Storm över Calais

av Dario Antonelli & Alessia Manzi

Vinden från Engelska kanalen hugger tag i immigranternas nödtorftiga tältläger på den franska kusten. Ny Tid har besökt Calais och Dunkerques ”djungler”, som myndigheterna ständigt försöker utplåna och sända ut invånarna på gatan.

Överkörd av en lastbil. Så dog en ung man i den franska staden Calais den 21 oktober. Hans ålder, nationalitet och namn är ännu inte kända. Han dog precis som Yasser, 16 år, från Sudan, som också blev överkörd av ett tungtransportsfordon i industri- och logistikområdet Transmarck den 28 september, medan han försökte ta sig in i en vagn för att ta sig till England.

Sedan den 11 oktober, efter Yassers död, har tre franska medborgare – Anaïs, Ludovic och Philippe – två aktivister och en kaplan – inlett en hungerstrejk i St. Perre-kyrkan i Calais med tre krav: För det första, förklarar Anaïs, att myndigheterna stoppar vräkningen av migranter ur de tillfälliga lägren i Calais, samt upphör med nedmonteringen av lägren. Dessa krav är i linje med det så kallade vintervapenstilleståndet, som förlängdes under covidpandemin (franska myndigheter får inte vräka folk under årets kallaste månader, då så kallat vintervapen-stillestånd råder). För det andra, ett slut på konfiskeringen av tält och andra tillhörigheter som tillhör flyktingar, vilket sker illegalt och systematiskt under vräkningar. Och till sist, ett öppnande av en ”riktig dialog” mellan prefekturen och föreningar som inte är delegerade av myndigheterna. För Ludovic har den här striden redan resulterat i ett konkret resultat: solidaritetsrörelsen har vaknat och tagit en klar och entydig position rörande det som sker i Calais

–Problemet är hur vi kan förhindra att de hemskheter som sker här upprepas.

Anais, en av de tre aktivisterna som inledde en hungerstrejk den 11 oktober för att protestera mot eskaleringen av polisens våld mot migranter, och avbröt den den 17 november.

Den europeiska muren

Den kraftiga vinden rör upp Engelska kanalens vågor som bär färjorna till den franska kusten. Från Calais stränder kan man vid horisonten, 50 kilometer bort, skymta Dovers vita klippor. Från stadens sanddyner sett verkar inte Storbritannien långt borta. Men för vissa är London väldigt långt borta, och upplevelsen förstärks av de stora metallnät med taggtråd på toppen som omringar Calais hamnområde. 2016 satte man upp flera kilometer stängsel för den numera ökända anti-immigrationsmuren. Denna mur uppstod som ett resultat av den brutala vräkningen av ”Calais djungel”, för att förhindra flyktingar från att ta sig till Storbritannien genom att hoppa på lastbilar som stannade i hamnen. Trots dessa åtgärder är strömmen av flyktingar ostoppbar.

Enligt den senaste statistiken från Calais prefektur har åtminstone 9 511 asylsökande nått den engelska kusten med båt år 2020. Natten mellan den 9 och 10 oktober rapporterade Asa att ungefär 1000 personer blev räddade eller arresterade när de bordade små båtar som lämnade Frankrike för Storbritannien. Om natthimlen är klar är det inte svårt att se de blinkade ljusen bland stjärnorna. De är inte stjärnor utan drönare som övervakar den 70 kilometer långa kustlinjen över Boulogne, Calais och Dunkerque. Användningen av högteknologiska metoder för att övervaka och kontrollera kustlinjen, samt flera polisenheter som fokuserar på den franska kusten, till och med så långt som Dieppe nordväst om Calais, är delar av överenskommelsen mot immigration som godkändes av Priti Patel och Gerald Darmanin, de brittiska respektive franska inrikesministrarna den 20 juli 2020.  Dessutom har stora investeringar gjorts i infrastruktur för att förhindra tillträde till kanalens gränszoner.

– Den engelska kanalen är redan utan dessa åtgärder mycket farlig för alla de människor som varje dag försöker nå Storbritannien via havet, förklarar Emma från Human Rights Observation, en organisation som dokumenterar brott mot mänskliga rättigheter i området. Mellan Calais och Dunkerque bor det över 1800 personer i väldigt dåliga slumliknande förhållanden. Där väntar de på att lämna Frankrike för Storbritannien.

Köket i Refugee Community Kitchen i Calais. Föreningen stöder migranter i norra Frankrike och hemlösa i London och Edinburgh.

Förbud mot matutdelning

FN:s flyktingorgan UNHCR säger att vattentillgångar inte får vara längre borta än 500 meter från platsen där man sover. Här bland lägren går flyktingarna upp till 5 kilometer för att hämta vatten. Situationen gjordes ännu mera spänd och dramatisk av att Calais borgmästare utfärdade ett förbud mot matutdelning i stadens centrum. Detta tvingade människor att stanna utanför staden.

– Sluminvånarna är utsatta för fysisk och psykologisk misshandel. De som blir deporterade blir tilldelade ett serienummer,  förklarar Emma.

– Vräkningar utförs på ett våldsamt och skrämmande sätt av gendarmeriet i Calais och CRS i Dunkirk.

Det är nästan mitt på dagen i Dunkerques förstad Grande-Synthe. I ett garage som fungerar som ett kök håller volontärer från Salam association på att göra klar lunchen för de flyktingar som bor i lägret som kallas för ”Dunkirks djungel”.

– Där finns många barn som kommer från Kurdistan, Afghanistan och Vietnam, säger Tita, en volontär som emigrerade från Kalabrien och kom till Frankrike för några år sedan.

– Vi kan inte låta dessa människor svälta ihjäl!, utropar hon medan hon kliver in i minibussen på väg till slummen. Mellan Grande-Synthe och Dunkerque, vid torget mellan järnvägen och några industribyggnader, finns det många som väntar på en varm måltid. En pojke sjunger på sorani (kurdisk dialekt), medan människor bildar en kö för maten.

– Jag lämnade Sulaimaniya i irakiska Kurdistan för ett och ett halvt år sedan, säger 21-åriga Serwan*.

–Grekland, Turkiet, Kalabrien och till sist den fransk-italienska gränsen i Oulux, före jag kom fram till Paris och Dunkerque. Nu vill jag bara återförenas med min familj som bor i London, studera och bli läkare, säger han.

En lerig väg full med små vattenpölar leder från torget till en klunga av tält. Vissa har satt upp tillfälliga baracker, andra steker kebab. I leran leker en flicka att hon är en dansös.

– Jag blev avvisad två gånger av den brittiska gränspolisen. Den första gången blev jag skickad tillbaka till Afghanistan, men jag kom tillbaka till Europa. berättar Abro, som flytt från Kabul.

– Jag bodde länge i Tyskland. Där lämnade jag min före detta partner och min dotter. Hon är bara 9 månader gammal. Om jag inte når Storbritannien ikväll åker jag tillbaks till dem och ber om asyl.

Noleen, brittisk läkare och fält-koordinator för organisationen F.A.S.T. – First Aid Support Team, hjälper en ung sudanesisk pojke som skadat foten.

Lilla Amal

I det äldsta lägret, ”Old Lidl” i Calais nära Transmarcks parkering, bor det ungefär 400 människor. Noleen vårdar ett brännsår på en eritreansk pojke.

– Vi behandlar ofta olika skador som beror på polisvåld. För några månader sedan blev en man biten i huvudet av en polishund, berättar hon.

First Aid Support Team ger basvård i lägret. Ali* är från Sudan och fungerar som tolk.

– Nu kan jag bli läkare!, skrattar han. Han studerade medicin i två år i Ukraina. I Kiev kunde han inte lämna sin lägenhet.

– Folk var våldsamma, där finns mycket rasism, jag kände mig som om jag var i fängelse.

Ali anlände till Calais för några dagar sedan.

– Jag försöker tänka på det hela som att jag är på väg på en resa, jag kan väl alltid komma tillbaka, ler han medan han öppnar en ask med halstabletter.

”Lilla Amals” berättelse är bara en av många liknande, säger Mohannad bakom disken i Grande-Synthe.

– Hon kommer från Syrien liksom jag, reser över hela Europa som flykting. Men jag kommer inte ihåg, försökte hon nå sina föräldrar i England? Vet du om det är en sann berättelse?

Medan hon väntar på ett svar värmer hon upp en falafel:

– Jag kom hit för att fly kriget, jag tillbringade flera månader i ”Calais djungel” och bestämde mig för att stanna och öppna en restaurang, det var min dröm.

Lilla Amal, det är en jättelik marionettdocka som representerar alla flyktingbarn som flyr utan föräldrar. Dockan är en del av den resande föreställningen The Walk, som under 2021 rört sig genom Europa. Men i Calais blev den till en demonstration till stöd för hungerstrejken. Hundratals människor gick ut i protest, ackompanjerade av trummor och protestsånger. En hemlagad skylt proklamerade ”ingen är olaglig” medan ett annat plakat påminde om att ”du är ett barn tills du fyllt aderton”. Yasser som blev överkörd var bara 16.

Utdragna ur tältet

Utan skor och med hukade axlar samlas en grupp eritreaner runt en volontär. De är skeppsbrutna. Utan krafter, helt slut, förblir de stilla. De berättar:

– Vi seglade från Boulogne, men efter 18 kilometer gick motorn sönder.

– Havet är strömt, vi ringde på hjälp men ingen kom! Vi rodde tillbaka, det tog fem timmar, berättar Nahom medan han visar en video på sin telefon. De kom till stranden för egen hand och gick sedan en kilo-meter barfota på asfalten innan de anlände till Collective Aids minibuss, som ger kläder och skor till de behövande.

Kayleigh, engelsk volontär från Aid Collective, levererar skor till Hassan*, en ung sydsudanes som varit i Calais i två veckor.

Kayleigh antecknar, för den här eftermiddagens skodistribution behöver fler skor. Presenningen fladdrar i vinden. Teet och kaffet är hett, telefonerna laddade i en bunt med färgglada sladdar, många kommer för att sätta sig ned i skyddet av infobussen. Eritreansk musik dånar från högtalaren. En kraftig vind från sydväst blåser igenom parkeringen till Calais BMX-bana dit tält från ett flyktingläger blev flyttade under morgonens vräkning, en ensam barnvagn har blivit lämnad kvar, tom.

– I morse kom polisen men några av de som skulle vräkas vaknade inte, så de drog dem ur tältet och tog bort allt, förklarar Emma från Human Right Observation.

En pojke sätter en jacka över sin kompis axlar som hackar tänder.

– Vi är de som blev utdragna från tältet säger Daniel* medan han spänner sina läppar.

Text: Dario Antonelli & Alessia Manzi
Foto: Giacomo Sini

* Namnen har ändrats för att skydda identiteten på personerna

Lämna en kommentar

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.