Drömmen om ett enat Cypern 

869

Sedan 1974 har Cypern varit kluvet i två delar. Många drömmer ändå om en framtid där folkgrupperna kunde närma sig varandra.

 

Från garagets tak kan man se havet. Garaget ligger på gatan Farmagusta i Derýneia, Cypern. Checkpointen mellan den grekcypriotiska och den turkcypriotiska delen ligger bara 200 meter bort, och till staden Farmagusta är det bara några kilometer. Irene Antoniou, 28, förklarar att gränsövergången ändå är mera komplicerad än man tror. 

– Det är inte som i Nicosia, ingen passerar checkpointen bara för att ta en kaffe med en kompis. Som överallt i Cypern åker man söderut för att arbeta, norrut för att shoppa. 

 

Med solidaritet i sikte

Garagets verksamhet drogs igång för några år sedan, med en handräckning från FN och kommunen. 

– Garaget erbjuder en plats för olika typer av aktiviteter där målet är solidaritet mellan grupper, vi samarbetar tätt med andra organisationer, som ungdomsförbundet i Farmagusta, säger Antoniou. 

Ali Furkan Çetiner, 27, är en av de aktiva inom ungdomsförbundet. 

– Vi försöker stärka banden mellan unga som bor på båda sidor om den gröna linjen. 

De cypriotiska myndigheterna gör vad de kan för att få projekt som strävar efter samarbete mellan folkgrupperna att falna, menar Antoniou. 

– Verksamheten varken uppmuntras eller förhindras. Sådana projekt är formellt tillåtna men det gör dem ju inte möjliga att genomföra i praktiken. 

 

Den gröna linjen

Befolkningen på ön har levt åtskild ända sedan 1974, då en statskupp orkestrerad av Atens fascistiska junta ägde rum. Efter statskuppen följde en turkisk militär invasion. Landet består fortfarande av två enheter. I söder ligger Republiken Cypern, som är medlem i EU även om den står utanför Schengen. I norr finns Turkiska republiken Nordcypern, en turkisk republik som erkänns endast av Turkiet och som av Republiken Cypern betraktas som ockuperat territorium. 

Uppdelningen sammanfaller med den så kallade gröna linjen som år 1963 fastställdes av Storbritannien. En buffertzon som patrulleras av FN:s fredsbevarande styrkor har upprättats längs den 184 kilometer långa gränsen och denna zon finns kvar ännu idag. 

 

Att närma sig varandra genom språket

Det gamla lyxhotellet Ledra Palace, med en fasad som fortfarande bär spår av artilleri, dominerar huvudstadens buffertzon som omges på varsin sida av checkpoints, blått och vitt på en sida, rött och vitt på den andra. På motsatt sida om gatan, i medborgarhuset Home for Cooperation, väntar bartendern Salih Toksöz, 25, på att hans skift ska börja. 

– Det är absurt att vi cyprioter talar engelska sinsemellan , säger han med ett litet leende.

– Vanligen försöker man inte ens lära sig den andra gruppens språk, men för oss handlar det om mer än språk; att lära sig varandras modersmål är ett sätt att föra grupperna närmare varandra. 

Med ”oss” avser han Samfundet för tvåspråkighet i Cypern, grundat år 2019, där Toksöz är en aktiv medlem. 

Relationen till det andra språket beror ändå på vilken generation man tillhör. 

– Min farfar talar köksgrekiska, han kan talspråket, men han kan varken läsa eller skriva språket. Genom att lära sig språk kan barn få kontakt med en annan verklighet; när de umgås med andra blir de genast vänner även om de talar olika språk. 

 

Sjungande solidaritet

I den stora salen i krogen Pentelis, som ligger i byn Pelathousa, arrangeras en festival för fredlig samvaro mellan turk- och grekcyprioter. En kör med ett uttalat fredsbudskap uppträder. Körens medlemmar är mellan 60 och 75 år gamla, de tillhör den generation som har upplevt kriget. 

– Vår kör är ett av de äldsta ännu aktiva initiativen för fredlig samlevnad, förklarar Kostis Kiranides, 71, en av körens grundande medlemmar. 

I 25 år har kören fört människor samman genom att uppträda med sånger på grekiska och turkiska, och på så vis har den förkroppsligat ett konkret fredsbudskap. 

– Jag gick med i kören år 2006, säger körens solist Christalla Tsiakli. Jag hade upplevt några konserter och jag ville lära känna fler turkcyprioter Och så älskar jag också att sjunga!

Tsiakli var 15 år gammal den 14 augusti 1974, då hon deporterades från sin hemby Palekythro. Hon minns hur hemsk bussresan var.

– När vi åkte genom en av byarna blev vi omringade av soldater som försökte slå människor med stenar och käppar. Det var tur att chauffören lyckades köra vidare.

Genom kören träffade Tsiakli en av dem som försökte attackera bussen den dagen. 

– Jag frågade honom: ‘Varför?’. Han svarade: ‘De sade åt oss att alla greker är dåliga människor’.

Den här typen av propaganda lever kvar i samhället, säger Kiranides. 

– När jag berättade för min brorson att jag sjunger i den här kören, vet du vad han sa? ‘Gå inte dit, de kan döda dig!’ I skolan uppfostras de unga ännu till att hata, att hata turkarna. Nationalismen är fortfarande förhärskande, men om vi slutar träffa varandra kommer de att ta tillfället i akt och stänga gränsen för gott, och de kommer också att göra livet surt för migranter och asylsökande.

En högrest äldre man med långt, svart hår dansar leende med en mycket yngre dam.

– Jag har två pappor, en biologisk och sen Andreas, min Süt Babam (”mjölkpappa”), säger kvinnan, Birgül Kılıç, och kastar en blick på mannen som hon dansar med.

Mjölkpappa? Andreas Efstathiou föddes i en grekisktalande familj. Han var soldat under kriget år 1974. Han minns hur han levererade laktosfri mjölk till ett barn i norr som behövde det och som inte fanns att få på territoriet som Turkiet kontrollerade.

– Barnets far, en turkisk soldat, kom emot oss. De andra höll på att skjuta honom! Jag stoppade dem. Han var desperat, han bad oss om mjölk till sin baby och jag sprang och hämtade den. Det var farligt, men man måste göra det som är gott. 

Många oroar sig för att vi rör oss mot fördjupad delning, och att migranter används som en förevändning. 

Fördjupas klyftan mellan södra och norra Cypern?

Högkvarteret för FN:s fredsbevarande styrkor i Pyla spelar en viktig roll, förklarar Therapoulla Kalatha, som arbetar inom den civila personalen. Pyla klarade sig någorlunda genom kriget och har stått under FN:s kontroll sedan 1964. Staden ligger nära det brittiska suveräna området, som alltid har varit tillgängligt för båda sidor. Detta förklarar varför Pyla i decennier har fungerat som en informell mötesplats och genomfartsled, men framför allt har smugglingen frodats där. 

I ett sådant läge blir samarbetsprojekt viktiga. 

– Nästan alla sådana initiativ får stöd av FN, men viljan att skapa fred mellan de två grupperna kunde skönjas i vårt samhället från dag ett efter kriget. FN äntrade scenen först senare. 

Giulia Bosco leder FN:s polisenhet i Pyla. Hon kommenterar byggandet av barriärer längs den gröna linjen som initierats av myndigheterna i Republiken Cypern. 

– Vi är medvetna om att det finns problem, men vi anser inte att isoleringen mellan den södra och den norra sidan har fördjupats. 

Republiken Cypern har inte tidigare upprättat någon barriär längs den gröna linjen och har inte heller betraktat det som gränsen mellan två stater. Man har snarare ansett att gränsen löper längs det område som i praktiken står under republikens kontroll. Sedan 2021 har myndigheterna börjat placera taggtråd längs gränsen och berättigat det med att man vill sätta stopp för illegal invandring. Man har förhandlat med Israel om att tillämpa ny teknik i övervakningen. 

– Att betrakta den gröna linjen som ”en yttre gräns” är ett helt nytt sätt att resonera i Cypern, säger Corina Drousiotou, 46, koordinator i Cyperns flyktingråd, som är en oberoende ideell organisation. 

– Många oroar sig för att vi rör oss mot fördjupad delning, och att migranter används som en förevändning. 

Hur det än är med den saken är delningen en angelägenhet som berör alla. Den cypriotiska dagstidningen Politis rapporterade nyligen att taggtråd som installerats på orterna Akaki och Peristerona produceras av ett företag med grekiska rötter, men med tillverkningen i Turkiet. 

Minoriteter av många slag

Den unga generationen i norr, som upplever en stark isolering, tillhör dem som påverkas mest av den polariserande politiken.

– Den största utmaningen i Farmagusta är att hålla människor kvar: många åker iväg, utomlands eller för att jobba i Nicosia. Det finns inga förutsättningar att skapa sociala band, förklarar Çetiner från ungdomsförbundet i Farmagusta. 

Detta är också varför det är viktigt att föra fram ett annat perspektiv.

– Vi anser att det är bättre att det finns samarbete mellan olika folkgrupper, inte bara mellan turk- och grekcyprioter, säger Mustafa Öngün, som vill påminna om de brokiga minoriteterna som historiskt har haft en stark närvaro i Cypern, såsom armenier och libanesiska maroniter. Det handlar också om att nya migrantgrupper är här för att stanna. 

– Enligt en studie som ett lärarfackförbund gjort talar endast femtio procent av eleverna i grundskolan turkiska. 

I en av de små byggnaderna på det gamla lyxhotellet Ledra palaces gård håller en språkbadsworkshop på att avslutas. Deltagarna är alla unga. 

– Bara att lära sig alfabetet är ett stort steg, säger en person som deltar i Grekiska för nybörjare. Skratten ljuder. Nu börjar en workshop som går ut på tankeutbyte och debatt. ”Träffarna möjliggör umgänge som just nu inte så ofta äger rum i vardagen. Workshopparna är för dem som vill vitalisera buffertzonen och skaka liv i drömmen om ett Cypern utan gränser.” Diskussionen är öppen. 

 

Foto: Giacomo Sini