Vårdens geografiska tillgänglighet blir en central fråga för de nya regionfullmäktige-ledamöterna. Centern har gått ut med ett vallöfte om en hälsocentral i varje kommun. Det löftet ger ändå de åboländska politiker som Ny Tid talat med inte mycket för.
I januari hålls det allra första välfärdsområdesvalet. Det innebär att beslutanderätten om social- och hälsovårdstjänsterna flyttas från kommunerna till landskapen. Ett nytt landskapsfullmäktige ska efter valet fatta beslut i dessa ärenden inom respektive landskap. Helsingfors står utanför detta system, men till exempel i Egentliga Finland är förberedelserna inför valet igång.
Svenska folkpartiet ställer upp 15 kandidater i regionen, och hoppas med hjälp av draghjälp från Samlingspartiet få in fem eller sex kandidater till det nya fullmäkiget, säger veteranpolitikern Ulla Achrén, tidigare partisekreterare för SFP och förvaltningsdirektör på Åbo Akademi.
– Samlingspartiet har politiker invalda i de flesta kommunfullmäktigen i Egentliga Finland. Därför kändes det tryggt att gå i valförbund med dem.
Vänsterförbundaren Pilvi Rehn ställer upp i valet i Kimitoön. Hon är vårdare till yrket och för henne känns det naturligt att kandidera.
– Jag vill arbeta för att social-och hälsovårdstjänsterna fortsättningsvis ska finnas i offentlig regi. Utan det nya landskapsfullmäktige skulle vården troligtvis i allt större utsträckning bli något som privata bolag tar hand om. Det vill jag verkligen inte att händer, säger Rehn.
Socialdemokraten Carita Henriksson från Nagu är liksom Achrén inte uppställd i valet, men som medlem av Pargas social- och hälsovårdsnämnd har hon följt med processen. Henriksson ser vissa orosmoln i och med att ansvaret för social-och hälsovårdstjänsterna flyttas från kommunerna till landskapet.
– Centraliseringen innebär att besluten fattas allt längre bort från lokalplanet. Det måste finnas förståelse för att vi här i skärgården också behöver vårdtjänster, annars flyttar befolkningen härifrån, säger hon.
Henriksson önskar att det också i framtiden kommer att finnas lätt tillgänglig vård i Pargas.
– Det kan finnas ledamöter i det nya landskapsfullmäktige som tycker att Pargas är så pass nära Åbo att man därför kan dra in vårdtjänster härifrån. Men det är oacceptabelt.
Hur forma vården?
I social- och hälsovårdsreformen har Centern ställt som krav att varje kommun ska ha en hälsovårdscentral. På det sättet ska basservicen tryggas, skriver partiet i sitt valprogram. Ulla Achrén är försiktigt positiv till Centerns vallöfte.
– Tanken är god, men exakt vad avses med en hälsovårdscentral i varje kommun? Varje hälsovårdscentral kan inte ha en stor mängd specialservice, säger hon.
Achrén förklarar att möjligheterna att fördela resurserna jämnt försvåras av att kommunerna i Egentliga Finland skiljer sig till befolkningen mycket från varandra
– Specialservicen ska finnas i Åbo. Från SFP:s håll vill vi att Åbolands sjukhus ska vara ett tvåspråkigt vårdcenter där både basservice och specialvård finns, säger hon.
Åbo är med sina 250 000 invånare Egentliga Finlands överlägset största stad. I landskapet finns flera kommuner som har över 10 000 invånare, men också mycket små kommuner som till exempel Gustavs med en befolkning på 900 personer.
Vänsterns Pilvi Rehn tycker inte att det är rätt att redan före valet komma med löften som en hälsostation i varje kommun.
– Alla partier och ledamöter i fullmäktige måste tillsammans skapa förutsättningar för en så jämlik vård som möjligt, säger hon.
För Kimitoöns del finns det utmaningar när det gäller att ge hela befolkningen lika tillgång till vård. Rehn är inne på samma linje som Henriksson vad gäller skärgårdens behov. Hon poängterar att skärgårdsbefolkningen har det besvärligare än andra då det gäller tillgången till vård.
– Oberoende om man bor i Kimito eller ute i skärgården på Hitis eller Rosala måste alla ha samma möjligheter att få vård. Idag kan det ta en hel dag för en Rosalabo att uppsöka vård i Kimito.
Också Henriksson avfärdar Centerns förslag.
– Nej, sådant kan man inte lova på förhand. Det gäller att se på frågan skilt från en kommun till en annan, säger hon.
Hon lyfter upp att landskapsfullmäktige också måste ta i beaktande vårdpersonalens välmående.
– Vården kanske blir mera jämlik ur medborgarnas synvinkel när den sköts från landskapet istället från kommunerna. Men vårdpersonalen måste nog ges ett lönepåslag och förbättrade arbetsvillkor i varje fall. Om personalen inte mår bra fungerar verksamheten inte optimalt, säger hon.
Hur stort röstdeltagande?
Det befaras att valdeltagandet i välfärdsområdesvalet kommer att bli lågt. Många väljare är osäkra på vad valet egentligen handlar om.
Achrén säger att det är viktigt att väljarna uppmuntras att rösta.
– Jag anser att massmedierna har en stor roll här – att sprida information om valet och berätta för väljarna vad valet handlar om, säger hon.
Välfärdsområdesvalet kommer att äga rum den 23 januari. Pilvi Rehn tror å sin sida att vissa väljare ännu känner en valtrötthet efter sommarens kommunalval. I framtiden kommer välfärdsområdesvalet att äga rum i samband med kommunalvalet, istället för vid en skild tidpunkt som nu.
Carita Henriksson tror det kan bli en tuff uppgift att få folk att rösta i välfärdsområdesvalet. Hon upplever att det är många som är osäkra på vad valet egentligen handlar om.
– Om folk inte vet vad de ska rösta om, blir det lätt så att de låter bli att rösta. Det gäller att berätta för folk om valet och sporra dem att gå till valurnorna. Det här valet är viktigare än vad många tror.
Foto: Jori Samonen/Pxhere