Tema: Medborgarskap

Vi ställde fem riksdagsvalskandidater två frågor om temat i detta nummer av Ny Tid.

av Janne Wass

1. Vad tänker du på då du läser ordet ”medborgarskap”? 

2. Borde processen för att få finländskt medborgarskap reformeras under kommande mandatperiod, i så fall hur? 

 

 

Maria Ohisalo, De Gröna
(Helsingfors valkrets)

1. Ordet medborgarskap för tankarna till delaktighet i samhället, och vissa rättigheter och skyldigheter som medborgarskapet medför. Å andra sidan bor det också många människor i Finland som inte har finskt medborgarskap. Medborgarskap får inte vara ett medel för utanförskap och diskriminering.

2. Processen bör inte göras svårare för sökanden än den är nu. Tvärtom bör vi fundera över hur kriterierna för medborgarskap lever i tiden. Till exempel kan det aktuella språktestet bli ett orimligt problem för en medborgarskapssökande som lider av inlärningssvårigheter.

 

Harri Moisio, Vänsterförbundet
(Vasa valkrets)

1. Jag har vuxit upp i 70-talsvänstern, och den tiden präglades av vänskap mellan folken och solidaritetsrörelser. Kungstanken var en värld utan gränser, som baserade sig på folkens och arbetarnas gemensamma front och idealet om världsfred. Att dela upp människor i vi och dem har alltid känts motbjudande, och leder ofta till nationalistiskt tänkande. 

När jag återvände till politiken i början av 2000-talet märkte jag att det skett en förändring också inom Vänsterförbundet då det gällde internationell solidaritet. Speciellt inom fackvänstern fanns det många som var rädda för invandringen. Det var sorgligt. Det stöddes inte av partiets officiella linje, men många ”vanliga” arbetare fann ändå ett nytt politiskt hem bland Sannfinländarna. 

2. Det borde göras enklare att få medborgarskap, speciellt med tanke på att vi har brist på arbetskraft och borde locka utbildat folk till landet. Ett stort steg skulle vara att uppdatera utbildning och kunnande som införskaffats utomlands till det finländska arbetsfältet. Det här gäller speciellt frågan om språkkunskaper. Många yrken går att utföra utan språkkunskaper – dessutom kan man i alla branscher införa språkkurser där en åtminstone skulle lära sig fackterminologin. Det behövs ett mer solidariskt grepp i medborgarskapsansökan, och i bästa fall leder det till att vi kan binda kunniga människor till Finland, som kan hjälpa till att bygga framtidens finländska samhälle. 

 

Marianne Canth, Djurrättspartiet
(Nylands valkrets)

1. Det är något jag inte funderar på så mycket, i och med att det är ett privilegium jag har haft sedan födseln. Ordet ”medborgarskap” för mina tankar till rättigheter, ansvar, trygghet, att höra till något, social integration…

2. Jag har jobbat med asylsökande på flyktingförläggning och senare inom vuxensocialarbete med invandrare. Jag är inte hemskt insatt i processen för att få finländskt medborgarskap, annat än vad jag observerat i arbete med mina klienter. 

Jag upplever att villkoren för språkkunskaper och försörjning har varit de som mest sätter käppar i hjulen. Jag förstår kraven, men samtidigt vet jag hur integrationsprogrammet kan variera beroende på var man bor. I större städer kan utbudet av till exempel språkkurser vara större, då de på mindre orter är färre. Kommunerna är tvungna att konkurrensutsätta de tjänsteleverantörer som erbjuder integrationsutbildning. Lågt pris betyder sällan bra kvalitet, speciellt inom den sociala sektorn. Jag tänker att om en människa har bott i Finland i över 10 år, jobbar heltid men fortfarande inte har tillräckliga språkkunskaper, så fungerar integrationsprocessen inte som den borde. 

 

Eva Tawasoli, De gröna
(Nylands valkrets)

1. Ordet medborgarskap får mig i första hand att tänka på dess juridiska definition ur det finländska samhällets synvinkel. I och med medborgarskapet har individen lika rättigheter och skyldigheter som andra medborgare och statsgaranterat rättsskydd och rätt till säkerhet. För en invandrare som mig är medborgarskapet liksom ett identitetskriterium och ett bevis på lyckad integration i det finländska samhället. 

2. Jag anser att definitionen på och tillgången till medborgarskap är rätt bra för tillfället och att inga större förändringar behövs. Kraven för att få medborgarskap är rätt stränga och man kan också förlora sitt medborgarskap. Jag har själv som invandrare gått igenom medborgarskapsprocessen och upplevde den som rättvis och tydlig. 

Smärre förtydliganden i medborgarskapsprocessen har föreslagits under Sanna Marins regeringsperiod, och om de går igenom, anser jag att processerna inte behöver några större uppdateringar. 

 

Oscar Byman
SFP (Egentliga Finlands valkrets)

1. Jag upplever ”medborgarskap” främst som en juridisk term. Ett avtal mellan två parter som innehåller olika rätt- och skyldigheter, som exempelvis rättigheten att rösta i val och skyldigheten att följa vår lagstiftning.

2. Jag är inte medveten om något problem med nuvarande system, men det som är viktigt är att det blir lättare att komma till Finland och jobba. Vi är i stort behov av internationellt kunnande och måste lösa våra strukturella problem på arbetsmarknaden så att vi bättre kan ta tillvara kompetensen hos arbetstagare med utländsk bakgrund. Behovsprövningen borde slopas och det ska vara lätt att få uppehållstillstånd för studier och jobb. I det rådande säkerhetspolitiska läget får vi dock inte vara blåögda för orsakerna till att ansöka om medborgarskap i Finland, med hänvisning till exempelvis diskussionen kring ryska fastighetsköp nära militärstrategiska ställen.

Lämna en kommentar


Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.