Trots att statsminister Sanna Marin inte själv varit högljudd i fråga om feministiska frågor, får hennes regering gott jämställdhetsbetyg av forskare. Med en blåbrun regering kan det dock bli tunt med nya landvinningar.
Hanna Ylöstalo, som forskar i finsk jämställdhetspolitik, säger att det i Finland inte talas om feministisk politik när det kommer till regeringspolitik, utan om jämställdhetspolitik.
Under de senaste tjugo åren har regeringen haft en jämställdhetspolitik baserad på en handlingsplan för jämställdhet.
Här finns jämställdhetsmål inom utbildningsområdet och arbetslivet alltid med. Men varje regering har också sina egna mål.
– Den nuvarande regeringen har en väldigt ambitiös politik för jämställdhet, säger Hanna Ylöstalo.
Hon sammanfattar den sittande regeringens politik på området som en kombination av mjuka budskap formulerade som rekommendationer och progressiva reformer på flera områden.
Här återfinns en familjepolitisk reform och ny lagstiftning om sexualbrott. Det har också skett reformer av abortlagstiftningen och en ny translag har nyligen röstats igenom.
– Familjepolitikreformen och den nya translagen är särskilt betydelsefulla. Det är teman som varit på den politiska agendan under lång tid och som den här regeringen lyckades ro iland.
– Regeringen har drivit en progressiv jämställdhetspolitik, på så vis att den lyckats ro iland segdragna och omdiskuterade reformer under sin tid vid makten.
Men regeringen har inte lyckats på alla fronter.
– Vi har inte sett några framsteg när det gäller jämställdheten i arbetslivet med den här regeringen.
Förra våren då sjuksköterskorna gick ut i strejk och bland annat krävde högre löner, fick de i princip inget stöd från den sittande regeringen, menar Ylöstalo.
Sannfinländarna ett hot
I april går medborgarna till valurnorna och i den aktuella debatten är det få partier som talar om jämställdhetsfrågor eller feminism.
Feministisk utrikespolitik har ibland aktualiserats i relation till kvinnors och flickors rättigheter globalt. Annars har jämställdhetsfrågorna lyst med sin frånvaro, enligt Ylöstalo.
Ett parti, Sannfinländarna, sticker ut som öppet antifeministiskt.
– Det är ett populistiskt parti vars politik är baserad på en konservativ värdegrund där traditionella könsroller utgör grunden i samhället. Partiet motsätter sig alla feministiska initiativ och utgör en stark opposition mot feministisk politik och även jämställdhetspolitik överlag, även om kritiken mot det sistnämnda är mer nedtonad, säger Ylöstalo.
Hon menar ändå att partiet är mindre extremt antifeministiskt jämfört med anti-gender rörelsen och de partier som ligger nära den i flera östeuropeiska länder.
– Men om Sannfinländarna sitter i vår nästa regering så kommer jämställdhetspolitiken att bli betydligt svagare.
Enligt Ylöstalo kan man inte ta för givet att den progressiva utvecklingen fortsätter.
– Den progressiva politik som har drivits av den här regeringen kan lätt dras bakåt igen.
Hon tror inte att de reformer och lagändringar som drivits igenom kommer att rivas upp. Men hon ser en risk för att framstegen upphör med ett parti som Sannfinländarna i regeringen.
– Det skulle nog snarare leda till fokus på mäns rättigheter, som alltid varit en del av populistpartiets politiska dagordning.
Ser du någon jämställdhetsfråga som kan bli valfråga i årets val med allt som händer i omvärlden?
– Det ser inte ut så i nuläget. Postcovid, kriget och det ekonomiska läget står högre upp på dagordningen.
Osynlig Marin?
Tycker du att Finland har en feministisk regering?
– Ja, det skulle jag nog säga. Den sittande regeringen har drivit en progressiv jämställdhetspolitik, även om jag tycker att de kunde gjort ännu mer.
Ylöstalo är dock inte så imponerad av statsminister Sanna Marin som inte har visat något egentligt politiskt stöd till jämställdhetspolitiken.
– Samtidigt som det ska sägas att hennes regering har drivit en stark jämställdhetspolitik med flera betydelsefulla reformer.
Är det ett strategiskt val, tror du, att leda en regering som driver progressiv jämställdhetspolitik samtidigt som Marin själv inte profilerat sig i dessa frågor?
– Ja, kanske. Det kan ha med rollen som statsminister att göra. Jag har ju känt till Marin och följt hennes politiska karriär länge. Hon har tidigare varit kommunalpolitiskt aktiv många år och drev då progressiv politik inom jämställdhetsområdet.
Ekonomin oroar
Det som oroar Ylöstalo mest är just den ekonomiska situationen. Som det ser ut nu går Finland mot lågkonjunktur och stramare tider.
– Nästa regering kommer säkert att behöva göra budgetnedskärningar, vilket i kristid ofta slår mot de sociala välfärdssektorerna. Det i sin tur har alltid en negativ och ibland direkt skadlig inverkan på jämställdheten, säger Ylöstalo och tillägger:
– Eftersom kvinnor är mer beroende av välfärd, offentlig service och sociala förmåner är det de som drabbas i större utsträckning.
Den viktigaste jämställdhetsfrågan, som Ylöstalo vill lyfta fram, är den pågående vårdkrisen. År av nyliberal politik och nedskärningar i välfärdssektorn har, enligt henne, lett till sämre förutsättningar för vård och omsorg.
– Den offentliga hälso- och sjukvården är i kris. Och covidpandemin har gjort situationen värre.
Människor som inte har råd med privata sjukförsäkringar får inte sjukvård, säger hon och tillägger:
– Det finns också en tendens att allt mer vård och omsorg sköts av anhöriga, vilket är obetalt arbete.
De som arbetar inom vård och omsorg är kvinnor och de som tar hand om anhöriga är också kvinnor. Därför, menar Ylöstalo, är vårdkrisen ett brett politiskt problem som är nära kopplat till jämställdhetsfrågan och borde vara på den politiska agendan.
När det råder ekonomiskt svåra tider är det risk att vård- och omsorgssektorn drabbas av ytterligare nedskärningar, vilket borde engagera fler politiker, anser hon.
Varför feministiskt parti?
Emilia Taskinen är ordförande för Feministiska partiet, som ställer upp kring ett drygt halvdussin kandidater i valet. När hon valdes till partiets ordförande 2019 sade hon att ”Feministiska partiets roll är att föra mångfaldens röst i politiken, där minoriteter fortfarande marginaliseras”.
Och det står hon fast vid.
Icke-diskriminering, välfärd till alla, välmående och mänsklig säkerhet är några av partiets kärnfrågor.
Liksom Ylöstalo är Taskinen orolig för att den ekonomiska situationen kan komma att innebära nedskärningar i den offentliga sektorn som slår särskilt hårt mot kvinnor och utsatta grupper i samhället.
– Vi skulle vilja se säkrade investeringar i välfärden, såsom utbildning och hälso- och sjukvården.
Taskinen vill understryka vikten av att investera långsiktigt, vilket handlar om att satsa på till exempel utbildning och hälso- och sjukvården.
– När vi investerar i välmående får samhället som helhet tillbaka mer, säger hon.
Det feministiska partiet värnar också om mångfalden och vill att mänskliga rättigheter i Finland ska omfatta alla, även de marginaliserade, inte minst många av dem som är födda utanför landet.
– Välmående måste omfatta alla, säger Taskinen, som menar att det inte är så idag – istället är vårt samhälle byggt på underbetalda jobb och vårdarbeten eller obetalt omvårdnadsarbete.
Därför är även hälso- och sjukvården en prioriterad fråga för partiet.
Termen missuppfattas
Enligt Taskinen är det svårt att driva feministisk politik när det rasar ett krig i närområdet.
– Feministisk politik handlar i grunden om att arbeta förebyggande så att att konflikter och krig inte uppstår. Det vi kan göra nu är att vara starkt solidariska med de drabbade. Det är också feministisk politik i praktiken.
Partiet har sagt nej till Nato och står fast vid det, eftersom det inte går att stöda ett ja till Nato ur ett feministiskt perspektiv.
Hur skiljer sig Feministiska partiet från Vänsterförbundet, som också har en stark feministisk agenda?
– Flera partier i Finland har just nu starka feministiska företrädare. Det som skiljer oss är att vi är ett feministiskt parti. Den feministiska politiken i de andra partierna är beroende av individer, som kommer och går.
Partiet bildades år 2016 och har tidigare deltagit i både riksdags- och kommunalval, men har för närvarande inte någon ledamot i något kommunfullmäktige. Målsättningen inför riksdagsvalet är att få en plats i riksdagen.
Vad säger du till dem som tycker att det är ”för mycket feminism” i politiken?
– Jag tror att många har missförstått vad feminism handlar om. Att kvinnor vill ha mer makt. Det handlar snarare om att alla ska ha samma möjligheter oavsett bakgrund, kön, klass och etnicitet, vilket de inte har i Finland idag.
– Om det gör det enklare för någon kan vi ses som ett människorättsparti.
