Junnila avgick, Purra bad om ursäkt. Men innan vi förstår deras väljare, kommer vi inte under ytan. Det skulle ändå kräva att oppositionens anhängare har beredskap att lyssna på dem som inte delar deras värderingar.”
Så skrev Helsingin Sanomats chefredaktör Laura Saarikoski i en kolumn 20.7, dagen efter den massiva demonstrationen i Helsingfors som krävde regeringens avgång. I sin kolumn gör Saarikoski skillnad på dem som är anhängare av Sannfinländarna trots partiets rasism, och dem som är det på grund av dess rasism. Hon gör en bra poäng då hon påpekar att det blir en ond spiral då liberaler och rödgröna högljutt motsätter sig rasism, samtidigt som allt fler upplever att det talas allt mindre om låginkomsttagares problem. Agget riktar sig då lätt inte bara mot politiska motståndare, utan också mot invandrare och rasifierade, vars välfärd upplevs vara viktigare för beslutsfattare än infödda finländares dito.
Så länge borgerliga medier som Helsingin Sanomat fortsätter demonisera allt som luktar vänster, kommer vi att få leva med Sannfinländarna.
Saarikoskis lägesanalys är klarsynt, däremot är det oklart vad hon har tänkt sig att lösningen ska vara. ”Vi måste förstå högerextremisterna” har varit en ofta upprepad uppmaning ända sedan FPÖ:s valframgång i Österrike 1999. Sedan dess har en uppsjö av forskning publicerats som analyserat högerpopulismens drivkrafter och lockelse. Tvärtemot vad Saarikoski tycks antyda, vet nog ”oppositionspartierna”, alltså vänstern, varför folk röstar på högerpopulister. Men trots all denna förståelse har högerpopulismens och -extremismens popularitet inte avtagit.
Problemet är att orsaken till högerpopulismens ökade popularitet i korthet stavas nyliberalism. Detta alltså enligt all denna forskning som Saarikoski inte tycks vilja kännas vid. (En artikel av den svenska sociologen Göran Adamson i Society 1/2019 har till exempel en massiv lista på läsning för den som vill kolla källorna.) Men eftersom den antirasistiska rörelsen består av allt från marxister till högerliberaler och libertarianer, är det svårt att vinna gehör för den uppenbara lösningen på problemet – att en starkare välfärdsstat och en hårdare reglerad ekonomisk politik som tog tag i låglönefällor, vidgade inkomstklyftor, försämrat social- och arbetarskydd samt skatteflykt skulle öka medborgarnas ekonomiska och sociala trygghet, och därmed minska på själva grogrunden till högerpopulismen.
Tvärtemot vad Saarikoski påstår är problemet alltså inte att vänstern inte skulle förstå orsaken till högerpopulismens popularitet, utan att högern inte förstår att det är den som är själva roten till problemet. Lösningen skulle alltså vara att få fler av medborgarna (globalt) att rösta vänster. Men så länge borgerliga medier som Helsingin Sanomat fortsätter demonisera allt som luktar vänster, kommer vi att få leva med Sannfinländarna och deras rasism. Tills vi får en global samhällelig och ekonomisk omställning som är såväl hållbar som rättvis är det enda vi kan göra att med näbbar och klor försvara demokratin, de mänskliga rättigheterna och rättstatsprincipen mot fascismens och rasismens angrepp. Dialogen måste vi föra med dem som röstar på Samlingspartiet (och SFP, för den delen).
