Vinden från Engelska kanalen hugger tag i immigranternas nödtorftiga tältläger på den franska kusten. Ny Tid har besökt Calais och Dunkerques ”djungler”, som myndigheterna ständigt försöker utplåna och sända ut invånarna på gatan.
Överkörd av en lastbil. Så dog en ung man i den franska staden Calais den 21 oktober. Hans ålder, nationalitet och namn är ännu inte kända. Han dog precis som Yasser, 16 år, från Sudan, som också blev överkörd av ett tungtransportsfordon i industri- och logistikområdet Transmarck den 28 september, medan han försökte ta sig in i en vagn för att ta sig till England.
Sedan den 11 oktober, efter Yassers död, har tre franska medborgare – Anaïs, Ludovic och Philippe – två aktivister och en kaplan – inlett en hungerstrejk i St. Perre-kyrkan i Calais med tre krav: För det första, förklarar Anaïs, att myndigheterna stoppar vräkningen av migranter ur de tillfälliga lägren i Calais, samt upphör med nedmonteringen av lägren. Dessa krav är i linje med det så kallade vintervapenstilleståndet, som förlängdes under covidpandemin (franska myndigheter får inte vräka folk under årets kallaste månader, då så kallat vintervapen-stillestånd råder). För det andra, ett slut på konfiskeringen av tält och andra tillhörigheter som tillhör flyktingar, vilket sker illegalt och systematiskt under vräkningar. Och till sist, ett öppnande av en ”riktig dialog” mellan prefekturen och föreningar som inte är delegerade av myndigheterna. För Ludovic har den här striden redan resulterat i ett konkret resultat: solidaritetsrörelsen har vaknat och tagit en klar och entydig position rörande det som sker i Calais
–Problemet är hur vi kan förhindra att de hemskheter som sker här upprepas.
Anais, en av de tre aktivisterna som inledde en hungerstrejk den 11 oktober för att protestera mot eskaleringen av polisens våld mot migranter, och avbröt den den 17 november.
