En av de unga kvinnor som snart kan komma att spela en viktig roll i vänsterförbundet är Aija Typpö.
Hon är nöjd med kongressen: unga blev invalda på viktiga poster och atmosfären var god, den visade på en beredskap för förnyelse.
På kongressen fungerade Aija Typpö som chefredaktör för den tryckta mötesbulletinen (men tack vare ungdomsförbundarna var den elektroniska versionen i form av bloggen på nätet det viktigaste informationsmediet). Till vardags är hon Claes Anderssons assistent i riksdagen. Han är världens bästa chef säger hon, och han höjer på samma sätt henne till skyarna. Han kan ha orsak till det, eftersom det var hon som ledde hans framgångsrika valkampanj.
Modernisera språket!
Aija Typpö har studerat för att bli modersmålslärare och är intresserad av allt som har med texter att göra, och det är ganska mycket.
– Också politiken är ett språkspel, där metaforer är viktiga. Det används en hel del gamla uttryck som känns främmande för unga.
Hon understryker att vänsterns grundidé inte förändrats, men att språkbruket borde moderniseras.
– Det fungerar inte bra att tala om konflikten mellan arbete och kapital, det är ord som ungdomar inte känner till. Det är bättre att diskuter problemen i arbetslivet med konkreta termer. Det är bättre att t.ex. tala om hyrarbete som dagens slavarbete än att använda termer som mervärde. I det här samhället går allt så snabbt att det inte finns plats för breda samhällsanalyser. Det är bättre att nöja sig med små delförklaringar.
Redan uppfattningen om vem som är arbetare borde justeras.
– Ursprungligen samlade arbetarrörelsen mest arbetarna i fabrikerna, och de var till större delen män, så det är inte konstigt om vänstern blev ganska manlig. Men nu är situationen en annan. Aino-Kaisa Pekonen som valdes till viceordförande är ett bra exempel. Hon är en ung närvårdare med familj och låg lön. Nu kräver vårdpersonalen rättvisare löner, följande grupp som kommer att göra det är lärarna.
Aija Typpö hoppas att en medborgarlön eller grundinkomst ska kunna införas på ett sådant sätt att den stöder dem som har det svårast. Hon tror inte att politiken längre avgörs av klasstillhörighet. Vänstern kan förena mänskor i olika skikt, som t.ex. snuttjobbare, men också sådana som ser klimatförändringen som den allra viktigaste frågan.
– Olika hotbilder, olika erfarenheter av diskriminering kan förena mänskor.
Hon understryker också att man borde organisera sådan verksamhet som mänskor lätt kan komma med i, t.ex. i köpcentra och barer. Möten lockar få, annan verksamhet lockar flere.
Kvinnorna aktivare
Huvudsakligen har Aija Typpö verkat inom vänsterunga, VaNu. Hon hittade dit efter att ha deltagit i ett Prometheusläger (en icke-religiös motsvarighet till skriftskolelägren). Där blev hon vän med en av hjälpledarna och en tid senare marscherade de båda 16-åringarna in på VaNus byrå i Havshagen.
– Där blev vi överraskade över att alla som satt på byrån var unga män. Det har hunnit förändras sedan dess. Nu är det oftare unga kvinnor som är aktiva.
Medan männen mest ägnade sig åt sakpolitik har kvinnorna tagit in andra aktiviteter, som Ääri-kören som vi grundade våren 2005. Och så spelas det fotboll.
Men också om hon ser VaNus verksamhet som attraktivare har hon dragits in i den ”vuxna” politiken. För en månad blev hon t.f. sekreterare för Esbo kommunalorganisation, som koordinerar vänsterns kommunalpolitiska verksamhet i staden. Och så jobbar hon som sagt som Claes Anderssons assistent.
Enbart positiva erfarenheter har hon inte av riksdagen:
– Där finns en hel del kyla, hårdhet och brist på empati. Politiken borde bedrivas på de svagastes villkor, inte på de starkastes. Det är en stor intellektuell utmaning att förstå att politiken inte ska fungera som evolutionen: att det är de bäst utrustade som överlever. Men det är en paradox att vänstern är på de svagastes sida, medan man i politiken ändå ofta måste vara hård.
– Själv funderar jag ofta om jag vill vara med i en sådan värld. Det är ändå lättare och trevligare att läsa goda romaner, skriva dikter, sjunga och ägna sig åt musik. Men visst känns det meningsfullt att jobba i riksdagen. Gemenskapen i gruppen är god och det är fantastiskt att jobba med Claes, han är så klok och ofta ger han i någon bisats en sådan insikt som man själv aldrig skulle få.
Peter Lodenius
