När slutade folk att lita på sina egna sinnesorgan? Att lukta på mjölken för att avgöra om den är sur eller inte? Att känna på brödet om det är torrt eller inte? När blev en datumstämpel det som avgör om en matvara är dålig eller inte? För mig är det en frihet att med mitt eget luktsinne avgöra mjölkens kvalitet – en liten frihet förvisso, som kan tyckas banal, men i alla fall en frihet.
Ett ord jag bär med mig in i 2022 är svinnsmart. Första gången jag hörde talas om det var på den eminenta Facebookgruppen ”Minska matsvinnet och konsumtionen” som i skrivandets stund har 20 000 medlemmar. Där får jag lära mig alltifrån att gamla fotoalbum och pärmar med fotofickor är toppen att förvara och sortera fröpåsar i, vad man kan göra med limpor som är torra och hur man får till det godaste rotmoset av julens skinkspad tillagad under ett klockslag då elpriset är lågt. Det här är kreativ husmoderskunskap 2.0.
En del är hardcore och beger sig ut i natten för att dumpstra, det vill säga ta hand om mat och prylar som kastats. Jag suger i mig alla fiffiga tips och idéer inför nästa år och ja alla år framöver. Matsvinnet i mitt hushåll minimeras.
En tredjedel av all mat som produceras i världen äts inte upp. Det är milt sagt skamligt. I praktiken innebär det att om det inte fanns något matsvinn i världen skulle ytterligare tre miljarder människor få mat och slippa vara hungriga. Ett enormt slöseri med resurser. Mat som produceras, transporteras, förädlas, förpackas, förvaras och säljs helt i onödan, när den borde hamna i någons mage. Den största boven för matsvinn är de enskilda hushållen. Lägg därtill att förutom att matsvinn är pengar som bokstavligen försvinner i soporna är det inte klimatsmart någonstans.
Till all lycka är jag inte ensam i denna svinnsmartrörelse. Vi är ett ökande antal som ser det vansinniga i att slänga fullt användbar mat. Kanske vi alltid funnits där men nu har vi råg i ryggen och talar om det på olika forum. Vi nickar åt varandra i butiken medan vi plockar upp köttfärs som ska ätas imorgon till 50 procent nedsatt pris. Blir lyxbolongese. I fruktavdelningens svinnlåda hittar jag IGEN apelsiner som är … färska. Det blir nypressad jucie varje morgon. Jag frågar en butiksanställd om hur hen ser på matsvinn. ”Det är alldeles förfärligt att jag måste kasta mat, det tar emot, men kunder som inte är som du kräver att det ska vara tipptopprodukter”.
Min mamma var en hushållare av rang. Mat från grunden och inga restprodukter. Räkskal blev räkbuljong, fallfrukt blev mos och sylt. I alla tider har människor – främst kvinnor – tagit tillvara, lappat, sparat, syltat och saftat. För inget alternativ fanns. Att slänga mat – det gjorde man bara inte. Någonstans på vägen i efterkrigstiden blev det fult. In med slit och släng. Mamma, jag är oerhört glad att du lärde mig ta om hand. Att jag får vara en länk i denna kedja av hushållskunskap, av hälsa och kulinarisk kreativ klimatvänlig mat. Det gör att stegen för mig mot svinnsmartmat-hyllan inte är långa. Jag rynkar inte på näsan åt lite skruttiga paprikor utan ser dem som delar av en mustig gulash. Jag håller min svinnlåda och tänker på hur dessa matvaror hamnat här. Ser framför mig bönder, lagerarbetare, stuvare, lastbilar. Jag är inte slutet på kedjan, utan en del av den.
Foto: Otto Donner
