Mats Söderlund har på olika plan ägnat hela sitt författarskap åt naturen. Den har inte alltid varit motivet men den har funnits med som väsentliga delar eller danande inslag. Med en allt mer kritisk situation för miljön har också Söderlunds ton blivit mer undergångsladdad. Det märks inte minst i den postapokalyptiska ungdomstrilogin Ättlingarna (2018–2019) där mängder av människor i Sverige är på flykt på grund av klimatförändringar.
Tidigare i år gav Mats Söderlund ut essäboken Härlig är jorden. Om fjällen, vädret och allt det som ännu inte gått förlorat. Här reser författaren runt i fjällvärlden och pratar med människor för att undersöka vad som förändrats i det konkreta till följd av de sönderfallande ekosystemen. I essäboken berättar Söderlund att han håller på med en diktbok eftersom han behöver de två formerna för att föra ut budskapet om vad som händer med naturen. Det är samma princip som poeten Peter Mickwitz använder sig av i sina senaste böcker; essän och dikten stödjer och kompletterar varandra.
Från att i essäboken ha varit undergångsmättad i sin ton står vi i Eskatos, tystnaden tillhör inte oss mitt i undergången och låter den skölja över oss. Ordet Eskatos kommer från grekiskan och syftar på läran om det yttersta, osäkert om det är individen eller människans tid som åsyftas. Även Mats Söderlund pendlar mellan ”jag” och ”vi” i sina titellösa dikter som kan läsas som fem sviter sammanbundna av bokens titel.
Inledningsvis bygger Mats Söderlunds anaforer på Illiadens kända inledning: ”Sjung, o gudinna om vreden som brann i peliden Akilles”, men hos Söderlund heter det: ”Sjung vrede och undergång/vår befrielse brinner”. Uppmaningen ”sjung…” upprepas gång på gång medan poeten spinner ett nät vars fästpunkter är allusioner på den stora litteraturen; efter några sidor har till exempel Boye, Södergran och Stagnelius svept förbi i texten. Den centrala allusionen är tvivelsutan Bibeln: ”I begynnelsen fanns bara röster/slingrande i mörkret under jord”. Men Eskatos är inte bara ett pusselverk utan en bok som pulserar av känslor, vilka framför allt lösgörs när poeten stillat sin leklust med klassikerna.
Kalhygget i ryggen
solen i ögonen
småflugor i näsborrarna
fiskslem på fingrarna
jag visste inte att allt det där
också var förgängligt
Ofta skapar Söderlund den här typen av dikter där de enskilda ordens konnotationer skapar innebörden i dikten. Verkningsmedlen är inte sällan krockar mellan konkretioner i det lantliga och människans existentiella villkor som ofta knyts mot kanonisk litteratur.
Mellan sidorna samsas humoristiska passager med lärda anspelningar, ilska och bitterhet mot vår konsumtionsinriktade kultur med djupt känsloladdade avsked till världen sådan den var en gång. Människans tid har passerat och Söderlund avslutar sin starka och djupt gripande diktbok: ”vi är askan efter eskatos,/tystnaden tillhör inte oss”.
Mats Söderlund
Eskatos, tystnaden tillhör inte oss.
Albert Bonniers Förlag, 2023
