Barn i Gaza väljer mellan arbete och svält

av Aseel Kabariti

Efter ett möte med en ung gatuförsäljare i Gaza började litteraturstuderanden Aseel Kabariti att fundera på barnarbetets olika sidor.

 

Barnarbete finns i ett antal olika skepnader. Ordet får många att tänka på barn i fabriksmiljö, men ibland är det i stället en bedårande unge som drar dig i ärmen på en marknadsplats.

”Köp lite mynta av mig, snälla?” bad en pojke med ett varmt leende och särdeles cool frisyr.

Det var en solig dag och Al-Shejaiyas marknad var full av ljud: folk som trängdes vid stånden, försäljarnas röster och kunder som köpslog. I oväsendet kunde min lillasyster och jag nätt och jämt höra våra egna röster. Vi var där för att handla inför Ramadan när pojken dök upp.

”Jag tar en bild av dig i stället”, sa jag, och fångade hans leende med kameran.

Min lillasyster föreslog att jag skulle lägga ut fotot på Instagram, men jag tvekade. Skulle den gulliga bilden i så fall bidra till att normalisera barnarbete, eller skulle den dra välbehövlig uppmärksamhet till ämnet?

Många familjer i Gaza är fullständigt beroende av att barnen bidrar till att försörja hushållet med förnödenheter, inbegripet baslivsmedel och vatten. Ifall man följde de internationella reglerna och förbjöd de här barnen att arbeta, skulle somliga familjer svälta. Om du ställdes inför valet mellan att låta barnen arbeta och att låta familjemedlemmar dö av svält, vilket skulle du välja?

Barnarbete i Gaza

Enligt en UNICEF-rapport från 2018 lever nästan en tredjedel av de palestinska familjerna under fattigdomsgränsen, och arbetslösheten på Gazaremsan är uppe i 53,7 procent. Sedan pandemin började har situationen bara förvärrats. Som en följd av detta har antalet barn som arbetar i familjens företag eller som gatuförsäljare ökat dramatiskt. Vid varje hörn av de populäraste gatorna i staden Gaza kan du hitta minst ett barn som ber de förbipasserande att köpa vadhelst de har att sälja. Många av barnen har inget val: det här kan vara familjens enda inkomstkälla.

 

Är barnarbete alltid illa?

Internationella arbetsorganisationen (ILO) definierar barnarbete som sådant arbete som ”berövar barn deras barndom, potential och värdighet, och som är skadligt för fysisk och psykisk utveckling.” Konventionen om minimiålder för tillträde till arbete från 1973 satte åldersgränsen vid 15 år (13 år för lätt arbete).

Men – för att nu agera djävulens advokat – sådana definitioner är moraliskt välmenande men tar inte i beaktande det arbetande barnets specifika förhållanden och personliga erfarenheter. Det finns tre viktiga punkter att begrunda:

För det första har internationella organisationer satt en åldersgräns för arbete utan att se till de specifika omständigheterna i olika länder. Många familjer i Gaza är fullständigt beroende av att barnen bidrar till att försörja hushållet med förnödenheter, inbegripet baslivsmedel och vatten. Ifall man följde de internationella reglerna och förbjöd de här barnen att arbeta, skulle somliga familjer svälta. Om du ställdes inför valet mellan att låta barnen arbeta och att låta familjemedlemmar dö av svält, vilket skulle du välja?

För det andra finns det gott om dubbla standarder när det gäller huruvida ett visst arbete är bra eller dåligt för barnet. Till exempel är det allmänt accepterat att barn kan arbeta som modeller, musiker och skådespelare – men inte att de jobbar i en butik. Det huvudsakliga argumentet är att barnet behöver sin barndom och att den sistnämnda formen av arbete inte bidrar till att barnets färdigheter utvecklas.

Men att arbeta i varuproduktion eller med att sälja varor till kunder kan faktiskt hjälpa ett barn att lära sig och växa. Arbetet kan utveckla kommunikationsförmågan och ge färdigheter i ledarskap och marknadsföring. Och genom arbetet kan barnet få praktisk kunskap som skolan inte ger och som kan bidra till bättre arbetsmöjligheter i framtiden.

För det tredje utesluter arbete inte skolgång. De facto går de flesta arbetande barn i skolan. Arbetet kan göra det möjligt att få tillgång till internet, något som är oundgängligt för att fullfölja utbildningen särskilt nu när covid-19 har gjort att det mesta av undervisningen förlagts till nätet (övers.anm. texten publicerades 26.9.2021).

 

Vad borde göras?

Barnet vi mötte, min syster och jag, har varit tvungen att arbeta under sin barndom. Hans liv har formats av sociala, politiska och ekonomiska villkor som ligger bortom hans inflytande. Även om han inte borde behöva arbeta för familjens överlevnad, är lösningen inte att kriminalisera barnarbete i Gaza. Lösningen är att stöda den ekonomiska utvecklingen, skapa jobb, och därefter stödja de här barnens skolgång och välfärd.

För de barn som måste arbeta finns trots allt vissa fördelar vad gäller lärande, och deras situation borde inte betraktas som väsensskild från barnskådespelares eller -musikers.

 

Foto: Aseel Kabariti
Översättning: Ika Österblad & Hannele Luhtasela

 

Aseel Kabariti studerar fransk litteratur vid Al-Aqsa-universitetet i Gaza. Hennes text har publicerats på webbsidan We Are Not Numbers, ett ideellt projekt som drivs av unga palestinier på Gazaremsan och i Libanon. På wearenotnumbers.org publiceras personliga berättelser om livet (och döden) bakom nyhetsnotisernas siffror.

Översättarnas slutnot: Förhållandena för arbetande barn kan variera stort också inom en region. År 2015 publicerade Human Rights Watch en rapport om hänsynslöst utnyttjande av palestinska barn som arbetskraft i israeliska bosättningar på Västbanken. Rapporten finns att läsa på organisationens webbplats på www.hrw.org.

Lämna en kommentar


Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.