Drömmar och mardrömmar på Balkanrutten

av Giancomo Sini

Knappt hade Kobane i februari hunnit fira 7-årsdagen för befrielsen från Islamiska staten, så började bomberna falla – denna gång turkiska sådana. I sju år har den italienske journalisten och fotografen Giacomo Sini bevakat kriget i och kring den autonoma regionen Rojava, och följt flyktingströmmen till Frankrike via Balkanrutten. Här följer hans bokslut över denna dokumentation.

Turkiska drönare och tung artillerield har under de senaste två åren nio gånger riktats mot befolkade delar av staden Kobane i Rojava. Under de senaste attackerna, 25 december 2021, dödades fem unga kurdiska aktivister samt en civil, och tolv personer skadades. Totalt dödades 11 civila i angreppen.

IS-attack mot fängelser

Kurdiska Amara som bor i den ekofeministiska byn Jinwar, som ligger i al-Hasakah-provinsen, beskriver hur den turkiska armén under de senaste fyra åren har utfört flera lufträder i områden som Autonoma administrationen av norra och östra Syrien (AANES, eller Rojava) kontrollerar.

– Vi blev rasande när det rapporterades om det senaste attentatet i Kobane, speciellt eftersom det verkade som att den var kopplad till misslyckandet av flera ISIS-attacker på fängelser i regionen som AANES kontrollerat, säger Amara.

Under slutet av oktober och tidigt i november försökte milismän från Islamiska staten oframgångsrikt angripa al-Sina’a-fängelset i al-Hasakah, där hundratals IS-medlemmar internerats. SDF, de syriska demokratiska styrkorna, lyckades ta operationens ledare till fånga.

Nya angrepp

– IS-krigare har under de senaste sex-sju månaderna lyckats etablera sig i i samhället i nordöstra Syrien, säger Berçen från Jinwar.

– De har byggt hus i närheten av fängelserna för att försöka frita andra medlemmar.

Mellan slutet av januari och början av februari utförde IS nya offensiver som var mycket mera organiserade än den senaste.

– De placerade en lastbil med sprängämnen framför ingången till al-Sina’a-fängelset och sprängde det. Andra lastbilar sprängdes också på gator i närheten för att hindra SDF från att försvara fängelset.

Berçen säger att attentatet utfördes av 300 utländska krigare.

Medan attentatet pågick tog fångarna kontroll över fängelset och tog 77 personer som gisslan, mest fängelsepersonal i form av -al-Hasakah–bor som arbetar för AANES.

– Människorna som tagits tillfånga samlades ihop och avrättades på det klassiska IS-viset, genom halshuggning, och sedan styckades kropparna, säger Berçan.

IS-attacker med stöd från Ankara

– Medan fängelset angreps attackerade en grupp jihadister en väg som förbinder Ain Issa med Manbij. Detta skedde också efter att Ankaras beväpnade styrkor bombat SDF-mål, säger Amara.

– Dådet var avsett att bereda vägen för nya attacker i området för att samla ihop de fritagna krigarna och föra dem till säkrare områden, också på Turkiets sida om gränsen.

Dessa offensiver har koordinerats på områden som ockuperas av eller står under Turkiets inflytande, med logistiskt stöd från Ankara, hävdar Berçan och Amara.

– Turkiet gjuter olja på elden genom att hjälpa jihadistgrupper. Man försöker även återuppliva IS-celler för att krossa det som vi skapade genom revolutionen 2011.

Under de senaste 7 månaderna har IS-medlemmar försökt övertyga befolkningen i gränsområdena mellan SDF och Turkiet att ge dem sitt stöd.

De av Turkiet kontrollerade områdena i Serekaniye och Girespi användes som korridorer för att skicka människor till al-Hasakah.

Enligt SDF är det viktigt att se att medan de själva kämpade mot ISIS attackerade turkiska styrkor från de ockuperade områdena en konvoj från Tel Tamirs militärråd, som skickades som förstärkning till al-Hasakah. Att attackerna mot Mambij och Tel Tamir skedde samtidigt som ISIS-offensiven mot fängelset är därmed fullständigt begripligt.

Mellan IS och Turkiet

Enligt nyhetsbyrån Hawar har Turkiet under de senaste sju åren fortsatt att bomba delar av Kobane och landsbygden öster och väster om staden. Attackerna mot Kobane under den senaste tiden sänder enligt AANES ett tydligt turkiskt budskap riktat mot staden som blivit en symbol för det kurdiska motståndet och segern över IS.

IS svarta fana vajade under flera månader mellan 2014 och 2015 över dessa områden nära gränsen till Turkiet, bland annat Kobane-distriktet.

Vid den tiden, då ISIS avancerade norrut, hade Turkiet stängt sina gränser vid Suruç. Tusentals människor befann sig mellan jihadisternas gevär och gränsens taggtråd.

Jasmina*, var en av dem. Hon flydde 2014 IS-våldet i sin hemstad Racca till Kobane, där hon och hennes familj erbjöds fristad. Nu har hon igen tvingats på flyende fot.

– När IS kom hit kunde jag inte tro att det var sant. Vi strömmade mot gränsen till Turkiet, men de som lyckades passera trängdes undan av turkisk militär. Det var hemskt, jag trodde att jag skulle dö vilket ögonblick som helst.

Efter några nätter ute vid gränsområdet öppnade Turkiet gränsen.

– Isis hann nästan ifatt oss. Om det inte var för det kurdiska motståndet och den hjälp vi fick av kurdiska, turkiska och internationella aktivister att komma över gränsen hade jihadisternas våld och Turkiets likgiltighet dödat oss.

Limbo vid gränsen

Inte alla flyktingar tog sig till turkiska gränsen. Vissa sökte sig längre norrut via den så kallade Balkanrutten. Efter en lång vandring genom Turkiet och Grekland stoppades mångas resa månader senare på gränsen till norra Makedonien, där de hälsades av ny taggtråd. Ännu en gång blev man tvungen att inrätta livet i improviserade tältläger, denna gång i den grekiska byn Idomeni.

Här, bland improviserade brasor och doften av bröd, oliver, dadlar och ris, rullas berättelserna om flykt ut.

Det är historier som Saifs*. Han är en 28-årig biolog med yazidisk härkomst. Jag träffade honom i den primitiva tältstaden en kall kväll, då han satt med benen i kors på en filt som donerats av UNHCR och visade sina medresenärer bilder av släktingar som tagits till fånga eller dödats av ISIS.

Här samsades han med mer än 10 000 flyktingar från Irak, Syrien, Iran och andra centralasiatiska länder. På grund av dålig uppkoppling var det svårt att hitta information om hur man skulle söka om asyl, så de flyende fastnade i ett limbo.

I trakter som denna, till exempel på gränsen mellan Bosnien och Kroatien, har en omfattande solidaritetsrörelse som stöder migranter vuxit fram. Området, där man minns den utdragna konfliten på 1990-talet, har nu tagit emot tusentals migranter som förgäves försöker ta sig in till Kroatien för att sedan ta sig vidare till Italien och Tyskland.

Den lilla bosniska staden Kladuša,
en timmes bilfärd från kroatiska Karlovac, inhyste mellan 2018 och 2019 mer än 1200 migranter. De bodde i självorganiserade tältstäder som de lokala myndigheterna lät stå kvar. De som skickades tillbaka av den kroatiska polisen när de försökte komma över gränsen sökte sin tillflykt där.

Tillsammans med internationella aktivister kunde den lokala befolkningen under en längre tid stöda migranterna, men sedan började myndigheterna sätta stopp för det.

En bosnisk aktivist, Adis, ser en längre linje i solidariteten:

– Vi var också flyktingar här i Bosnien. Vi vet vad det betyder.

Den sista anhalten

Även om det idag finns en mängd människor som fortsätter att försöka korsa den militariserade gränsen till fästning Europa, finns det också personer som efter åratal av vandring har tagit sig ända till norra Frankrike. De vita klipporna i Dover utgör för många en slutdestination på en oändlig rutt. Flera kilometer av motorvägen till hamnen omges av nät belagda med taggtråd. Den franska staden utgör med andra ord ett friluftsfängelse i Europa. Ett tusental försöker fortfarande sätta upp sina tält i skogarna. De lever långt från centrum, vid havet, med inhumana villkor. Migranter finner sig efter åratal av barriärer, flyktingläger och våld på den sista anhalten, en stad i det civiliserade Europa där borgmästaren förbjuder hjälp till flyktingar i stadskärnan.

Foto: Giacomo Sini
Översättning: Mio Lindman

* Namnen på personerna som intervjuats har anonymiserats.

Lämna en kommentar

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.