Ska det verkligen vara nödvändigt för utlänningar som arbetar och lever på engelska i Finland att lära sig finska, frågar sig Ali Abaday.
Innan jag kom till Finland visste jag att landet hade två officiella språk, och att ett av dem var svenska. Faktum är att när jag först kom i kontakt med TE-byråns tjänster erbjöd de mig finskakurser, men jag insisterade på att lära mig svenska.
Många som jag träffade vid den tiden sa att det var viktigt för mig att lära mig finska om jag övervägde att bo i Finland. Det fanns till och med de som påstod att det var omöjligt att hitta jobb i Finland utan att kunna finska. Men jag insåg snart att även utlänningar som kunde finska hade svårt att hitta det som på engelska kallas ”white collar work”, alltså jobb som ofta är icke-fysiskt och ofta förutsätter en viss grad av utbildning, ”jobb på tjänstemannanivå”, ungefär. Vi kan i denna artikel kalla det för ”kontorsjobb”, även om konnotationerna är lite snävare.
Här är vad jag har lärt mig under mina över fyra år av erfarenhet från Finland:
Om du är akademiker eller -arbetar med datorer är det lättare att hitta jobb i landet.
Du kan också klara dig igenom arbetsdagen utan att prata finska eller svenska.
Det viktiga är att du gör ditt jobb bra och betalar dina skatter.
Om du inte haft ett arbetskontrakt då du anlänt till Finland, är det svårt att hitta ett kontorsjobb medan du bor här. Faktum är att oavsett din utbildningsnivå och arbetslivserfarenhet känner du dig pressad att välja ett jobb inom någon annan sektor.
Många av mina bekanta som bott endast en kort tid i Finland, har redan börjat leta efter arbete i andra länder.
”När kommer vi lära oss språket?”
Efter att regeringen Orpo tillkännagjort de planerade ändringarna i medborgarskapslagen, började alla mina bekanta, högt utbildade utlänningar, att diskutera samma sak: när ska vi hinna lära oss språket?
Den som arbetar inom teknologi och teknik måste ofta använda sin fritid till vidareutbildning och till att skaffa olika arbetsrelaterade intyg. För akademiker är detta bekant: det är många verksamheter som inte begränsas till arbetstider, som deltagande i konferenser eller de akademiska artiklar som ska planeras och skrivas.
Den som har ett jobb har alltså svårt att finna tid för att studera till de språkprov som krävs för att man ska kunna bli medborgare i Finland. (Glöm inte risken att bli deporterad inom 3 månader om du kommer från länder utanför Europeiska unionen och blir arbetslös!) Finländska medborgare jag talat med säger att det är viktigt att lära sig språket när man bor i landet och det är en förutsättning för finländskt medborgarskap. För mig har ändå några frågor väckts:
Talar de som klarat språkprovet verkligen finska eller svenska flytande?
Hur mycket av sitt arbete gör kontorsarbetare eller akademiker som kommer från länder utanför EU på finska eller svenska?
Hur mycket finska eller svenska talar kontorsarbetare som inte är gifta med en finländsk person utanför arbetstid?
Vissa av mina vänner talar inte finska även om de har fått godkänt i språkprovet. De uppnår det önskade resultatet, att klara provet, genom några få månaders studier. Sedan ansöker de om medborgarskap och fortsätter sitt arbete. De använder inte finska alls i sitt sociala liv.
Jag ser i min bekantskapskrets att kontorsarbetare som har bott i landet ett par år utan att använda finska, kommer att fortsätta på samma sätt om inga förändringar görs i provet. Det här situationen är ju inte på något sätt vettig.
Varför skulle människor som rekryteras från utlandet, som gör sina jobb på engelska, som talar engelska på kontoret och i sitt sociala liv, som håller föreläsningar på engelska vid universitetet och skriver sina akademiska artiklar på engelska, behöva ta språkprovet för att bli medborgare? Som de flesta vet kommer dessa människor inte att ha finska eller svenska som sitt vardagsspråk och de kommer inte använda det mycket i sina liv om de inte verkligen vill det.
I mitt eget liv har kunskaperna i svenska hjälpt mig att integrera mig och jag kan förstå vad som sägs i vissa konversationer till en viss grad. Men när jag tittar på filmer eller läser romaner är mitt val engelska. En dag skulle jag vilja läsa en roman eller titta på en film på svenska och förstå den, men det är svårt att hitta tid för att förbättra min språkkunskap.
Lära sig finska – ingen enkel match
Många av mina bekanta som bott endast en kort tid i Finland, har redan börjat leta efter arbete i andra länder. Trots allt är Finland ett land med högre skatter än OECD-genomsnittet. Att lära sig finska är dessutom ett storjobb.
Missförstå mig inte: de som är anställda inom den offentliga sektorn bör kunna finska. På samma sätt behöver de som ska göra blue collar-jobb kunna finska. De som lär sig finska på en viss nivå kan rätt snabbt hitta sådana jobb.
Från början har jag varit emot att göra villkoren för medborgarskap svåra i ett land som Finland, som vill få människor att flytta hit. Samma sak gäller nödvändigheten av att lära sig ett språk som finska, som tillhör den uraliska språkfamiljen, inte den indo-europeiska. För dem som kan engelska eller tyska är det mycket lättare att lära sig norska, svenska eller danska än finska. Därför ökar antalet människor som överväger att arbeta eller studera i andra nordeuropeiska länder.
Det bör också noteras att den nya regeringen vill göra språkprovet svårare och man vill också lägga till ett medborgarskapsprov, i vilket den som är intresserad av att ansöka om medborgarskap, enligt de preliminära planerna, ska kunna förklara landets kultur, historia och politiska system. ”Vi vill säkerställa att den sökande förstår på vilket sätt det finländska samhället fungerar, våra värderingar, demokratin, jämlikheten och så vidare”, sa inrikesminister Mari Rantanen i en intervju (16.10) i Hufvudstadsbladet.
Liknande prov finns i andra nordiska länder, men Finland har under lång tid försökt locka kvalificerad arbetskraft till sitt land. Nu, om regeringen tar medborgarskapskraven till samma nivå som andra nordiska länder, vad har Finland då för trumf för att locka utbildad arbetskraft?
Foto: NASA
Översättning: Janne Wass
