Ny Tids första nummer för år 1957 är således ur pressarna. Denna gång en god bit in på det nya året. Orsaken till dröjsmålet kan inte enbart tillskrivas det faktum att Ny Tid numera utkommer två gånger i veckan. De konstellationer, himlakropparna var bestämda att inta nyåret i 1957, var synnerligen ogunstiga för en tidning, vars utgivningsdagar är onsdag och lördag och vars tryckeri inte han åta sig dess tryckande dag efter helg. Utgivningsdagen framsköts till följd av detta med ett maximum, ända till den 5 januari.
Det finns inte någon orsak att nu diskutera orsaken till att Ny Tid utkommer två gånger i veckan. Men så mycket är dock skäl att understryka, att detta faktum ingenting har att göra med det storstilade angrepp reaktionen överallt i världen har satt igång mot vänstern i samband med uppgörelsen av personkulten. Ny Tid har kämpat med ekonomiska svårigheter alltsedan det år 1947 beslöts att utöka antalet utgivningsdagar till sex. Någon ändring i ekonomiskt avseende medförde inte minskningen till fem utgivningsdagar som företogs något år senare. Det är emellertid skäl att beakta reaktionens angrepp och de uppgifter som den demokratiska pressen härvidlag har, på svenskt håll Ny Tid.
Reaktionens angrepp understryker betydelsen av att vi från början på allvar tar i med kraft för att utöka tidningens spridning. Ju fler hem Ny Tid finner vägen till desto lättare blir det för oss att slå tillbaka reaktionens angrepp. I synnerhet som kampen i våra förhållanden förs på propagandans fält.
Beslutet att Ny Tid skall utkomma två gånger i veckan är inte heller ett beslut som måste bli bestående. Det kan ändras och det ändras i den mån vi kan förbättra det ekonomiska underlaget för tidningen. Nu är det ju så, att de finlandssvenska arbetartidningarna knappast i detta läge har någon chans att bli lönande företag, och att lönsamheten inte kan uppnås genom någon mindre ökning av prenumerantstocken. Men å andra sidan är det klart, att en breddning av tidningens läsekrets innebär en förstärkning för hela den folkdemokratiska rörelsen på finlandssvenskt håll. Om detta uppnås så öppnas naturligtvis möjligheter till en utökning av antalet utgivningsdagar. Det är ett faktum, som varje ombudsman och alla tidningens vänner och sympatisörer bör hålla minnet.
Det kan synas svårt, att nu, när tidningens utgivningsdagar minskat, utöka prenumerantstocken. Det är säkert svårt, men om vi organiserar vårt arbete riktigt, om organisationsfolket allvarligt uppmärksammar tidningsfrågan, så är uppgiften möjlig att förverkliga. För vår del tror vi, att det i mycket hör grad beror på, om organisationsfolket inser att en breddning av tidningens läsekrets i själva verket betyder en fastare grund för hela vår rörelse.
Tidningens redigering kommer naturligtvis att spela en viktig roll ifråga om möjligheterna att utöka upplagan. Ju vaknare tidningen följer med skeendet desto lättare blir ombudsmännens uppgifter. Vi skall inte i detta sammanhang gå närmare in på de redaktionella resurserna, men så mycket bör sägas, att redaktionen allvarligt kommer att tillvarata alla möjligheter för att fylla de krav, man kan ställa på den. Emellertid kommer också redaktionens möjligheter att vaket följa med utvecklingen, särskilt på det egna verksamhetsfältet — de finlandssvenska bosättningsområdena — att i hög grad, beroende av, hur våra korrespondenter arbetar. Dessa är symboliskt talat tidningens öron i städer och bygd.
Med detta hälsar vi Ny Tids läsare gott nytt år och uttrycker våra uppriktiga förhoppningar om ett nära samarbete med alla dem, som verkar för arbetarrörelsens sak. Med gemensamma krafter skall vi lägga en fast grund för en framtida framgång.
Mikael Romberg
Digitaliserad 19.6.2017.
