Öppnar den offentliga vessadörren där det blåa ljuset exploderar fram. Öppnar nästa offentliga vessadörr där det bekanta ljuset strålar ut. Öppnar ögonen och det strålar i blått.
I min hemstad Jakobstad har nästintill alla toaletter i offentliga utrymmen blått ljus nuförtiden. I min tidiga barndom var ännu det stela gulvita skenet i bibliotekets toaletter dominerande. Men när jag började lära mig ord som ”piri” på skolgårdens raster och när ”amfetamin” stod på varannan rad i lokaltidningen, byttes också lamporna i bibliotekets toaletter ut till de blåa. Frågade rakt ut av vuxna varför det här konstiga blåa skenet mitt i allt fanns överallt, ”disco” svarade vuxna skämtsamt. Sanningen är väl motsatsen till disco, blåljuset försvårar att se vener och personer med injektionsmissbruk kan således inte använda de här toaletterna för injicering. Det blåa ljuset i offentliga toaletter är krasst sagt något sorts försök att skilja på vem som får vistas i de utrymmena och vem som inte får det.
Det blåa ljuset i offentliga toaletter är krasst sagt något sorts försök att skilja på vem som får vistas i de utrymmena och vem som inte får det.
Större städers bibliotek har också blåljus, inte bara Jakobstad sportar med detta. Åbo stadsbiblioteks toaletter mot Lilltorget (i folkmun Åbos piritori) är också de i blått, toaletterna i Berghälls bibliotek likaså. Om det inte finns blåljus finns det någon annan typ av symbol som bygger upp idealet av det blåa, som i Helsingfors stadsbibliotek Ode där missbrukarna jagas av ordningsvakterna. Problemet med att försöka jaga bort personer med missbruk från offentliga platser är att de drivs till extremer för att kunna fortsätta med sitt missbruk. Sådana rum där en och samma spruta används av flera personer och livsstilen triggas av andra personer i samma utsatta läge.
Finland har flest narkotikarelaterade dödsfall bland personer under 30 i Europa. Synen på personer med missbruk är också mer konservativ än i många andra europeiska länder. Istället för preventiv vård och brukarrum anställs vakter och blåa lampor som ska skära en linje mellan vem som får synas i de offentliga utrymmena och vem som fritt får spatsera in. Det hjälper inte att jaga bort personer med missbruk ur normalitetens blickfång, de hittar sig någon annanstans istället där desperation, fattigdom och risk för överdos ökar markant.
Med en regering som Orpos kommer inte brukarrum att se dagens ljus, en sådan lagändring skulle med stor sannolikhet aldrig gå igenom med en regering med ett program där det ska sparas in på det ekonomiska och slösas på det moraliskt skandalösa. I och med vår blåbruna regering kommer också missbrukarna att bli alltmer utsatta. Det är måhända brutalt och ensidigt att säga så här på förhand, men om man ska spara in på hälsovården där missbrukarvården redan underprioriteras, kommer också de narkotikarelaterade dödsfallen att öka. Det är lätt att ignorera de personer som behöver mest hjälp från resten av samhället, det är lätt att blunda i blått.
