Musik och statyer i krigets hetta

av Jan Otto Andersson

Äntligen blev det möjligt att ta del av en symfonikonsert utan strikta Covid19-regler.  Jag har varit en regelbunden besökare ända sedan konserthuset i Åbo blev färdigställt på 1950-talet, men konserten ”Mahler lieder” kom att bli en av de mest minnesvärda. Trots att konserten hade planerats för mer än två år sedan, satt den rätt i tiden; en vecka efter Putins invasion av Ukraina.

Två av verken hade komponerats under brinnande världskrig. Lili Boulangers ”D´un soir triste” (En sorglig kväll) blev hennes sista verk. Det karakteriseras av en tungsint sorgmarschartad rytm. Lili dog i mars 1918, bara 24 år gammal, efter att ha lidit av en obotlig sjukdom sedan barndomen. Under sin korta livstid tonsatte hon ett tjugotal impressionistiska stycken.

Rückert-sångsviten är ett mahlerskt smärtfyllt avståndstagande till världen. I ”Om midnatt” kämpar sångaren mot mänsklighetens plågor utan att kunna lösa dem. I en annan lied är han förlorad för världen, ensam i sin himmel, sin lidelse, sin sång.

Sjostakovitjs över en timme långa åttonde symfoni avslutade konserten. Den skrevs 1943, året efter den legendariska Leningrad-symfonin. Medan Leningrad-symfonin var patriotisk programmusik, som spelades över hela världen under världskriget, var den åttonde symfonin allomfattande: ”En symfoni om det omåttliga lidandet”, ”en symfoni för fred”, ”en iscensättning av en shakespearesk tragedi” är olika beskrivningar på min CD-inspelning. Den uppfördes under kriget, men försvann från repertoaren på grund av ”dess pessimism, ohälsosamma individualism, extrema subjektivitet och avsiktliga komplexitet”. Influenserna från Mahler var uppenbara. Först på 1960-talet slog symfonin igenom på nytt och anses av många vara Sjostakovitjs främsta.

Statyer kan väcka ännu starkare känslor i dagsläget. I Helsingfors vill man göra sig av med ”Världens fred”, en gåva av vänstaden Moskva. Som konstverk är det massiva monumentet inget vidare. Det står i bjärt kontrast till Sjostakovitjs antikrigssymfoni, och är intressant bara som ett minnesmärke över en gången epok.

I Åbo är en Lenin-byst, en gåva från Leningrad 1977, utsatt för vandalism. I insändare vill man avlägsna eller åtminstone flytta den så att turister inte ska se den. En flyttning passar egentligen dåligt just nu. Det var ju Lenin som skapade det nutida Ukraina när Sovjetunionen bildades. Till på köpet var han en kritiker av den storryska nationalism som Putin nu stöder sig på. Lenin vistades en tid i det hus framför vilket bysten är placerad. Också andra statyer med rysk anknytning har kritiserats. I en skulptur vid Aura å, framför den byggnad i vilken furstarna möttes, överlåter Sveriges kronprins Karl Johan Finland till Alexander. Finns där en symbolisk likhet med Ukrainainvasionen?

En staty som jag har en kluven inställning till är Yrjö Liipolas ”Sankt Göran” eller ”1918-års hjältemonument”. Det finns på baksidan av domkyrkan mitt emot Akademihusets Solennitetssal. När vi hade fått våra studentmössor gick vi i tur och ordning och lade en ros på minnesmärket, utan att närmare tänka på saken. Monumentet pryds av en antikiserad krigare, som med sitt långa svärd genomborrar en drake som vrider sig under hans fötter. Minnesmärket passar illa i en stad där de röda upprätthöll en passabel ordning redan före klasskriget, och som bibehöll den tills de tvingades överge staden efter tyskarnas landstigning i Finland.

1 kommentar

Carl-Magnus Fogelholm 17 maj, 2022 - 14:20

En kort men välskriven situationsbild av musik och statyer i dag med anknytning till Ryssland.

Reply

Lämna en kommentar


Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.