om oavlönat hushållsarbete, finanskapitalister och hemlösa som säljer gatutidskriften The Big Issue) och visar hur särskilda bilder av ekonomi uppstår i dessa diskussioner. Är tiggeri en ekonomisk verksamhet? Vilka skäl anför kritiker som beskrivit finanskapitalister som ”parasiter” på realekonomin? På vilket sätt är det som ofta betraktas som produktiv ekonomisk verksamhet (lönearbete) beroende av oavlönat arbete i hemmen? Genom sådana debatter, och de skäl som anförs för olika perspektiv, får man enligt Cockburn upp ögonen för hur människor kritiserar eller legitimerar samhällsordningen.

Slutsatsen han drar är att det inte lönar sig att börja med strikta definitioner av ekonomi, som sedan appliceras på vad som helst så att man tror sig veta vad ekonomi är redan på förhand. Bruket av ordet påverkas av samhälleliga förhållanden, institutioner och samhällsnormer, men vi tar också ställning till de här frågorna som inidivider – och allt detta är sammantrasslat på ett komplext sätt.

När man hör någon säga att något är eller inte är ’ekonomi’ eller att man måste prata mer om ’ekonomi’ är det alltså skäl att stanna upp, försöka förstå utgångspunkterna, eventuella blinda fläckar, ideologiska underströmmar.

It’s the economy, stupid! Uttrycket kommer från Bill Clintons valkampanj år 1992, då hans motståndare var Bush senior. En av hans strateger ville påminna valarbetarna om vilka områden man skulle fokusera på: ”Change vs. more of the same”, ”Don’t forget about healthcare” och då – ”the economy, stupid”.

Lämna en kommentar


Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.