Striden om historien och rasismen – koloniseringen av Kalifornien

av Christian Forsberg

Koloniseringen av Amerika innebar under flera hundra år några av historiens värsta övergrepp mot urbefolkningar – som vi än i dag ser spåren av. Men även här finns nyansskillnader. Den katolska kyrkans kolonisering av Kalifornien skiljde sig radikalt från conquistadorernas etniska rensningar, skriver Christian Forsberg i sin andra del i serien om kolonialismen i Amerika.

Det började på medborgarcentret i San Francisco där stadshusets kupol är högre än på Kapitolium i Washington. Centrets stolthet är Pionjärmonumentet i brons som de amerikanska pionjärerna skapat 1894 vid tiden för den amerikanska renässansen.

När jag stod där för ett par år sedan kom en brandkår fram med en lyftkran och manskap i orangeröda skyddsvästar. De lyfte bort skulpturen av en hukande naken ursprungsinvånare från monumentet. Över honom står en missionär i en lång kåpa och pekar uppfordrande mot himlen.

Missionären symboliserar en katolsk franciskanmunk i en mörk mantel med en stor huva. Munkarna var de första spanska nybyggarna som grundade missionsstationer och ranchos med bostäder, odlingar och boskap längs den kaliforniska kusten. Franciskanerna omvände urfolken till kristendomen efter 10 000 år av lokala gudaläror.

Den kristna pionjärinsatsen på västkusten blev bortglömd men beundrades aktivt i slutet av 1800-talet. Därefter avslöjade antikolonialismen en skoningslös kolonisering och en brutal rasism som banade väg för en vit överhöghet och den amerikanska stormakten.

När brandkåren lyfter bort statyn av den hukande ursprungsinvånaren har några ropande urfolksaktivister samlats vid statyn. De sjunger, spelar på sina trummor och bränner salvia som en spirituell hyllning enligt sin urgamla tradition. Ursprungsfolken hade i decennier krävt att den hukande ”indianen” måste bort, som en rasistisk och kolonialistisk symbol över en förnedrad vilde.

– Dra ner den! Det gäller våra förfäder! skrek någon när brandkåren fäste linorna kring den sittande mannen.
– Mördare! Mördare! ropade andra när de sparkade och slog den resliga statyn över missionären.
– Vi bevittnar nog en stund i historien när San Francisco äntligen korrigerar den överslätade synen på misshandeln av ursprungsfolken förklarade Janeen Antoine för mej. Hon hör till lakotafolket, de västliga prärieindianerna bland siouxerna.

Ursprungsfolken fick en nyvunnen respekt när amerikanerna började angripa statyerna över de rasistiska krigshjältarna från USA:s djupa söder i det blodiga inbördeskriget i USA. Efter polismordet på afroamerikanen George Floyd i Mellanvästern fick Kalifornien uppleva en sommar av våldsamma revolter mot statyerna som ansågs symbolisera koloniseringen och rasismen på västkusten.

Huvudmålet för hatkampanjen var den spanska missionären Junípero Serra. En efter en fälldes bronsstatyerna av honom till marken, skändades i röd målfärg och halshöggs. Det skedde där han på 1700-talet hade grundat de första europeiska bosättningarna i Kalifornien, från San Diego till Monterey och San Francisco. Piedestalerna målades med slagord som Stolen Land och Decolonize. Den federala polismyndigheten FBI har därefter börjat undersöka om vandaliseringen av missionärerna i Santa Barbara, Carmel och andra städer handlar om hatbrott. De första åtalen har nu väckts. Åklagarmyndigheten i Marine County vid Golden Gate (sundet) säger att fem personer är åtalade för grov förstörelse. De kan få upp till tre års fängelse och böter på upp till 50 000 dollar. Hatbrottsanklagelsen har däremot förkastats.

Rasismen och humanismen

Den berättigade reaktionen mot folkmordet på de nordamerikanska urfolken har länge låtit vänta på sig. På den amerikanska östkusten hade ursprungsfolken blivit fördrivna och dödade av vita protestanter som puritaner och anglikaner. Slavägarna i de tretton kolonierna tog dessutom med sig den oförsonliga striden mellan protestanter och katoliker från England. Den präglar än idag motsättningen mellan de fundamentalistiska evangelikanerna och katolikerna bland minoriteter som de spansktalande och urfolken.

President Andrew Jackson var en reformerad presbyterian med etthundra slavar som skapade slavekonomin i sju delstater. Som armégeneral fördrev han de lokala urfolken för att ge plats åt vita nybyggare och slavägare som 1861 revolterade mot unionen i inbördeskriget. Det var en mycket lukrativ business att ta över urfolkens bosättningar. Jackson anses ha skapat sin tids största fastighetsbubbla med jorden och de nygrundade plantagerna när bomullspriset nådde nya rekordhöjder.

Presidentens rasåtskillnad kulminerade på 1830-talet när han genomförde en historisk tvångsförflyttning kallad ”Tårarnas väg”. Tiotusentals medlemmar av de fem indiannationerna cherokee, creek, chickasaw, choctaw och seminole fördrevs från sina bosättningar till slätterna väster om Mississippifloden. Tusentals personer dog under den flera år långa exilen av svält, sjukdomar och strider. De som gjorde motstånd sattes i koncentrationsläger.

På västkusten, däremot, drevs de franciskanska katolikerna inte av materiell vinning eller fastighetsköp. De var präglade av den humanistiska traditionen på Mallorca där redan grekerna, romarna och morerna hade skapat ett kulturcentrum som franciskanerna förnyade på 1200-talet. Junípero Serra var en franciskansk teolog från Palma de Mallorca som med sina gråbröder hade valt att leva ett disciplinerat liv i fattigdom i den nya världen för att nå Kristus.

Flera forskare har kunnat påvisa hur missionärerna på 1700-talet strävade efter en samverkan med de lokala folken i Kalifornien. De spanska conquistadorernas brutala guldjakt och blodiga krig i Latinamerika står i skarp kontrast till de spanska missionärernas kolonisering av Nordamerika. Pueblofolket i nuvarande New Mexico gjorde 1680 ett blodigt uppror mot spanjorerna när navajoerna och apacherna anföll dem med sina andalusiska hästar stulna av spanjorerna. En stor militärexpedition hade 1540 retirerat från legendomspunna Cibola med ”sju städer av guld” i New Mexico för att platsen helt enkelt inte existerade. Spanjorerna hade inga guldskatter att kämpa om i Nordamerika.

Historien förändrades drastiskt när guldrushen 1848 skapade det omtalade folkmordet på de nordamerikanska urfolken. De vita nybyggarnas våldsamma penningbegär ledde till att 150 000 personer miste livet på knappt tre decennier när jakten på rikedom och makt blev allt mer skoningslös.

Folkmordet

Ursprungsinvånarna tillintetgjordes när de vita protestanterna byggde järnvägen över kontinenten och strömmade in från östkusten. Den vita övermakten blev officiellt sanktionerad av guvernör Peter Burnett: ”Ett utrotningskrig mellan raserna kommer fortsättningsvis att utföras tills den indianska rasen blir utrotad”. Burnett var den första guvernören i Kalifornien efter att USA 1850 hade grundat den 31:sta delstaten efter anfallet mot Mexiko i USA:s första anfallskrig.

Samtidigt bröt den nya eliten sitt löfte att skydda urfolken och tvingade dem att avstå från alla rättigheter till sitt land liksom från rösträtten. Guvernören satsade frikostigt enorma summor på att beväpna de stridslystna nybyggarna så att de angrep urfolksbyarna, stal hästarna och dödade människorna. I praktiken massakrerades på guvernörens order 100 000 personer på två år.

Urfolken diskrimineras än idag i skolan, på arbetsmarknaden och i indianreservaten. De unga kvinnorna utsätts oftare än andra minoriteter för övergrepp och våldtäkter. En av de få vita politiker som passionerat har försvarat indianerna är den katolska justitieministern Robert Kennedy som på 1960-talet drev igenom de första lagarna om deras skolgång och boendemiljöer.

Den postkoloniala beskyllningen om monstruös tortyr, förslavning och utrotning av urbefolkningen genom den spanska koloniseringen av Kalifornien framstår som en ohistorisk överdrift. En liten beväpnad militärpost, presidio, fanns vid missionerna för att övervaka ordningen och förhindra en befarad rysk och brittisk infiltration. Liksom på östkusten drabbades urbefolkningen också på västkusten av kulturkrockar, sjukdomar och det extremt smittsamma viruset smittkoppor som dödade miljoner i Latinamerika.

Missionsstationen Capistrano ger historiskt belägg för koloniseringen. Den grundades 1776 söder om dagens Los Angeles samtidigt med USA:s självständighetsförklaring i Philadelphia. Capistrano blev på kort tid ett mönstersamhälle och en livskraftig hacienda med ett stort jordbruk och flera tiotusentals får, nötkreatur och hästar och även tusentals grisar och getter. Under Junípero Serras ledning planterade missionärerna 1779 här den första vinodlingen i Kalifornien som i vår tid står för 90 procent av vinproduktionen i USA.

Monterey söder om San Francisco blev i praktiken Kaliforniens första huvudstad med den första tidningen och offentliga skolan och det första offentliga biblioteket och tryckeriet när missionärerna också översatte de lokala språken. Broder Boscana gjorde den allra första kartläggningen av de lokala indianernas kultur hos juanenjo-indianerna med sin övergud Chinig-chinich.

Men i Monterey utmanades Kaliforniens missionsfader Serra av kommendanten Pedro Fages som var militärguvernör för det spanska Kalifornien. Fages var hänsynslös mot soldaterna som avskydde honom och missionsinvånarna var rädda för godtycket och soldaternas våldtäkter. Serra vände sig till den spanska kungens representant i Nya Spanien, vicekungen Antonio de Bucareli, för att lösa förvaltningskrisen. Trots svåra smärtor i vänster ben vandrade han till fots över 3 000 kilometer till vicekungen i Mexico City. Smärtorna hade uppstått när han decennier tidigare hade blivit infekterad av myggbett vid ankomsten från Europa.

Missionären som grundlagsfader

Vicekungen imponerades över de välgrundade kraven som Serra överräckte den 13 mars 1773. Det blev i praktiken en historisk rättighetsförklaring för urfolken i 32 punkter som garanterades av den spanska monarkin. Avtalet ses som en föregångare till de medborgerliga fri- och rättigheterna i The Bill of Rights som 1791 skrevs in i den amerikanska konstitutionen.

Militärguvernören blev avpolletterad och förflyttad till Mexiko. Missionärerna fick rätt att leda missionerna och vid behov förflytta soldater som agerat omoraliskt. Följande år kunde Serra ta in etthundra nya immigranter från Mexiko till Monterey, bland dem två läkare, tre smeder och två snickare där en del var åtföljda av hustru och barn.

Junípero Serra var i ord och gärning en förkämpe för de mänskliga rättigheterna på den nya kontinenten. När missionärerna i San Diego en sommar hade omvänt mångdubbelt fler urfolkspersoner, och även våldtäkter hade förekommit, anföll flera hundra kume-yaay-indianer kolonin hösten 1775. De brände helt ner den första missionsstationen i Kalifornien där några spanjorer och en av Serras missionsbröder dödades, men Serra stoppade arkebuseringen av urfolksrepresentanterna som hade gripits och dömts till döden.

”Låt mördaren leva så han kan bli frälst och få evigt liv. Det är vårt uppdrag här” skrev fader Serra till vicekungen. Serra blev en föregångare i kampen mot dödsstraffet i Amerika. ”Om indianerna kommer att döda mig, då bör de förlåtas” betonade han ofta.

Den katolska påven tog fasta på vittnesmålen. ”Junípero Serra är inte bara det första helgonet av spansk härkomst i det här landet. Han borde ses som en av grundlagsfäderna i Förenta staterna” sade Franciskus när han 2015 helgonförklarade den spanska missionären. Med den heligförklarade Serra legitimerade påven samtidigt miljoner spansktalande latinamerikaners språk och kultur. De här hispanics är USA:s största minoritet, varav två tredjedelar utgörs av mexikaner, som hör till de mest nedvärderade och diskriminerade medborgarna.

Under sitt besök i USA väckte Franciskus en påvefeber och i New York stod folk och grät på gatan när påvens kortege körde fram längs femte avenyn. I Washington överlade påven med president Obama och talade därefter som den första påven inför kongressen där flera republikaner bojkottade hans tal om klimatkrisen och inkomstklyftorna. Påven sökte också upp hemlösa, fångar och invandrare vilket väckte glåpord som ”slumpåven”.

Franciskus har blivit en katalysator i USA. Han är den första påven från Latinamerika där han präglades av befrielseteologin under diktaturerna på 1960-talet. Påvens föredöme är den helige Franciskus av Assisi som stod på de fattigas sida och hyllade fåglarna, djuren och naturen. Påven har tagit parti för världens flyktingar och han besökte i fjol den historiska staden Ur i Irak där profeten Abraham enligt mytologin föddes som en patriark för både kristna, muslimer och judar.

Katolikerna i USA har påverkats av Europa, allt sedan anglosaxarna började utmana katolikerna efter att Henrik VIII bröt med påven för sina skilsmässor. Klyftan fördjupades av miljoner fattiga katoliker som flydde potatispesten på Irland, liksom av katolikerna från Italien, Polen och övriga Östeuropa. John F. Kennedy var den första katolska presidenten som gick förbi protestanterna och banade väg för dagens katolska ledare som president Joe Biden, talman Nancy Pelosi och chefsdomaren John Roberts i högsta domstolen.

Offensiv mot den nya Vatikanen

Den katolska kyrkan med 70 miljoner anhängare i USA är helt tudelad mellan republikaner och demokrater, där vita katoliker väljer Trump och de etniska minoriteterna Biden. Av de vita protestanter som kallas fundamentalistiska evangelikaner röstade hela 80 procent senast på högerns Trump som också stöddes av en majoritet av de konservativa katolikerna. De spansktalande katolikerna röstade däremot till 70 procent på liberalernas Biden, liksom även en klar majoritet av de svarta väljarna och många muslimer.

När den republikanska högern söker revansch i Washington går den samtidigt till offensiv mot påven och Vatikanen, i linje med den anglosaxiska katolicismen som föraktar hela den latinamerikanska världen. Offensiven sköts av konservativa katoliker, superrika lekmän och av konservativa protestanter som talar för finansiell framgång med ”prosperity theology ”. Där ingår valda konservativa biskopar och Pro-Life aktivister som Donald Trump, även om han stod för hela tretton dödsdomar under sina sista månader vid makten.

”Det är känt sedan en lång tid att de konservativa katolikerna i USA står för en förmögen lobbygrupp som finansierar Vatikanen aktivare än den tyska lobbyn som är mera känd för det” säger den franska veteranjournalisten Nicolas Senèze som har skrivit boken Hur Amerika ville ändra på påven.

”Den konservativa katolska USA-lobbyn driver en vision som är mycket liberal på det ekonomiska planet men mycket moralistisk och antagonistisk till den vision Franciskus driver”, säger Senèze. Han tillägger att påven inte låter sig bli styrd av den finansiella utpressningen. Men samtidigt satsar USA-lobbyn miljoner dollar varje år på Vatikanen och på att hitta oppositionella kardinaler inför ett kommande kyrkomöte som kunde torpedera det socialt progressiva Andra Vatikankonciliet på 1960-talet.

En nyckelperson i attacken mot påven är Vatikanens ambassadör i Washington. Den Heliga stolens nuntie Carlo Maria Viganó har länge motarbetat och förvrängt Franciskus sociala budskap och rättskänsla vilket också har skadat synen på missionärerna. Som nybliven ärkebiskop fortsätter Viganó att också utnyttja offren för sexuella övergrepp för att diskreditera påven som tvärtom har motarbetat övergreppen och pedofilin allt sedan han tillträdde 2013.

Sagt och gjort. I höstas förnyade Franciskus den kanoniska rätten med helt nya regler för att bestraffa präster och lekmän som har befunnits skyldiga till sexuella övergrepp mot barn, unga eller vuxna. Den katolska kyrkan låter inte längre nåd gå före rätt när de skyldiga bötfälls eller avskedas utan diskretion. Reformen har utformats under ett decennium av jurister både inom den kanoniska rätten och den civila straffrätten och den trädde i kraft den 8 december 2021, högtiden för Jungfru Marias syndfrihet, den obefläckade avlelsen.

Den allmänna referensramen för koloniseringen är de övergrepp som begåtts mot urbefolkningen i Amerika, och jag förstår att min analys kan väcka mothugg. På 1700-talet representerade ändå koloniseringen helt andra saker. Koloniseringen av Kalifornien genomfördes inte av conquistadorerna utan av den mest humanistiska traditionen inom katolicismen, de självuppoffrande franciskanerna. Jag inser också att någon kan protestera mot mitt ”bevis” om den unika nya påven och hans katolska humanism. Han knyter ändå an till just Serra och till befrielseteologin i Latinamerika där vänstern hade fördjupat demokratin. Det reformerade den latinamerikanska kyrkan och slutligen också Vatikanen.

 

Foto: Wikimedia commons, Junipero Serra (staty)

Lämna en kommentar


Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.