Teaterns övergång till det digitala

av Lea Strang

Under det senaste året har restriktioner tvingat teatrarna till det digitala. Men har det här undantagstillståndet också en framtid efter pandemin, och går det verkligen att förmedla samma teaterkänsla genom en skärm?

Våren 2020 tvingades teatrarna stänga dörrarna på grund av det förvärrade smittläget. Restriktionsbesluten har sedan avlöst varandra, åtföljda av en ständigt tilltagande kritik från teaterbranschen, där många anser att teatern drabbas hårdare av pandemipolitiken än övriga branscher. Teatrarnas ekonomi är beroende av publiken, och dess möjlighet att vara på plats. Digitala föreställningar har till och från under 2020 och in på 2021 fått agera substitut. Med varierad framgång.

Strömmad teater innebär i princip teater som inte förutsätter att åskådaren är på plats, utan som kan ses digitalt istället. För att det ska räknas som strömmad teater är det enda andra kravet att pjäsen går att se i realtid. Om den spelats in vid ett tidigare skede för att sedan laddas upp, kan det handla om TV-teater, som spelas in i syfte att visas på TV, ofta också i en studio och inte på en scen. Det kan också handla om filmade föreställningar, de spelas ofta in i syfte att bevara pjäsen. Under det gångna året har de finlandssvenska teatrarna strömmat sina teaterföreställningar via tjänster som Youtube och Yle Arenan, eller via sin egen webbsida.

Strömmad teater i Svenskfinland
Barbro Enckell-Grimm har skrivit många teaterrecensioner, främst för Hufvudstadsbladet, men under det senaste året har hon ägnat sig åt en kartläggning av strömmad teater i Svenskfinland. Enckell-Grimm skickade ut ett frågeformulär åt tio finlandssvenska teatrar runtom i landet, hon fick svar av nio.

Enckell-Grimm har sedan tidigare inte känt till särskilt många teatrar som regelbundet visat strömmade pjäser, men nämner att det länge varit vanligt med filmade föreställningar.
– Det har oftare varit för internt bruk eller i forskningssyfte, men man har inte i någon större utsträckning sålt biljetter till digitala föreställningar, som man gjort nu.

Den största skillnaden mellan traditionell teater och den strömmade versionen är publiken. Enckell-­Grimm förklarar att skådespelarna är vana vid att kunna se och höra publikens reaktioner och på så vis besvara responsen. Den här effekten har varit svår för teatrarna att återskapa digitalt, och några av dem har därför valt att med restriktionerna i åtanke bara ha en handfull personer i publiken.
– Annars spelar man lätt för kamerorna, det är viktigt att kunna höra skratten och suckarna, då kan man känna av andan i rummet.

Hon säger även att regissören fått ta sig an en ny roll, nämligen att bestämma över åskådarens blick. I en vanlig teaterföreställning får publiken välja vad på scenen hen vill se på. Under de strömmade föreställningarna är det däremot bestämt redan på förhand vad som ska uppmärksammas. Den här detaljen innebär en stor förändring för både teaterpersonal och publik, och många har försökt efterlikna ögats rörelse i sitt kameraarbete.

Flera teatrar har beskrivit situationen som lärorik. Arbetet med strömmad teater har blivit givande då man väl satsat på det, förklarar Enckell-Grimm. Både tekniskt och konstnärligt är all form av digital teater en utmaning som de flesta teatrar nu varit tvungna att försöka sig på. Hon är snabb med att påpeka att den strömmade teatern också varit resurskrävande, och då man varit tvungen att vänta på beslut kring restriktioner har det nog upplevts som ganska stressigt.
– Det digitala är ändå plan B.

Både för- och nackdelar
Filmindustrin är mycket stor och har sedan länge funnit sin plats på marknaden. Det är möjligt att den strömmade teatern kan bli en konkurrent, menar Enckell-Grimm. Hon säger att trots teaterns och filmens olikheter, så finns det en risk att den digitala teatern kommer att tävla om samma publik som filmen. En teatervan publik kan finna det otillfredsställande att övergå till det digitala, medan de som mest tittar på film kanske inte ser den strömmade teatern som särskilt frestande.
Dessutom blir det en ekonomisk fråga. Det kan behövas utrustning i form av kameror och personal som kan styra upp en pjäs som även fungerar digitalt. Under pandemin har det funnits ett gott samarbete mellan flera teatrar på både den svensk- och finskspråkiga sidan. Därtill har det funnits stipendier att söka, men det är bara en temporär lösning, poängterar Enckell-Grimm.

Det finns även positiva aspekter med den strömmade teatern. Bland annat ger den nya möjligheter för inkludering. En del har av olika anledningar inte möjlighet att ta sig till teatern, andra kanske inte är vana att sitta i en teatersal, och känner sig bekvämare hemma bakom skärmen. Enckell-Grimm tar också upp de finlandssvenskar som bor på andra håll i världen eller i andra delar av landet, men som ändå vill ta del av konsten i sitt hemland.

I Enckell-Grimms kartläggning går det att läsa att tittarsiffrorna under de digitala föreställningarna varierat mellan endast 4 och upp mot 22 000. De vitt skilda resultaten beror inte endast på hur stora de olika teatrarna är, utan även på hur länge man kunnat se pjäsen, och om den visats flera gånger. Förutom det har också några teatrar uppgett att de inte haft tillgång till tittarsiffrorna.

Den strömmade teatern skapar nya möjligheter, kanske till och med en ny publik. Men eftersom den fått sitt uppsving på grund av nödvändighet, och inte överdriven iver, är det svårt att spå dess framtid. Och huruvida det finns ett tillräckligt intresse för att vi kommer att kunna se den sortens teater också efter pandemin återstår att se. Enckell-Grimm förklarar att den stora publiken fortfarande väntar på de traditionella teatersalarna, och att fokus just nu ligger på att öppna upp.

 

Foto Ernest Protasiewicz

Lämna en kommentar

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.