Säkerhet i ett brett perspektiv – som en röd tråd har detta axiom löpt genom Finlands utrikes- och säkerhetspolitik i årtionden. Regering efter regering har upprepat samma sak: säkerhet handlar om att garantera den territoriella integriteten – men i grunden om mycket mer än så.
Var blev detta breda perspektiv? Rapporter om militära avtal, anskaffningar och övningar serveras varje dag och det tycks inte finnas några som helst gränser för hur mycket som kan satsas på krigsmateriel.
Men satsar vi även på de delar av samhället som kan bidra till känslan av samhörighet och trygghet – grunden för att stå emot påtryckningar? Delar, som bidrar till att öka förståelsen för andra?
”Vi lever i ett samhälle som säger en sak men handlar annorlunda. Vi uppmanar unga att läsa mera samtidigt som regeringen planerar höjd moms på böcker och minskade anslag för biblioteken. Möjligheterna för dem som kanske mest skulle behöva det, skärs ner.”
Bland annat så sade Magdalena Hai, när hon tog emot Finlandia-priset 2023 i kategorin barn- och ungdomsböcker.
Utanförskap är ett erkänt problem bland unga – men vad gör vi för att tackla det?
[Kulturen är] en grundpelare för sammanhållning och resiliens i osäkra tider. Därför är nedskärningar i kulturen i själva verket nedskärningar i säkerheten.
I en intervju för Helsingin Sanomat (30.11) säger Hai också att hon har skrivit brev till både undervisningsminister Anna-Maja Henriksson (SFP) och kulturminister Sari Multala (Saml) om att ändringarna som regeringen planerar åderlåter i synnerhet ungdomslitteraturen och ungdomarnas möjlighet att läsa mera.
”Man kan inte välta över ansvaret på barnen för deras eget läsande. Inte lär sig barn läsa böcker om böckerna inte utgör en del av deras vardag”, säger Hai i intervjun.
Också president Sauli Niinistö tog upp barn och ungdom i sitt nyårstal:
”Läsning, räkning och gymnastik – kanske är de föråldrade uttryck från folkskolan. Men utan dessa färdigheter och god fysisk hälsa klarar sig våra unga inte i livet, trots moderna undervisningsmetoder och inlärningsmiljöer. Introduktionen till en komplex värld kan börja från helt enkla utgångspunkter”.
Finlandia-pristagaren i skönlitteratur, Sirpa Kähkönen, tangerade sorg och förlust i sitt tal. Boken 36 uurnaa – väärässä olemisen historia handlar om Kähkönens mor. Kähkönen placerar ändå in moderns historia i ett brett kulturellt perspektiv:
”Att ha fel är en viktig del – kanske den viktigaste – delen av mänskligheten”, sade hon i sitt tal och tillägger att det är lätt att fördöma en människa.
Hon sätter fingret på en öm punkt: rötterna i vår kultur gräver sig djupt ner i en hård jordmån. Uppmaningar och ordspråk som ”Klaga inte” och ”Den som sig i leken ger den bör leken tåla” är förknippade med att bygga upp den finska sisun.
Denna hårdhet ses också i dagens kultur. Att erkänna fel, visa ånger betyder ingenting och nåd ges inte.
”Hejarklackarna fördömer inte bara fel som begåtts utan också hela människan och hela hennes liv”, sade Kähkönen.
Livet – det är vad skönlitteratur i grunden handlar om. Att se livet inifrån. Splittrat, säger hon.
Kähkönen säger att den franske nobelpristagaren Jean-Marie Gustave Le Clézios roman Vandrande stjärna får läsaren att tystna och känna sig ödmjuk.Vandrande stjärna belyser Mellanösternkonflikten ur två kvinnors perspektiv och hur svår vägen är till försoning mellan två folk som båda fått utstå oerhört lidande.
Michael Sfard är en israelisk advokat och politisk aktivist. Han har specialiserat sig på internationell lag om de mänskliga rättigheterna och krigets lagar. Sfard skriver i en krönika i den israeliska dagstidningen Haaretz: ”Inte bara Hamas terrordåd den 7 oktober, utan också propaganda för att kriminalisera dem som kritiserar att palestinierna behandlas illa, har pågått i 15 år”.
Sfard citerar sin farmor som upplevde ghettot i Warszawa under andra världskriget: ”Den största utmaningen för dem som har utsatts för den förfärligaste formen av omänsklig behandling är att bevara sin egen medmänsklighet.”
Man måste kunna göra som Sfard gör: ifrågasätta.
Yttrandefriheten existerar bara om det finns någon som utövar den”. Så citerade Yle-redaktören Pietari Kylmälä författaren Erno Paasilinna, mottagaren av det första Finlandia-priset som delades ut för 40 år sedan.
För konsten är den frihet yttrandefriheten erbjuder rentav ett livsvillkor. Just inom konsten sker ofta den kritiska granskningen och där föds också nya tankar.
Vi behöver bara blicka österut för att se vad som händer när yttrandefriheten begränsas.
”Det gäller att putsa upp folks medvetande. Först därefter kan man ta till vapen. Först information, sedan kulor, artilleri och kärnvapen”, sade den ukrainske krigsfotografen Andrij Dubchak i Helsingin Sanomat 24.12.
Alltid handlar det inte ens om krig eller en akut kris. utan om att målmedvetet skapa den bild av verkligheten som är i vissa påtryckningsgruppers intresse. Som Sfard påpekade i sin kommentar om en längre process.
Det gäller att vara observant. Undersökningar om finländarnas inställning till Ryssland och totalstängningen av östgränsen visar att stödet är starkt. På ett pragmatiskt plan handlar det helt enkelt om att hejda en oacceptabel påtryckningsoperation. Men under detta ligger rädslan och en växande osäkerhet om framtiden: hur ska det gå för oss i längden i den ryska björnens famntag?
Men missar vi något?
I en Yle-debatt med alla nio presidentkandidaterna frågade Jutta Urpilainen om det är så att totalstängningen av östgränsen i själva verket passar alldeles utmärkt in i Putins planer?
Vem vågar diskutera möjligheten – utan att direkt beskyllas för att ha trillat dit för rysk påverkan? Man kan ju se frågan också som planterad just för att väcka tvekan och osäkerhet.
Rätten att ifrågasätta är en viktig grundpelare i ett demokratiskt samhälle, och yttrandefriheten dess livsvillkor. Men det som i en politisk debatt kan uppfattas som kontroversiellt kan tas upp på ett annat sätt inom litteraturen och konsten.
Respekten för kulturen och dess frihet är säkerhet i bred bemärkelse. Den kan erbjuda en kanal genom vilken man kan leva ut sin oro. Men i synnerhet är den en grundpelare för sammanhållning och resiliens i osäkra tider. Därför är nedskärningar i kulturen i själva verket nedskärningar i säkerheten.
