Arbetsrätten försvagas i krigets Ukraina

av Rasmus Canbäck

Mitt under Rysslands bombningar av Ukraina genomför Ukraina arbetsrättsreformer, något som belastar dem som reparerar infrastrukturen ytterligare. Fackförbund och  arbetsrättsjurister kritiserar regeringen kraftigt, men kan samtidigt inget göra mot utvecklingen. Ny Tid rapporterar från Kiev. 

 

 det blå skenet från räddningspersonalens virvlande lampor står en kvinna nedanför sitt hem. Hon är invirad i en tjock filt som någon lagt om henne. Vintern står för dörren, men förmodligen inger den omfamnande filten en känsla av trygghet. En trygghet som försvann bara ett par timmar tidigare när den ryska roboten slog ner i hennes hem.

Kvinnan ser på när män i gulgröna västar drar fram selar från en av bilarna. En av männen säger något diffust till den andra och så går de in mot byggnaden. Ja, eller det som är kvar av den. 

Den ryska roboten träffade rakt på bostadshuset i centrala Kiev och lämnade ett tomrum efter sig. Några grannar som står ute på gatan börjar argumentera om det var på andra eller tredje våningen i det fem våningar höga bostadshuset som roboten träffade. ”Det var en ren träff”, säger en av dem. ”De höga husen runtomkring brukar ta smällen”. 

De senaste attackerna skiljde sig åt från vårens och sommarens attacker genom att vara riktade över hela landet. En tredjedel av Ukrainas elinfrastruktur slogs ut på en dag.

Det är den 16 november och för några timmar sedan började flyglarmet tjuta över hela staden. Först brydde sig ingen. Sedan riktades blickarna mot himlen. Två robotar tog sig igenom antirobotsystemen trots att de under krigets gång blivit alltmer effektiva. En slog ner på denna plats. En annan ett par hundra meter bort.

Kievbon Vladyslav Skiintan kände igen bilderna på huset.

– Jag sade till min fästmö, ”se, det är ju där vi bodde”. Det är därför vi är här nu. Det känns surrealistiskt. När kriget började bodde vi ju här och flyttade härifrån helt nyligen, säger han.

Fästmön Valeria står bredvid. De tittar upp mot huset och försöker ta in vad som händer. Männen i västarna ropar lågmält till varandra. De har gjort det här förut. 

 

En lång och kall vinter väntar

Efter varje större ukrainsk framgång i kriget mot Ryssland återkommer robotattackerna. Det har ukrainarna lärt sig. Först sprängdes delar av Kertj–bron som förbinder Krimhalvön med det ryska fastlandet (ansvaret för sprängningen är inte fastställt). Ett par dagar senare, den 10 oktober, föll robotarna över hela Ukraina.

De senaste attackerna skiljde sig åt från vårens och sommarens attacker genom att vara riktade över hela landet. En tredjedel av Ukrainas elinfrastruktur slogs ut på en dag. Ukrainas president Volodomyr Zelenskyj förstod genast allvaret och uppmanade de nästan åtta miljoner ukrainare som befinner sig på flykt utanför landet att inte återvända förrän efter vintern. Detta trots att Zelenskyj upprepade gånger betonat vikten av att alla ska återvända.

Budskapet var att det kommer bli en lång och kall vinter.

Attackerna den 16 november kom en vecka efter att den ryska armén retirerat från staden Cherson i södra Ukraina. Återigen riktades de dryga hundratalet robotarna mot kraftnätet.

Strömavbrotten som stora delar av landet lärt sig leva med blev därefter fler. Samma dag stängdes all elektricitet av i Kiev. Det schema över avstängningar som alla Kievbor har i sina mobiltelefoner var inte längre relevant.

De lokala myndigheterna hade kort dessförinnan meddelat att elnätverket, om inget händer, skulle vara reparerat till nyår. Lagom till den ukrainska julen i början på januari.

Utmaningarna med att reparera elnäten är flera. Förutom det uppenbara faktumet att Rysslands robotattacker riktar sig mot kritisk infrastruktur så saknas det både resurser, kunskap och personal. 

Nästan åtta miljoner människor är på flykt utanför landet och lika många inom landet. Världsbanken räknar med att den ukrainska ekonomin devalveras med en tredjedel till årsskiftet och likaså har arbetslösheten skjutit i höjden. Innan kriget låg den på cirka 10 procent. Idag är den tredubblad. 

Bland elektriker och reparatörer är resursbristen ojämn över hela landet. I staden Charkiv, som är hårt ansatt av kriget, saknas 20 procent av arbetsstyrkan. I provinserna är siffran ännu högre. I områden som fortfarande är i krig, där elektriciteten stundom är helt avstängd, krävs det dessutom besvärliga tillstånd för att få tillträde till. I samma områden är det inte ovanligt med inlandstemperaturer på tjugo minusgrader.  

George Sandul kritiserar politikerna för att ha tagit tillfället i akt att
reformera arbetsrättslagarna. ”De är nyliberala”, säger han. Foto: Rasmus Canbäck

Kriget försvagar arbetsrätten

De försämrade arbetsvillkoren för elektrikerna beror dock inte endast på att det är krig. Det berättar arbetsrättsjuristen George Sandul på sitt kontor i Kiev. Ja, om man kan kalla det för ett kontor. 

Sedan kriget började har det gjorts om till lagerlokal för nödvändig utrustning som skickas till fronten. Allt från filtar till läderkängor och skyddshjälmar ligger i lådor och på hyllor över kontoret. Det som tidigare var ordnade kontorslokaler med datorskärmar på skrivbord har nu blivit en sambandscentral. 

– Du får ursäkta röran, skrattar George. Vi ligger ganska nära tågstationen och fackrörelsens krisinsatser tyckte att våra lokaler var utmärkta för att förvara deras saker. Så nu arbetar vi i stället där vi får plats. 

Han har under flera år arbetat med enskilda arbetsrättsjuridiska ärenden inom framför allt tung industri, exempelvis med påverkansarbete för att skydda och stärka arbetsrätten i Ukraina. Kriget, menar George, har öppnat dörrarna för att kraftigt försvaga den.

– Det har funnits en vilja från en grupp parlamentariker under längre tid att reformera arbetsrätten. Man har kallat den för en kvarleva från det gamla Sovjet. Problemet är att det man ersätter den med är helt åt skogen, säger han.

Han resonerar att utebliven strejkrätt till följd av krigslagarna möjliggjort att protesterna kvävts.

– Krigslagarna, möjligen är det helt korrekt, gör att vi inom den fackliga rörelsen inte kunnat använda vårt viktigaste verktyg: strejkrätten och demonstrationsrätten. På så vis lyckades man i mars rösta igenom de nya lagarna.

 

Vad innebär lagarna?

– Parlamentet röstade i mars för en lag som tillåter att arbetsveckan utökas till 60 timmar. Men i juli antogs en lag som tillåter en sådan ökning endast på företag som arbetar med kritisk infrastruktur – såsom elanläggningar. Man säger att detta gäller under krigslagarna, men samtidigt finns en klausul om att utreda en permanent implementering, säger han.

Vidare innebär lagarna att företagen ges rätt att avskeda människor som lämnat landet, utan att de har något ansvar att ersätta dem med ny personal. Med andra ord: arbetsbördan är densamma, även om det är färre människor som arbetar. 

– Låt oss säga att tre personer jobbar 120 timmar på en vecka. 40 timmar per person. När en av dem avskedas för att han lämnat landet fördelas de 120 timmarna om på två istället för tre personer – och utan att vare sig löne- eller anställningsvillkor justeras. Visst påverkar det arbetsmiljön och antalet arbetsplatsolyckor ökar, berättar George.

 

”Mat utan ljus”

FN:s ekonomiska kommission för Europa, ECE, varnade i början av kriget för att arbetsolyckor skulle öka även på grund av kriget. Särskilt utsatt förutspådde man att energisektorn skulle vara. Inte minst det omtalade kärnkraftverket i Zaporizjzja, men även arbetet för reparatörer och elektriker som arbetar i skarpt läge. Erfarenheten från andra krig visar att personal som arbetar i krisdrabbade miljöer har ökad stressnivå och väsentligt mer utsatta arbetsvillkor.

Den 22 november fortsatte robotattackerna mot kritisk infrastruktur i Ukraina. Efter dem meddelande energiministern German Galusjtjenko, som sedan maj sitter i landets säkerhetsråd, att ytterligare en tredjedel av kraftledningarna slagits ut.

Han menar att Ryssland vet precis vad de håller på med. 

– Alla drönare som de använder, alla robotar – allt har kraftnätverket som måltavla. De har en sorts karta som militären använder sig av, var man ska sikta. Om de missar målet en dag, så fortsätter anfallen dag efter dag.

I Kiev fortsätter strömavbrotten som i början på november var mellan fem och sju timmar per dag. Efter förstörelsen av ytterligare elförsörjning har timmarna utökats. På barer och caféer har de brinnande vaxljusen blivit en symbol, liksom att varje restaurang har en meny som heter ”mat utan ljus”. Likaså stiger försäljningen av dieselgeneratorer i höjden till den grad att det finns fler beställningar än vad tullen klarar av att registrera.

Ukrainska försvarsministeriet menar att en av robotarna som träffade Kiev hade kapacitet att bära kärnvapen.
Foto: Rasmus Canbäck

Kriget kan slå ner var som helst

Kvinnan med filten på gatan, som har sett sin bostad förstöras, ser på när männen i de gulgröna västarna slutligen får ut resterna av den sprängda roboten. De behövs flera personer för att med gemensamma krafter släpa ut resterna ur byggnaden. När roboten väl är ute på gatan kommer en sjukvårdsarbetare fram till henne. Hon följer med honom till ambulansen som kört fram och får hjälp in i den.

Hon ville se vad som förstörde hennes hem innan hon följde med dem. 

Vladyslav Skiintan fattar sin fästmös hand. Han säger något om att livet i Kiev i regel har känts normalt den senaste tiden. Att påminnas om att kriget kan slå ner precis invid honom är smärtsamt.

– Jag hoppas att världen förstår att det här fortsätter för oss varje dag. Varje sekund. Varje minut. Jag hoppas att världen förstår att terrorn från Ryssland plågar oss.

 

Foto: Rasmus Canbäck 

Lämna en kommentar


Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.