I juni kom EU-ländernas migrationsministrar överens om en ny väg framåt för unionens gemensamma asylsystem. Detta efter år av förhandlingar, medan rapporterna om tragedier på Medelhavet avlöst varandra.
I fokus för EU-ländernas uppgörelse om asylpolitiken har varit frågan om hur och var migranter som kommer till Europa och deras asylansökningar ska omhändertas. Avsikten har varit att skapa mer solidaritet mellan EU-länderna. Kritikerna menar dock att resultatet snarare blev minskade möjligheter till skydd i EU och begränsningar i asylsystemet.
Solidaritet förvandlades till begränsningar
I EU:s nya migrationspakt föreslås att första ankomstland ska ansvara för asylmottagningen. Det är ungefär så det fungerar idag, enligt Dublinförordningen. Det ska dock bli lättare att fatta snabba beslut om asylansökningar från personer som anses vara så kallade ekonomiska flyktingar och som kommer från länder där det inte pågår några konflikter.
De som får avslag ska snabbare avvisas antingen till hemländerna eller till ”säkra” transitländer, vilket kan vara länder de överhuvudtaget inte har någon koppling till.
Människorättsorganisationer som arbetar nära flyktingarna vet dock att det inte går att stoppa människor som drivs på flykt av krig, konflikter och klimat- och naturkatastrofer. Dessutom flyr de allra flesta inom sina egna länder eller till närliggande länder. Det är få av världens flyktingar som tar sig till Europa.
Enligt den svenska migrationsministern, Maria Malmer Stenergard, som ledde förhandlingarna i juni, kommer detta att ”motverka missbruk av asylsystemet och minska antalet asylsökande som inte är berättigade för internationellt skydd samtidigt som skyddsbehövande får tillträde”.
Enligt Flyktinggruppernas riksråd (FARR) i Sverige riktar de förslag som antogs av ministerrådets justitie- och migrationsministrar den -8 -juni in sig på återvändande och på att minska möjligheterna för flyktingar att få skydd inom EU. Det som skulle bidra till ”solidaritet” mellan EU-länderna, visade sig mest innehålla begränsningar i asylmottagandet, skriver organisationen i ett utlåtande.
Andra experter på området hävdar att det ”nya” egentligen är i stort sett samma som tidigare regelverk eller en variant på tidigare migrationsregler. Det löser enligt dem inte Medelhavsländernas bekymmer med att många personer söker sig till Europa samtidigt och att det blir svårt att ta hand om dem på ett bra sätt. Grundorsakerna bakom de illegala och mycket farliga båtresor som flyktingar företar sig på sin väg till Europa lämnas därhän.
Kommer inte åt problemen
Wolfgang Hansson på Aftonbladet kallar uppgörelsen för ett ”fuskbygge lika fullt av hål som människosmugglarnas sjöodugliga farkoster” och menar att de två grundproblemen – att fler flyktingar och migranter vill ta sig in i Europa än vad kontinenten anser sig ha möjlighet att ta emot och att många av EU-länderna inte vill ta emot några flyktingar/migranter alls eller väldigt få – inte blir lösta genom denna uppgörelse.
Vidare skriver Hansson att det finns omständigheter som har lett till att gränsländer som Grekland och Italien inte registrerar alla flyktingar som kommer utan låter dem resa vidare mot norra Europa. Där sugs de sedan ofta upp i skuggsamhällen där de utnyttjas av oseriösa arbetsgivare eller tvingas begå brott för att överleva.
EU betalar för att hålla migranterna borta
Huvudlinjen i EU:s strategi har länge handlat om att stoppa eller trycka tillbaka de flyktingar som försöker nå Europa, detta så tidigt som möjligt.
Det senaste exemplet på detta är att EU och Tunisien nyligen slöt ett avtal som innebär att Tunisien ska få omfattande ekonomiskt stöd i utbyte mot åtgärder för att hejda migrationsströmmen över Medelhavet. Enligt Ursula von der Leyen är EU redo att erbjuda Tunisien 105 miljoner euro i stöd för att bekämpa irreguljär migration och 150 miljoner i omedelbart stöd. Det är ett liknande avtal som det EU slöt med Turkiet år 2016.
Sedan den 16 juli, då avtalet slöts, har det kommit skrämmande uppgifter om hur migranter i Tunisien forslats ut i öknen, rapporterar Flyktinggruppernas riksråd.
Italiens premiärminister Giorgia Meloni höll också nyligen en konferens med ett flertal ledare från Mellanöstern och flera afrikanska länder. Hon hoppas på mer samarbete i energifrågor och ökad handel med bland annat grön energi. Detta i utbyte mot hjälp att hålla tillbaka personer som önskar fly till Europa.
Skyhögt antal människor på flykt
De hårda och ibland våldsamma gränskontrollerna bidrar till de många försöken till illegala och livsfarliga inresor i EU. I år uppskattas närmare 2 000 personer ha dött i försök att ta sig till Europa via Medel-havet.
Antalet människor på flykt är globalt bland det högsta någonsin. Enligt FN har antalet människor på flykt undan krig, klimatförändringar och förföljelse ökat varje år de senaste tio åren och siffran är nu den högsta sedan andra världskriget. Över 100 miljoner människor, en procent av världens befolkning, befinner sig just nu på flykt och med de många pågående väpnade konflikterna, i bland annat Ukraina, samt akuta humanitära nödsituationer i exempelvis Afghanistan, Jemen och i delar av Afrika tyder inget på att läget ska förbättras den närmsta tiden.
I stort sett alla politiker säger att de vill stoppa flykten över Medelhavet genom att försöka komma åt de ”människosmugglare” som de menar driver på detta fenomen och samtidigt inkasserar stora summor.
Människorättsorganisationer som arbetar nära flyktingarna vet dock att det inte går att stoppa människor som drivs på flykt av krig, konflikter och klimat- och naturkatastrofer. Dessutom flyr de allra flesta inom sina egna länder eller till närliggande länder. Det är få av världens flyktingar som tar sig till Europa.
Trots det diskuteras i dag i stort sett inga alternativ till huvudmålet att minska antalet flyktingar som tar sig till Europa.
Beslutet om migrationspakten som togs under Sveriges ordförandehalvår är på flera sätt hårdare mot människor på flykt än kommissionens ursprungliga förslag. EU-parlamentet förväntas få majoritet för rådets linje, trots att inte alla länder ens ställde sig bakom uppgörelsen. Polen och Ungern röstade mot medan Bulgarien, Malta, Litauen och Slovakien lade ned sina röster. Efter förhandlingar mellan rådet (medlemsstaternas representanter), parlamentet och kommissionen kan EU:s nya migrations- och asylpakt antagligen träda i kraft någon gång under 2024.
EU:s nya migrations- och asylpakt
- Principerna i Dublinförordningen kvarstår i stort sett: det land som tagit emot asylsökande har ansvaret för prövningen och den asylsökande som söker sig någon annanstans ska skickas tillbaka. När många ansöker samtidigt ska 30 000 asylsökande per år (ett litet antal jämfört med tidigare diskussioner) kunna fördelas bland de EU-länder som frivilligt åtar sig detta. De övriga länderna ska bidra med pengar eller andra insatser.
- Alla irreguljärt inresta ska ”screenas” i ankomstläger – i praktiken förvarstagande – vid EU:s yttre gräns, med få undantag även för torterade, sjuka, funktionshindrade och gamla, ensamkommande barn och barnfamiljer.
- Efter screeningen ska en stor del av de asylsökande placeras i ett snabbspår för asylprövning som ska ta högst 12 veckor, med färre rättigheter än i den vanliga asylprövningen. I snabbspåren ska exempelvis skyddssökande från länder vars medborgare vanligen inte brukar få uppehållstillstånd hanteras. Om prövningen leder till avslag placeras de sökande direkt i en procedur för återvändande som också får ta högst 12 veckor.
- Principen om ”säkert tredje land” ska få användas mer, det vill säga att det blir lättare att efter snabbprocedur avvisa människor till länder som de har någon typ av anknytning till. Tillsvidare kommer definitionen av vad som är ett säkert tredje land att vara upp till de enskilda medlemsstaterna. Det är alltså stor risk att en person kan avvisas till något som definieras som ett ”säkert land” bara utifrån att hen har passerat igenom det på väg till EU, ungefär som tanken var med avtalet mellan EU och Turkiet 2016.
Källa: Flyktinggruppernas riksråd (FARR)
Foto: Hasan Mrad/Imageslive/Zuma Press Wire/Alamy
