Skriva poesi med två händer 

av Roland Ingelin

Skulle ditt diktande må bra av en rad kreativa knuffar, något som motiverar dig att ideligen dra ut den lyriska klingan ur skidan – något i stil med en poesiutmaning? I så fall har jag ett förslag: bilda en facebookgrupp för poeter, läs några dikter och reagera­ genom att skriva egna. Upprepa i 90 dagar. I bästa fall kan leken leda till en bok. Och bok blev det, för Peter Nyberg (f. 1974) och Camilla­ Mollung (f. 1972) som samsas om utrymmet i Ett innerligt sätt att förintas / Wittgensteins brorsas högra hand. 

Poesiutmaningens upphovsman Peter ­Nyberg är också grundaren till tidskriften ­Populär Poesi samt författare till ett dussin böcker inom genren poesi och essäistik. Camilla Mollung har bakgrund i bildkonst och Wittgensteins brorsas högra hand är hennes välkomna poesidebut. 

Som filosofistudent är jag obligatoriskt bekant med Ludwig Wittgenstein, men brodern Paul kände jag tills nu inte till. ”Wittgensteins brorsa var konsertpianist / efter att han förlorat höger hand / i kriget / efter att Ludwig påpekat / Det enda som återstår är väl att ta livet av sig?” Så inleder Mollung dikten ­”Resiliens”, en av de femtio i hennes halva av vändboken. 

Jag tuggar på ordet … resiliens … motståndskraft. Mollung varvar det förflutna med nuet på ett tematiskt sammanhållande sätt. Flera av dikterna porträtterar tillvaron av att vara hårt ansatt av vardagslivets krig – mormor som aldrig fick skriva med vänster hand eller ett nutida diktjag som tvingas vara en ”doer sapiens” i ruljanslivets bök och stök. 

Infekterade far och dotter-relationer och näsknäpp åt män gör sig ställvis synliga. ”Jag tänker inte räkna upp alla / män / som suttit och vilat i stillsam tanke under ett träd / vilka kvinnor / som vilat under ett träd är inte lika känt”. Diktjaget talar med rösten hos en omtyckbar underdog, som dock inte låter sig kuvas till tystnad. Förmågan att hävda sig genom skapandet återstår, om så bara med en hand – mästerligt såsom konsertpianisten i filosofens skugga. 

I Ett innerligt sätt att förintas intar Nyberg en filosofisk outsiderposition och en jämförelsevis mer melankolisk ton. Bokhalvan på knappt femtio sidor består av tre diktsviter, där dikt­jaget stretar mellan ensamhet och självsamhet. ”Jag förbereder ett liv som ensam. / Mycket intresserar mig men / inte människor”,­ idisslar­ jaget som ”längtar att sitta på tåg / ensam bland främlingar i en värld / som inte sträcker sig längre än mitt huvud”.

Bägge poeter begagnar frodigt motiv ur naturen. Nyberg begrundar först tillvaron i fiskemiljö, därutöver omfattar floran och faunan allt från kadaver till tomater, och går i land med att kontrastera naturens plikter med mänsklighetens grymhet. Erkännes, sviterna är tämligen tunga att inmundiga. Texten matar på i prosalyrisk form tills boken kulminerar i krigsscener – skrivna före Ukrainainvasionen, likväl är det dit mina tankar vandrar. 

Författarna skriver existentiellt, på olika sätt och vackert i sin egen rätt, och framhäver också varandras pärlor och skönhetsfel. Jag ser gärna fler dubbelböcker i framtiden. Och poesi­utmaningar – vilket ypperligt sätt att leva poesi av flera händer.

 

 

Peter Nyberg & Camilla Mollung:
Ett innerligt sätt att förintas / Wittgensteins brorsas högra hand.
Magnus Grehn förlag, 2022.

Lämna en kommentar