Efter att Fork lade av för nästan ett och ett halvt år sedan har Mia Hafrén stått i med att skapa ny musik i ett soloprojekt. Det har varit intensivt jobb, speciellt eftersom hon också jobbat som terapeut vid sidan om. Samtidigt har de två karriärerna stött varandra, några låtar på skivan är nämligen inspirerade av problem hon sett som terapeut.
Jag slår mig ner i soffan i Mia Hafréns arbetsrum, medan hon själv sätter sig i en fåtölj i motsatta delen av rummet. Det är här, bland förstärkare, gitarrer och pianon som hon både skapar musik och tar emot sina klienter.
Vanligtvis är det Hafrén som ställer frågorna, men nu gör jag det, från min plats i patientsoffan. Jag börjar med att fråga hur livet har varit efter det att a capella-gruppen Fork, hennes stora livsverk, lade av i slutet av 2020.
– Det är så lustigt, det här. Eftersom vi avslutade samtidigt som pandemin körde igång har ingenting varit normalt efter det. Jag vet alltså inte riktigt vad som beror på att vi har slutat och vad som beror på att allt har förändrats. Men egentligen har det gått ganska bra, svarar Hafrén.
Den fjärde mars släpps hennes soloskiva Också för dig. Då ska hon också spela sin första konsert med den nya musiken.
– Jag har varit så upptagen med annat att jag inte har tänkt på Fork så mycket. Jag tror att saknaden kommer nu när samhället öppnar upp och det blir möjligt att uppträda igen. Det var det som var det där roligaste, att umgås och spela konserter.
Det nya projektet är en soloskiva med låtar som Hafrén själv skrivit och komponerat. Men helt ensam har hon inte varit under den processen.
– Jag har tänkt mycket på det där med vad solo betyder och skulle vilja understryka att det ju ändå inte är ett helt ensamt projekt, tack och lov. Jo, jag har skrivit och komponerat låtarna själv – förutom en där jag har en co-writer – men de är arrangerade och producerade av ett stort gäng människor. När jag står på scen är det inte heller ett soloprojekt, utan jag är alltid där tillsammans med ett gäng musiker som skapar musiken tillsammans med mig, just i den stunden.
Men en stor skillnad finns det ändå. I ett soloprojekt är det alltid hon som har sista ordet.
– Ansvaret är till 100 procent mitt. Jag både får och måste leda det hela, på gott och ont.
En annan skillnad är att publiken kommer att bete sig helt annorlunda än publiken under Forks konserter.
– Fork var underhållning som skapades på scen i växelverkan med publiken. Soloprojektet har baserat sig på ett stort arbete innan och jag har inte ännu mött publiken. Men de kommer inte att sjunga med, för ingen kan ju sångerna.
Allvarliga ämnen
Sångerna är också annorlunda. De är allvarligare än de pop-covers som Fork är känt för. Hafrén har själv skrivit texterna, något hon njuter av att göra. Samtidigt är ämnena djuplodande och allvarliga.
– Det finns inte en enda sång där som är lullilull. De handlar alla om stora ämnen. Om jag skulle vara politiker så skulle det säkert vara den här agendan jag skulle köra, skrattar Hafrén.
Sångerna på skivan handlar bland annat om miljö, ungdomsvård, mental hälsa och rättvisa. Hafrén har redan tidigare tagit sig an samhälleliga problem. Till exempel har de teaterpjäser hon skrivit tidigare under sin karriär handlat om familjevåld och ätstörningar.
– Jag bara är en sådan person. Jag upplever att det här är mitt sätt att lyfta fram saker som är viktiga, så när jag började jobba på min skiva var det självklart för mig att jag skriver om det som väcker stora känslor. Det blir ju väldigt dramatiskt, men så är det, säger Hafrén.
Hon är ändå inte orolig över hur publiken tar emot skivan, trots att texterna är så personliga.
– Jag är inte orolig för att öppna upp mig på scenen. Det kan hända är att folk inte gillar mina låtar, men det skulle inte vara första gången som någon inte gillar det jag gör. Det är inte så farligt. Jag har inte alls tänkt på att den saken skulle vara känslig.
Svårt att nå ut på svenska
Det hon ändå är lite orolig över är hur hon ska nå ut till publiken. Att göra musik på svenska i Finland är en risk, och det är svårt att nå ut till den finskspråkiga publiken.
– Jag tror att det är en utmaning i Finland att skriva på svenska. Om jag skulle ha skrivit på finska eller engelska skulle det antagligen ha varit lättare att få lyssningar på Spotify. Finns det en enda svenskspråkig låt på en finsk spotifylista? Jag har åtminstone inte hittat någon, säger Hafrén.
Att nå ut till radiokanaler är också svårt. Hafrén har redan fått en del nej-svar från olika kanaler.
– Det kan hända att mina låtar inte är tillräckligt bra. Dessutom är de inte skrivna för att vara radiolåtar, de är berättelser. Jag har därför bestämt mig för att inte fundera alltför mycket på varför de inte spelas, men jag har märkt att det finns en liten språkmur där.
Inspirerade av terapi
En del av låtarna är inspirerade av Hafréns andra arbete. Hon blev färdig terapeut 2018, och till exempel den senaste singeln ”Så mycket mod”, handlar om hur speciellt unga ska orka i samhället. Som terapeut har Hafrén sett hur svårt det är för unga att få hjälp.
– Jag är helt skärrad över att en ungdom som uttrycker att den till exempel inte vill leva mera kan tvingas vänta i flera månader på vård. Jag blir helt darrig av det här. Om en ung människa vågar säga att hen mår illa och det bästa vi kan ge är ett löfte om att inleda vård om två månader, så räcker det inte.
– Jag har suttit med de här ungdomarna och sett att vissa av dem under pandemin har mist det enda roliga de hade, sin kompiskrets. Det är åt dem jag skrivit sången.
Snart 48-åriga Hafrén medger ändå att hon inte försökt skriva en sång som ungdomar direkt kan identifiera sig med. Istället handlar det om vad vuxna kan göra bättre.
– De flesta vuxna gör sitt bästa, men vi måste göra ännu bättre ifrån oss. Vi ska vara där och säga åt ungdomarna att de behövs och att de kommer att klara sig. Vi måste också se till att det finns mera pengar för vårdplatser.
Hafrén inledde sina terapeutstudier 2016, alltså medan Fork ännu var i full gång. Hon hade alltid varit intresserad av yrket och att studera psykologi var ett av hennes två alternativ då hon gick ur gymnasiet. När hon sedan kom in på teaterhögskolan föll det i glömska.
– Jag höll på att separera och en dag hörde jag i bilradion en reklam om terapeututbildning. Då bestämde jag mig för att det var dags. Mitt barn var så stort att hon klarade sig och Fork rullade på av sig självt, så jag hade några timmar i dygnet över.
Att börja studera i vuxen ålder var inte helt lätt, men det var också givande. Till exempel har terapistudierna gjort att Hafrén blivit en bättre lyssnare.
– Det är terapins grund. Man ska kunna lyssna och höra rätt för att kunna ställa rätt följdfrågor, utan att ha en egen åsikt.
Musiken huvudfokus
För tillfället satsar hon på musiken, men försöker också ge så mycket terapi hon hinner.
– Jag är först och främst musiker. Det är mitt yrke och jag har gett mig själv möjligheten att satsa fullt ut på det en stund. Samtidigt vill jag inte neka någon hjälp, så jag har ungefär tio klienter.
Att utbilda sig till terapeut handlade – förutom om personlig utveckling – också om att se till att det finns alternativ ifall karriären som artist och skådespelare tar slut.
– Jag kände att det faktum att jag fyllt 40 gjorde att rollerna som skådespelare inte rasar in mera. Det handlade om att förbereda mig på framtiden, ifall Fork skulle ta slut.
När Fork sedan tog slut tänkte Hafrén att hon skulle ta det lugnt en tid, medan hon funderade på vad hon vill göra. Så blev det ändå inte. Istället började hon snart skapa den nya skivan.
– När vi slutade med Fork tänkte jag att jag inte ska göra något alls i ett halvår, men det var bullshit. Jag gick in i det här projektet och efter det har det varit intensivt.
Orsaken till att det blev musiken som, åtminstone för stunden, vann över skådespelaryrket och terapeutyrket är att musik är det Hafrén känner starkast för.
– Personligen är jag jätteintresserad av musik. Jag lyssnar mycket på musik och blir lätt berörd av den. Den är ett otroligt redskap för att föra fram viktiga saker och få folk att reagera starkt och med stora känslor.
Dessutom är musik något Hafrén fått bekräftat att hon är bra på. Höjdpunkterna i hennes karriär har alltid varit kopplade till musik.
– Tjugo år av Fork är den största när jag tänker tillbaka, men där är också 300 föreställningar av Mamma Mia på Svenska teatern. Förutom det här är pjäserna jag skrivit viktiga för mig. Trots att de inte blivit några jättestora succéer har de varit intensiva och väckt starka känslor.
Njuter av stunden
Vad som blir nästa steg i Hafréns karriär är inte klart. Just nu vill hon njuta av stunden.
– En sak jag lärt mig av mitt liv är att inte ha så bråttom. Jag fick barn som ganska ung och trodde att jag skulle få många barn. Jag hade jättebråttom tillbaka till arbetslivet, men jag skulle ha utnyttjat tiden på ett annat sätt om jag skulle ha fattat att det var det enda barnet jag skulle få.
– Nu inser jag att det här kanske är min första och enda soloskiva, så det är bara att ta ut glädjen och njuta av det här. Det kanske inte blir mer än de här fyra konserterna. Så fort jag tänker den tanken kommer jag ihåg att leva i nuet.
Men helt i nuet klarar Hafrén trots allt inte av att leva.
– Jag har ju nog börjat fundera på hur nästa skiva skulle låta, erkänner hon.
Foto: Björn Udd
Mia Hafréns album Också för dig publicerades den 4 mars och finns tillgängligt på streamingtjänster som Spotify.
Konsertdatumen är 29.4 på Marilyn i Lovisa och 4.5 på Karelia i Ekenäs.
