Den 14 april höll Nigeria, Afrikas folkrikaste land och främsta oljeexportör val till 36 delstatsregeringar, ett val som kommer att följas av allmänna val till nationalförsamlingen (motsvarande riksdagen) och presidentposten den 21 april. Utmärkande för presidentvalet är att det är första gången i Nigerias tämligen tumultartade politiska historia som en utgående folkvald president lämnar över makten till en annan folkvald dito. Valen som helhet utmärks också av att det är första gången som tre på varandra följande val hålls inom ett demokratiskt ramverk sedan landet vann sin självständighet 1960. Det rör sig tveklöst om de mest avgörande val som hållits sedan inbördeskriget på 1970-talet, då de kommer att visa huruvida återgången till demokrati 1999 befästs eller undermineras.
Nigerias historia är full av omstridda val: 1959, 1964/65, 1979, 1983, 1993 (som ogiltigförklarades i presidentvalsskedet), 1999 och 2003. Tre frågor har dominerat alla val: De höga insatserna och nollsummespelet mellan olika grupper inom den politiska eliten för att tillskansa sig makten, vilket inkluderat våldsamma metoder och osunda valprocedurer; motsägelserna och kriserna kring politiskt maktföljd; och valprocessens trovärdighet som ett icke våldsamt och brett representativt sätt att hantera de akuta utmaningarna för Nigerias federalism och demokrati. Valen 2007 kommer att bli lackmusprovet för Nigerias demokratiska strukturer och processer, och kanske också för landets överlevnad som nation. Dessutom kommer valen i april, i Västafrikas viktigaste stat och ledande oljeexportör, att vara avgörande för regional fred och global säker tillgång till energi.
Under valkampanjen har den ökande politiska temperaturen huvudsakligen varit kopplad till frågan om huruvida de kommande valen kommer att bli fria och rättvisa, om de kommer att spegla de nigerianska medborgarnas val på sätt som kommer att leda till en sant representativ och ansvarstagande regering som verkligen kan svara mot folkets intressen och välfärdsbehov. Det föreligger en viss oro kring den avgående presidentens försök att påverka valet av en folkvald efterträdare, kring valkommissionens (Independent Nigerian Electoral Commission, INEC), opartiskhet, och kring Nigerias splittrade politiska klass villighet att ”följa spelreglerna”. Oron har spätts på av öppna meningsskiljaktigheter mellan presidenten och vicepresidenten, presidentens öppna stöd till sitt eget partis (People’s Democratic Party) presidentkandidat, Umara Yar’Adua, eldfängda uttalanden från en del politiker, våldsamheter som brutit ut i en del landsändar inför valen, upptrappningen av krisen i det oljerika men fattiga Nigerdeltat, samt uppgifter om att den federala antikorruptionsbyrån försökt utesluta oppositionskandidater (bland andra vicepresidenten) från möjligheten att ställa upp i valen.
Även om en del oppositionsgrupper i Nigeria och delar av det internationella samfundet uttryckt sina tvivel står det nu klart att valen kommer att hållas i enlighet med den ursprungliga tidtabellen, och återigen påvisa nigerianernas förmåga att kämpa för demokrati. Bland mängden av ungefär 50 politiska partier är huvudkandidaterna i kampen om presidentpalatset det sittande PDP:s Umaru Yar’adua och två oppositionspartier: All Nigerian Peoples Party (ANPP) som representeras av den tidigare militäre statschefen och pensionerade armégeneralen Muhammadu Buhari, och Action Congress (AC) som representeras av vicepresidenten Atiku Abubakar. Den sistnämnde kommer bara att kunna ställa upp om INEC:s beslut att diskvalificera honom som kandidat överflyglas av ett domstolsbeslut från Nigerias högsta domstol före valet den 21 april.
I vad som verkar bli en jämn kamp om Nigerias politiska framtid kommer mycket att bero på folkets ansträngningar att bevara och utvidga de hårt tillkämpade demokratiska framgångarna under de senaste åtta åren av icke-militärt styre.
Cyril I. Obi
Övers. Anders Forsberg