Politik mot juridik – avgörs klimatkampen i domstolarna?

av Mira Berndtson

Colombia, Pakistan, Nederländerna, Frankrike och Tyskland – de senaste åren har klimataktivister tagit hem flera betydelsefulla segrar i rättsprocesser mot stater som vägrar vidta tillräckliga åtgärder för att begränsa klimatförändringens effekter och leva upp till sina förpliktelser i enlighet med Parisavtalet. Men är det verkligen i domstolen som kampen om klimatet kommer att avgöras?

Klimatförändringen är en stor, global fråga där vi måste ta till alla lösningar vi bara kan för att förverkliga målsättningarna i Parisavtalet, säger Anne Kumpula, professor i juridik vid Åbo Universitet och expert inom miljörätt.

– En rättsprocess är ett möjligt tillvägagångssätt, men det ska verkligen inte behöva vara så att det krävs ett domstolsbeslut för att uppfylla klimatmålen, utan de länder som har anslutit sig till Parisavtalet ska genom politik och lagstiftning infria sina löften.

Kumpula understryker ändå att om en stat inte vidtar tillräckliga klimatåtgärder i enlighet med Parisavtalet så är domstolen ett demokratiskt hjälpmedel att ta till för att få staten att leva upp till sina skyldigheter. Ett åtal gör det också möjligt att juridiskt bedöma hur väl staten uppfyller sina lagstadgade förpliktelser och hur pass genomförbar den nuvarande lagstiftningen är.

Rättsfallen ökar dramatiskt

Sedan 2015 har antalet klimatrelaterade rättsprocesser världen över fördubblats och både stater och företag står i skottgluggen för de, ofta unga, klimataktivisternas oro och ilska. De kärande i rättsfallen hänvisar allt oftare till att deras och framtida generationers mänskliga rättigheter, som rätten till liv och en hållbar framtid, hotas och kränks när stater inte tar till tillräckliga åtgärder för att bromsa klimatförändringen.

Om resultaten av rättsprocesserna har varit magra tidigare så verkar nu ett hopp om större framtida framgångar ha tänts efter milstolpar som Urgenda-målet i Nederländerna. I december 2019 slog Högsta domstolen fast att den nederländska staten utgående från Europakonventionen är skyldig att trygga sina medborgares rätt till liv, och beordrade staten att minska koldioxidutsläppen med 25 procent under 2020, jämfört med 1990 års nivåer. Det här är första gången som en stat juridiskt ålagts att beskydda sina medborgare från klimatförändringens konsekvenser.

Enligt Kumpula är det ändå inte realistiskt att helt och hållet lägga sitt hopp till rättsväsendet. Det rör sig om långa processer som klimataktivisterna inte kan räkna med att vinna. Mer ändamålsenligt och avgörande vore därför att samarbeta med och försöka påverka lokala och statliga beslutsfattare.

  Men oberoende av vad en domstol sedermera beslutar så är en av avsikterna med en rättsprocess också att påverka den samhälleliga debatten kring att de utlovade klimatlöftena inte infrias. Att lyfta upp frågan i offentligheten är ett effektivt vapen så jag förstår varför antalet åtal stiger. I grund och botten handlar det om en genuin oro över att de nuvarande klimatåtgärderna inte är tillräckliga, konstaterar Kumpula.

Finland stäms i Europadomstolen

Klimatprocesser mot staten bygger vanligtvis på två grundläggande premisser: kränkningar av de mänskliga rättigheterna och internationell klimatlagstiftning. Enligt Kumpula går både Barnkonventionen och Europakonventionen (om skydd för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna) att tillämpa på de här fallen.

– Barnkonventionen och avtal om de mänskliga rättigheterna är ofta rätt löst formulerade eftersom de används i så många olika situationer. Det gäller alltså att kunna argumentera på vilket sätt statens agerande hotar rätten till liv.

– En del av åtalen utgår även från att staten, till exempel genom Parisavtalet, har förbundit sig till att uppfylla vissa förpliktelser men att den nuvarande lagstiftningen inte erbjuder tillräckliga verktyg för att leva upp till klimatmålsättningarna, säger Kumpula.

I september 2020 lämnade sex portugisiska barn och ungdomar in en stämningsansökan till Europadomstolen mot 33 europeiska länder, däribland Finland, för att inte ha vidtagit tillräckliga klimatåtgärder i enlighet med Parisavtalet och därmed satt barnens framtid på spel. Europadomstolen har meddelat att de går vidare med målet och dessutom ger det extra hög prioritet.

– Att domstolen inte har avfärdat fallet trots att det inte har prövats i nationella rättsinstanser först tyder på att de vill granska frågan närmare, säger Kumpula som däremot inte vill spekulera i hur Europadomstolen eventuellt kommer att döma i frågan eftersom den är så pass komplicerad. Till att börja med så innehåller Europakonventionen inte specifikt några miljömässiga mänskliga rättigheter. Den traditionella, strikta tolkningen har inte gett utrymme för den här typen av åtal tidigare, men vi ska komma ihåg att Europadomstolen även har möjlighet att tillämpa en mer dynamisk och modern tolkning, säger Kumpula och tillägger:

– Jag hoppas att miljömässiga mänskliga rättigheter kommer att införlivas i Europakonventionen, så som Europarådets parlamentariska församling förutsatte i sin resolution i september.

Klimatlagen revideras

Finland har i den nationella klimatlagen som trädde i kraft den 1 juni 2015, förbundit sig till att år 2050 ha minskat sina växthusutsläpp med minst 80 procent jämfört med 1990 års nivå. Lagen revideras dock som bäst eftersom statsminister Sanna Marins regering vill höja ambitionen ytterligare och har som mål att Finland ska vara klimatneutralt år 2035, för att därefter uppvisa negativa koldioxidutsläpp.

– Finlands nuvarande klimatlag kan inte användas för att väcka åtal, säger Kumpula. Men det är en av frågorna man funderar på i utformningen av den nya klimatlagen.

Med tanke på att klimatförändringen kommer att få konsekvenser på flera olika områden bedömer Kumpula ändå att det utöver klimatlagen finns annan finländsk lagstiftning som kan tillämpas vid en eventuell klimatprocess. Enligt Kumpula är det däremot inte särskilt sannolikt att vi i Finland ser ett liknande rättsfall som det i Nederländerna.

Politik vs juridik

Rättsväsendets befogenheter sträcker sig inte längre än till att kontrollera att befintlig lagstiftning efterföljs, en procedur som borde vara helt naturlig i en rättsstat, men klimatprocesserna rör trots allt upp frågor om förhållandet mellan politik och juridik – inkräktar domstolarna på den lagstiftande maktens domän?

– Det är en bra fråga, men nu handlar det inte om politik utan juridik, säger Kumpula. Stater har förbundit sig juridiskt till att uppfylla målsättningarna i Parisavtalet, och inom Europeiska unionen gäller EU:s klimat- och energilagstiftning. Frågeställningen borde snarare vara varför man behöver väcka åtal överhuvudtaget? Har vi inte tillräckligt med demokratiska möjligheter för att säkerställa att Parisavtalets målsättningar verkligen uppfylls? En rättsprocess borde vara en åtgärd att ta till i sista hand, menar Kumpula.

Fossila energibolag slår tillbaka

Domstolsbeslutet efter Urgenda-målet i Nederländerna har lett till att den nederländska staten nu planerar att stänga alla kolkraftverk i landet fram till år 2030. Beskedet har inte välkomnats av de fossila energibolagen RWE och Uniper som reagerat med att stämma den nederländska staten på flera miljarder euro med stöd av Energistadgefördraget (även känt som ECT-avtalet).

Det relativt okända ECT-avtalet är en internationell överenskommelse som reglerar kommersiella aspekter inom energiindustrin. Avtalet främjar i stor utsträckning före-tagen som bland annat har möjlighet att väcka åtal mot stater som fasar ut fossila energimetoder och kräva enorma summor i kompensation. Belopp som de själva uppskattat att utgör framtida förlorade inkomster.

– Storföretag som uppfattar ett lands klimatpolitik som ett hot mot sina investeringar använder absolut ECT-avtalet för att väcka åtal, säger Kumpula och nämner Italien och Tyskland som exempel på länder som har stämts utgående från avtalet.

– Såtillvida kan man tala om avtalet som ett hot mot länders klimatåtaganden.

Både i EU-parlamentet och inom Europeiska rådet har man diskuterat åtgärder som att säga upp ECT-avtalet eller att försöka modernisera det i en mer klimatvänlig riktning.

– Kritiken mot avtalet har ökat märkbart, men frågan är hur man ska kunna reformera det i enlighet med Parisavtalets målsättningar? Det råder en stor skepsis till om det överhuvudtaget är möjligt eftersom avtalets struktur anses göra det svårt att få till stånd mer än dekorativa åtgärder, det vill säga greenwashing, säger Kumpula.

Dessvärre är det heller ingen enkel match att lämna ECT-avtalet. På grund av en specialklausul är avtalet fortfarande giltigt i tjugo år efter att det har sagts upp.

– Är du en part i ECT-avtalet så är du. Då finns det inte så mycket annat att göra än att betala, konstaterar Kumpula. Avtalet är skrivet till företagens fördel och med tanke på hur det är utformat så har jag svårt att se hur det skulle kunna förnyas till ett instrument att bekämpa klimatförändringen med. N

Lämna en kommentar

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.