Liv och poesi i Tranemo

av Michel Ekman

Vem skriver dikter till kommunalpolitiken, lokala företag, ridklubben och ishallen, dagis, temadagen ”ekonomi och utmaningar”? Och framför allt till människor av alla de slag, om deras liv, tankar, minnen, med en lyssnande attityd utan all självcentrering? Det gör Jimmy Alm, kommunpoet i den västsvenska kommunen Tranemo.

Under ett årslångt projekt 2021–22 skrev han två dikter i veckan, den ena om en kommuninnevånare, den andra om något större ämne. Personporträtten kom till så, att man fick anmäla sig på Alms hemsida för ett samtal med honom, som gav materialet till en text. Varje fredag lades sedan en uppläst, nyskriven dikt ut på kommunens hemsida. 

Men projektet var större än så. Flera av dikterna kommenterades av bildkonstnärer och musiker med lokal anknytning, ett par andra poeter hakade på. Till Alms uppgifter hörde också att verka som skrivarlärare för barn och vuxna och att delta i olika slags tillställningar. Till slut mynnade alltihop ut i boken Sveriges­ första kommunpoet. Den är faktiskt ganska underbar – en myrstack av liv och skapande. Huvuddelen består av Alms dikter. En del av bildkonsten som inspirerats av dikterna avbildas – den kan man tillsammans med projektets musik bekanta sig med på hemsidan www.diktadig.se Alltihop inramas av Alms dagboksanteckningar där han reflekterar över vad han gör och hur projektet framskrider. Till det intressanta hör inte minst att Alm är pionjär. Utan direkta förebilder utformar han i samarbete med kommunen sin verksamhet och försöker se vart det leder, vad som fungerar. Väsentligt här är att det ursprungliga initiativet kom från kommunen. Där fanns alltså ett genuint intresse. Finansieringen stod den statliga Kulturbryggan för.

 

Alm skriver en ledigt flödande bruksdikt som tidvis närmar sig prosan. Han har en förmåga att vara tydlig utan att spänningen sjunker för mycket. En speciell poetisk effekt uppstår när termer som ”gasfjädrar”, ”styrpelare” och ”glidplattor” behövs, som i en av industridikterna. Eller när någon presenteras som ”handläggare vid Försäkringskassan”, en roll som är klart underrepresenterad i poesin.

Vad ledde då kommunpoetprojektet till? Mycket mer än här kan sammanfattas. Efter en svår början där det utsattes för hatpropaganda i högerpressen och bland nätmobbarna fick det en starkt positiv respons både bland kommuninnevånarna och småningom i offentligheten. Men två saker fäster jag mig vid. För det första hur boken ger begreppet kommun ny mening. Inte som en abstrakt administrationsmodell utan som ett konkret myller av människor, aktiviteter, samtal, händelser. Av dagligt liv. Den upplevelsen tycks många kommun­innevånare dela och den ökar deras hemkänsla.

För det andra rent litterärt. I dagens situation där dikten sitter trångt och läses av få har det blivit självklart att den betydande poesin är estetiskt avancerad, experimentell, svårtillgänglig. Det säger sig självt att just här skulle den typen av dikt ha varit hindersam och malplacerad. Jimmy Alm visar i stället att en helt annan och mycket tillgängligare sorts poesi kan vara vägen till en rik, lärorik och glädjande läsupplevelse.

 

Kommunpoetsexperimentet verkar ha fallit väl ut. Jag tycker det borde prövas också här i Svenskfinland och tänker att till exempel ­Rosanna Fellman skulle ha alla förutsättningar att axla rollen. Kommuner, poeter, stiftelser, fundera på saken!

 

Jimmy Alm:
Sveriges första kommunpoet.
Dikta dig, 2023.

Lämna en kommentar


Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.