Vänsterförbundets ordförande Li Andersson sammankallade i dag till en presskonferens. Som många misstänkte, meddelade Andersson att hon ställer sig till förfogande som Vänsterförbundets presidentvalskandidat. Andersson meddelade under sommaren att hon överväger kandidatur. Idag sa Andersson att det största frågetecknet var hennes egen ork.
– Under sensommaren då oppositionsarbetet kommit igång kom jag ändå till slutsatsen att visst finns det energi i Li Andersson än!
Andersson säger att partiet redan länge ansett det viktigt att ställa upp en egen kandidat. Enligt Andersson finns det många diskussioner om Finlands Natomedlemskap som ännu inte förts i offentligheten, och hon anser att presidenten har en viktig roll för att vara med och utforma ett hurdant Natoland Finland kommer att vara. Andersson vill driva en gemensam nordisk Natolinje, och tar gärna modell av Norge, som tydligt slagit fast att det inte får planeras kärnvapen eller permanenta utländska Natobaser i landet. Som Natoland bör Finland även i framtiden arbeta för nedrustning, internationell rättvisa och speciellt värna om kvinnors och flickors rättigheter.
– Klimatkrisen är vår tids största globala utmaning, säger Andersson och påpekar att den påverkar också den globala ekonomin och säkerheten.
– Därför bör vi också se klimatkrisen som en ”hård” utrikes- och säkerhetspolitisk fråga.
Partiordföranden noterade också den skeva könsfördelningen bland de kandidater som hittills gett sig till känna.
– Presidentvalet får inte bli en tävling bara för män.
Andersson verkade ändå något irriterad över frågan om hon som ung vänsterkvinna vill ”skaka om presidentinstitutionen”.
– Jag tycker att man borde kunna välja en sådan person till president som folket vill se på presidentposten oberoende av ålder, kön eller andra egenskaper, utan att det antas att man till exempel som ung kvinna vill ”skaka om institutionen”. Om här skulle ha stått en medelålders man, skulle den här frågan säkert inte ha ställts. Det skulle vara viktigt att alla får delta i valet under jämlika premisser.
Vidare uppgav Andersson att hon och Vänsterförbundet anser att det är viktigt med kandidater som ”bekänner färg” och som kan fungera som värdeledare. Hon noterar att många kandidater bekymrat sig för polariseringen i samhället och uppger sig vilja arbeta för att ena folket.
– Det här är ironiskt i en tid då det förs en politik som tvärtom ökar på klyftorna i samhället. Om jag blir vald till president vill jag värna om att vi lyssnar på de röster som inte hörs i samhället, de utsatta och marginaliserade, de som har mest behov av vårt välfärdsnätverk och välfärdsstaten.
Andersson tillfrågades om talet om presidenten som värdeledare var en pik mot den sittande presidenten, men förnekade detta.
– Det är inte en pik mot Sauli Niinistö, utan en beskrivning av hur jag själv vill agera som president. Niinistö har ju också lyft fram olika värderelaterade frågor, senast angående motionering, vilket visar att presidenten väl kan kommentera värdefrågor. Att värna om dem vars röster inte hörs är min tyngdpunkt, men det finns säkerligen en rad olika frågor man kan lyfta fram.
Hufvudstadsbladets reporter noterade att det finns många kandidater med en bred utrikespolitisk erfarenhet och undrade hur Andersson ser på sitt kunnande på området. Andersson konstaterade att hon under hela den förra valperioden suttit riksdagens utrikes- och säkerhetspolitiska utskott, studerat internationell rätt, ryska och det ryska samhället, samt varit partiordförande sedan 2016.
– Det har nog funnits gott om tid att sätta sig in i utrikes- och säkerhetspolitiska frågor.
En annan fråga från journalisterna var huruvida Andersson oroar sig för att med sin medverkan splittra de rödgröna rösterna mellan henne och De Grönas Pekka Haavisto.
– Om man ser på den nuvarande kandidatuppställningen känns det ju nog som om den stora konkurrensen om väljarna kommer att föras bland högerkandidaterna. Att det finns lite valmöjlighet också på den rödgröna sidan ser jag inte som ett problem.
Tillfrågad om hennes mål med valet sa Andersson att hon framför allt fokuserar på vilken typ av kampanj hon gör.
– Jag kommer säkert att använda mig mycket av sociala medier och försöka nå ut framför allt till unga väljare, i synnerhet då det gäller diskussionen om utrikes- och säkerhetspolitik, eftersom det känns som en diskussion som ofta förs över huvudet på unga.
Andersson genomförde en stor del av presskonferensen på svenska.
Vänsterförbundet väntas välja sin presidentvalskandidat på partimötet i oktober.
Foto: Vänsterförbundet
